Chefstidningens återkommande krönikör Tamara Mašković Wängborg.
Jag minns ett ledningsmöte där en chef efteråt drog mig åt sidan och sa: ”Jag vet att det där beslutet är fel. Men jag orkar inte ta striden igen.” Han var inte feg. Han var trött. Och just därför är det här så viktigt.
Vi pratar ofta om medarbetare som inte vågar säga ifrån. Om psykologisk trygghet och tystnadskultur. Men i mitt arbete ser jag något annat: tystnaden börjar ofta högst upp. En chef som inte säger ifrån uppåt. En chef som låter en medarbetare dominera mötena. En chef som ser att något skaver – men hoppas att det ska gå över.
Fråga dig själv: Undviker jag en konflikt nu, eller bygger jag en kultur jag inte vill ha?
Tamara Mašković Wängborg
Och rummet lär sig snabbt. Det är inte bara orden som formar kulturen, utan även det vi låter passera. En granskning från Vision i maj 2025 visar att var femte chef sällan eller aldrig vågar framföra kritik uppåt. Sju av tio har någon gång låtit bli – av rädsla för negativa konsekvenser. Det är anmärkningsvärda siffror.
Vem säger till slut det som måste sägas när även chefen tystnar? Och hur ska vi då kunna kräva mod av våra medarbetare?
När chefen tystnar händer nästan alltid tre saker:
- Modet i rummet sjunker.
- Korridorsamtalen ökar.
- Tilliten förskjuts.
Det sker sällan dramatiskt, utan långsamt och nästan omärkligt. Vi lär oss att konflikter är farliga. Men det är inte konflikten som bryter ner organisationer – det är undvikandet.
Så vad kan du som chef göra när du märker att du själv börjar tystna?
1. Stanna upp och undersök din egen rädsla
Vad är det du undviker? Att bli ifrågasatt? Skapa dålig stämning? Hamna i konflikt uppåt? När du förstår vad du skyddar dig ifrån kan du välja annorlunda.
2. Säg det lilla – innan det blir stort
Du behöver inte hålla brandtal. Ofta räcker det med: ”Jag vill stanna här en stund.” eller ”Det där behöver vi prata om.” Det är de små markeringarna som bygger trygghet i vardagen.
3. Skilj på konflikt och kultur
En konflikt är obekväm men tillfällig. En tystnadskultur är bekväm men farlig. Fråga dig själv: Undviker jag en konflikt nu, eller bygger jag en kultur jag inte vill ha?
Jag har sett organisationer med tydlig strategi och genomarbetad värdegrund – men där chefen inte vågat säga det obekväma. Där blir kulturen försiktig. Självskyddande. Tyst. Och tystnad är dyrt.
Den kostar i innovation, kvalitet och arbetsglädje, men framför allt kostar den i förtroende. När chefen säger det obekväma höjs temperaturen – men också syret. Och kanske är det just där vi behöver vara. Inte i det konfliktfria rummet, utan i det levande.
För den konfliktfria arbetsplatsen är inte trygg. Den är bara tyst. Och tystnad är aldrig gratis.
/Tamara Mašković Wängborg, specialist på konflikthantering och medling, Medlingscentrum
