Du är den första kvinnan på den här positionen i arméns 499-åriga historia. Hur har du tagit dig hit?
– Genom blod, svett och tårar. Jag har meriterat mig genom att ha olika chefsbefattningar genom karriären och har en bred bakgrund, från värnplikten, genom officershögskolan, utlandstjänstgöring och stabstjänstgöring.
Vad tycker du om med ditt jobb?
– Främst den nära kontakten jag har med mina medarbetare, framförallt soldater. Jag får verkligen utöva ledarskap. Jobbet är också varierande, ibland är jag hemma i Sverige och ibland i internationell miljö med de förutsättningar och det allvar som finns där.
Försvarsmaktens ledarskapsutbildningar har högt anseende. Vad beror det på?
– Jag tror att det är för att vi ställer väldigt höga krav på våra chefer. Vi ska kunna fungera i kris och krigssituation, då måste vi ha en utbildning som möter alla de krav som ställs på en ledare när man hamnar i den typen av situationer. Om vi fattar fel beslut kan det i värsta fall innebära att folk dör.
Skiljer sig ledarskapet inom Försvarsmakten från det inom andra branscher?
– Grunden för allt ledarskap är att man är genuint intresserad av den enskilda människan. Om jag tjänstgör i krisområden som Mali eller Afghanistan ställer det förstås andra krav på mitt ledarskap än om jag hade varit vd på Volvo. Men ledarskap är ledarskap, oavsett vilken bransch det gäller.
Hur är det att vara hög chef och kvinna i en så mansdominerad bransch som din?
– Det är fantastiskt kul och utmanande. Jag har varit första kvinna på nästan alla chefsbefattningar i armén. Jag är nog ganska van och luttrad, men jag har också förmånen att få jobba med många fantastiska män. Man stöter alltid på enstaka som tycker att det här inte är ett yrke för kvinnor, men dem hittar du i andra branscher också. Självklart har man ögonen på sig, men det har jag snarare sett som en sporre. När du ses som lite udda kan du välja att utnyttja det till din fördel. Man får vara lite street smart.
Text: Karin Persson
