"Vi är inte fåglar som matas med ledarskapsutbildningar, utan arkitekter till vårt eget ledarskap", skriver Chefstidningens krönikör Louise Bringselius.
Fem minuter in i min föreläsning avbryter en chef mig och säger: ”Jag har läst att ledarskapsutbildningar är meningslösa och att de till och med kan göra en till en sämre ledare. De får en att fokusera på sig själv i stället för medarbetarna.”
Temat för mitt pass är ledares öppenhet, utifrån forskningens begrepp managerial openness. Det är ett uttryck vi använder för ledares förmåga att aktivt lyssna på medarbetarna. Det gör hennes inlägg paradoxalt.
Efteråt funderar jag. Jag lutar mig under min föreläsning mot decennier av forskning inom organisation och ledarskap. Skulle det alltså vara meningslöst – och är det rimligt att tro att alla ledarskapsutbildningar kan dras över en kam, att INGEN kan tillföra något?
Många chefer är öppna för utveckling, men vissa tror att det är något som är klart när de lämnar chefsdagen eller ledarskapsutbildningen. Det är fel. Ledarskapsutveckling fungerar bara för den som själv är beredd att utvecklas. Då handlar det inte bara om öppenhet under utbildningen, utan ännu mer om det som händer därefter. Det är då det riktiga arbetet börjar och du varje dag måste reflektera över det beteende som du vill förändra. Redan Aristoteles betonade att goda beteenden (dygder) formas genom ständig övning.
Vi är inte fåglar som matas med ledarskapsutbildningar, utan arkitekter till vårt eget ledarskap.
Louise Bringselius
Den viktiga frågan är därför inte vilka effekter en ledarskapsutbildning har, utan vilka effekter ditt eget arbete efter en ledarskapsutbildning har. Är du själv öppen för att utvecklas genom att lyssna på andra och ta in nya perspektiv? Detta är inte minst viktigt för att skapa ett klimat av psykologisk trygghet. Utan öppenhet blir psykologisk trygghet bara ett väntrum.
Begreppet growth mindset av psykologen Carol Dweck har liknande innebörd. Det speglar en insikt om att man inte är färdig, utan ständigt behöver utvecklas. Vi är inte fåglar som matas med ledarskapsutbildningar, utan arkitekter till vårt eget ledarskap. Motsatsen är fixed mindset, som betyder att man undviker kritik och ser sig själv som färdigutvecklad. Då behöver man inte ta utbildningar på allvar och då kommer de aldrig få effekt, oavsett hur bra de är.
Sanningen är att ingen är färdig. Vi är alla work in progress. I detta ligger också ett spännande löfte om framtiden.
/Louise Bringselius, docent i organisation och ledning
