Alla vet vad en ”burnout” är och vad det innebär. Men att man kan bli utbränd av att ha tråkigt är det inte lika många som känner till. Faktum är att så kallad ”boreout” kan få minst lika allvarliga konsekvenser.
– Vi måste prata mer om det här, säger Maria Ergül, HR-expert och författare till boken ”Vägra väggen”.
En burnout är konsekvensen av att vara i ett konstant läge av överbelastning.
– Man arbetar över sin kapacitet nästan oavsett vad man gör. Eller omvänt, man har mer att göra än vad man har resurser till att utföra arbetet med.
Monotona arbetsuppgifter, understimulans, låg arbetsbelastning, ointresse, bristande meningsfullhet där man känner att det arbete man gör inte fyller något syfte är några orsaker som kan resultera i boreout. Det skulle kunna sammanfattas med att man är kroniskt uttråkad vilket kan försätta personer i ett tillstånd av fullständig handlingsförlamning.
– Många som drabbas beskriver det som att ”backa långsamt in i väggen”.
Symptomen är lika men uttrycket för boreout skiljer sig från det som är karaktäristiskt för burnout.
Maria Ergül
Men att bli utmattad av att vara uttråkad är än mer stigmatiserat. Arbetstagare som upplever boreout drar sig i större utsträckning för att flagga för sin stress än personer som upplever känslor av burnout.
– Jag tror att det kan ha sin grund i att många beteenden som ligger till grund för en framtida burnout inte sällan hyllas och uppskattas av arbetsgivaren, medan beteenden som ligger till grund för burnout inte är lika välkommet, tror Maria Ergül.
– Att resa sig ur en boreout kan vara svårare, dels för att det fortfarande inte pratas så mycket om det men främst för att kunskap saknas. Boreout ställer också större krav på individen att ”sätta glöd” på sin inre låga medan burnout ofta handlar om att prioritera annorlunda och skapa mer balans. Det är också lätt att trivialisera och rycka på axlarna åt någon som har ”för lite att göra”.
Det finns en osynlig hierarki kring det här, menar Maria Ergül.
– Att vara upptagen och ha mycket att göra anses bättre i vårt samhälle i dag. Det uppfattas som negativt att säga att man är omotiverad, vilket skapar skam och rädsla. Därför tar man inte upp den här typen av utmattning lika lätt med sin chef.
Vilka signaler ska man som chef vara uppmärksam på?
– Symptomen är lika men uttrycket för boreout skiljer sig från det som är karaktäristiskt för burnout.
Kronisk uttråkning får en person att inte känna sig behövd.
– Som chef ska du vara uppmärksam på medarbetare som inte engagerar sig, har låg energinivå, låter negativa eller uppgivna, samt är sena i sina leveranser trots att arbetsbelastningen är hanterbar. Det kan handla om en ton av att ”det inte spelar någon roll om jag gör det eller inte”. Och du måste känna dina medarbetare för att kunna uppfatta de här skiftningarna.
– Försöker du stötta men upplever att du inte får någon respons kan det också vara en signal på boreout, säger Maria Ergül.
Är det svårt att uppfatta skillnaden mellan en depression och boreout?
– Ja, absolut. Om någon verkar nedstämd eller ”låg” är det därför viktigt att fånga upp det, jag rekommenderar också att ta in företagshälsovården, någon utomstående som kan avgöra om det handlar om depression eller en omotiverad person.
I grunden handlar det om att känna och förstå sina medarbetare, säger Maria Ergül.
– Lika viktigt är det att chefer förstår att det här finns, att det är en grej. Ha risken för boreout med dig i ditt ledarskap, på samma sätt som burnout.
Vad ska man göra som chef om man misstänker boreout?
– Adressera det, undvik inte samtalet även om det är obekvämt. Ställ frågan ”Vad ger dig energi på arbetsplatsen?” Den frågan är avslöjande. Tydliggör hur medarbetarens insats bidrar till verksamheten. Fråga också vad du som arbetsgivare kan göra för att jobbet ska kännas meningsfullt? Finns det möjlighet att addera utmanande arbetsuppgifter, gör det.
– Håll diskussionen om mål och syfte med jobbet levande; prata om varför det man gör är viktigt. Det finns förstås medarbetare som inte bryr sig, de går till jobbet och är nöjda med att få lön. Men de som har behov av ett syfte behöver få det.