Louise Bringselius med nya boken ”Moraliskt ansvar: Att vara medmänniska”. Foto: Martin Magntorn
Louise Bringselius är forskare, författare och återkommande krönikör i Chefstidningen. Hon har tidigare skrivit böcker bland annat om tillitsbaserat ledarskap och psykologisk trygghet, men i sin nya bok tar hon ett vidare grepp. ”Moraliskt ansvar: Att vara medmänniska” handlar om relationen mellan moral, människa och system.
– Jag upplevde att ansvar både i arbetslivet och samhället alltmer har kommit att likställas med att följa regler, rutiner och processer. En människa kan då rent formellt göra rätt genom att följa alla instruktioner – men ändå moraliskt svika någon som behöver hjälp, säger hon.
I delar av det svenska arbetslivet talas det enligt Bringselius till och med om en HRF-kultur – en ”håll ryggen fri”-kultur. Man följer regler för att undvika bestraffning om något skulle gå fel.
Relationen mellan system och moral diskuterades intensivt efter andra världskriget, berättar Bringselius. Hur kunde någon utföra de omänskligt grymma handlingar som skedde under kriget? Vid rättegångarna visade det sig att många beslutsfattare från Nazityskland inte ansåg sig skyldiga till brott – eftersom de bara hade följt order.
– Det är ett extremfall – naturligtvis kan man inte jämföra arbetsplatser med Nazityskland – men det är ett exempel som visar hur fel det kan gå när systemen blir viktigare än människorna.
Du menar att vi befinner oss i en ansvarskris. På vilket sätt?
– Den systemcentrerade synen på ansvar gör att vi slutar tänka själva. Vi måste därför börja prata om moral i relation till ansvar – för just nu outsourcar vi moralen till systemen.
Ett problem i dagens arbetsliv är också att ansvaret blivit alltmer fragmenterat, menar Bringselius. Många människor är inblandade i varje process, där ingen egentligen ser helheten.
– Det kallas för ”the problem of many hands”, och innebär att känslan av ansvar minskar när det delas upp på många. Individen kan då hänvisa till sin position: ”Jag gjorde bara mitt jobb” – utan att bry sig om vilka konsekvenser handlingarna får i slutändan.
Varför har vi då hamnat här?
Systemen har sällan skapats i ont uppsåt, betonar Bringselius. Tvärtom ligger det ofta goda ambitioner bakom. Organisationer vill säkra kvalitet, rättssäkerhet och ekonomisk kontroll.
– Poängen är inte att vi ska ta bort systemen, för de behövs – både på arbetsplatser och i ett demokratiskt samhälle. Men vi behöver också förmågan att förstå när det finns skäl att göra undantag eller smarta avsteg.
Du skriver i din bok att HR har en viktig roll för organisations moraliska ansvar. Vad innebär det?
– Jag lutar mig i det resonemanget mot det växande forskningsfältet Socially Responsible Human Resource Management, SRHRM. Där betraktas medarbetare inte bara som resurser som ska utvecklas, motiveras och styras för att maximera prestation, utan som moraliska aktörer med rättigheter, värdighet och legitima intressen.
Med det perspektivet blir HR:s uppdrag bredare än att enbart stödja ledningen och organisationens mål. Funktionen har också ett ansvar gentemot medarbetarna som människor, och mer övergripande mot samhället och framtida generationer.
Vad behöver förändras framöver tycker du?
– Vi måste fråga oss hur vi kan skapa samhällen och organisationer där människor inte bara följer systemens krav, utan också förmår se den människa som drabbas av deras beslut.
