Philip Lindersten är psykologkandidat och grundare av Rikta Psykiatri.
Många chefer känner igen mönstret. Någon har levererat på topp i åratal, ofta genom att jobba dubbelt så hårt som alla andra, och sedan kraschar personen till synes över en natt.
En slutsats ligger nära till hands: stress och utmattning. Och denna slutsats är inte konstig. Under 2024 betalade nämligen Försäkringskassan ut 9,9 miljarder kronor i sjukpenning för stressrelaterad psykisk ohälsa – 22 procent av de totala sjukpenningutgifterna. Vidare är utmattningssyndrom den enskilda diagnos som står för störst andel av utbetalt belopp, 3,4 miljarder kronor (2022). Nästan nio av tio långtidssjukskrivna uppger att arbetet bidragit till deras sjukdom.
Men bakom en del av dessa krascher döljer sig något som funnits längre än själva stressen – en oupptäckt ADHD.
ADHD är vanligare bland vuxna än många tror. Socialstyrelsen räknar med att omkring tre procent av alla vuxna har ADHD, och professor Henrik Larsson vid Karolinska Institutet menar att den globala förekomsten ligger på cirka 2,5 procent. Och långt ifrån alla är diagnostiserade.
Socialstyrelsen räknar med att omkring tre procent av alla vuxna har ADHD.
Philip Lindersten
Till exempel upptäcker vården många kvinnor sent; i den svenska registerstudien ”Time after time” (2024) visar författarna att kvinnor i snitt får sin ADHD-diagnos vid 23,5 års ålder mot 19,6 för män – nära fyra år senare. Ofta kommer diagnosen först efter en depression, ångest eller utmattning.
Detta beror på hur högfungerande vuxna kompenserar. Med begåvning, listor, överarbete och ständig vaksamhet bygger man en osynlig ställning som håller uppe vardagen. Detta fungerar – tills kraven växer, en omorganisation drar undan strukturen eller chansen till återhämtning tar slut. Då faller ställningen, och det som blir synligt ser ut som utmattning (eller, ännu värre tolkat, som bristande disciplin och slarv).
Kliniskt är skillnaden på utmattning och ADHD viktig. Utmattningssyndrom byggs upp gradvis efter lång tids belastning utan återhämtning, och symtomen har en tydlig tidslinje. ADHD är å sin sida ett neuropsykiatriskt tillstånd med debut i barndomen – mönstret går att spåra tillbaka genom uppväxt och skola, även om personen i fråga maskerat det.
Men på ytan kan de likna varandra eftersom vissa symtom delas mellan diagnoserna, till exempel vad gäller koncentrationssvårigheter, glömska, problem med att sätta igång och mental trötthet. För psykiatriker och psykologer är det svåra att diagnoserna mycket väl kan finnas samtidigt.
Personer med ADHD har förhöjd risk för stressrelaterad ohälsa, bland annat eftersom att kompensera tar energi och återhämtning ofta uteblir. Förmågan att reglera känslor hör också till bilden då forskning pekar på att uppåt 70 procent av vuxna med ADHD har svårt att reglera känslor, vilket gör att neutral feedback kan upplevas som ett personligt nederlag.
Du som chef bör inte diagnostisera. Men du kan agera på det du faktiskt ser.
- Tidslinje: Utmattning byggs upp efter en period av hög belastning. ADHD-mönstret finns sedan barndomen.
- Förlopp: Utmattning förbättras ofta av vila; ADHD-symtom kvarstår utan riktat stöd.
- Samsjuklighet: De kan förekomma samtidigt – och förstärka varandra.
- Stöd: Tydlighet, struktur, förutsägbarhet och minskad kognitiv belastning hjälper oavsett diagnos.
Min poäng är inte att vi ska försöka omtolka all utmattning som ADHD. Min poäng är däremot att Socialstyrelsens riktlinjer från 2024 uttryckligen manar till att vara öppen för flera möjliga förklaringar – och att en slentrianmässig stressdiagnos riskerar att missa det som egentligen driver problemen.
Det spelar roll för hur du får tillbaka dina medarbetare. Vid ren utmattning kan det hjälpa att minska belastningen och främja vila. Men ADHD-problematik försvinner inte med några veckors ledighet. Skickar du tillbaka personen till exakt samma miljö – samma avsaknad av struktur, samma hjärnans överbelastning – kommer ställningen att rasa igen.
Försäkringskassan konstaterar vidare att stressrelaterade sjukskrivningar blivit svårare att ta sig tillbaka från, men också att de som upplevde att de fick det stöd de behövde av sin arbetsgivare hade 19 procent större chans att komma åter i arbete. På så sätt är stödet inte symboliskt, utan avgörande.
Du som chef bör inte diagnostisera. Men du kan agera på det du faktiskt ser. Docenten och överläkaren i psykiatri Lotta Borg Skoglund och psykologen Martina Nelson, författare till ”ADHD på jobbet”, lyfter fram tre ord: tydlighet, struktur och förutsägbarhet. I praktiken handlar det om att minska hjärnans belastning och ge ett enda tydligt nästa steg i taget, att dokumentera vad som sägs på möten, att ha täta avstämningar och att sätta korta delmål i stället för att skjuta upp deadlines (något som sällan hjälper).
Lika viktigt är samtalet. Utgå från beteenden, inte etiketter: ”Jag ser att du verkar fastna i vissa uppgifter – vad skulle du behöva för att fungera bäst på jobbet?”. Somliga arbetsgivare kopplar in företagshälsovården för bedömning.
Det fina är att dessa anpassningar gagnar alla. Men för medarbetaren med oupptäckt ADHD kan de vara skillnaden mellan att krascha igen och att äntligen få prestera hållbart.
/Philip Lindersten är psykologkandidat vid Karolinska Institutet, medförfattare till en publikation i JAMA Network Open och grundare av Rikta Psykiatri, som arbetar med utredning och stöd vid ADHD och autism.
