Malin Flemström
Malin Flemström
Vd på The Hunger Project Sverige
Det var i november förra året, när The Hunger Project Sverige skrev på sitt största finansieringsavtal någonsin (med biståndsmyndigheten Sida). Då var jag otroligt stolt över mina medarbetare som de senaste åren visat upp ett fantastiskt självledarskap trots att det ju varit tuffa år för oss som arbetar med ideell sektor.
Att få finansiering från Sida är så klart något vi drömt om och vi har i flera år arbetat med våra interna strukturer och processer för att säkerställa att vår organisation skulle ha kapacitet att ta emot Sidamedel den dagen vi kunde få det. Och vi klarade det! Tack vare mina medarbetare som trots motgångar haft modet och drivet att hela tiden fortsätta framåt! Den vision vi arbetar mot har vi satt tillsammans och jag tror att det gör att alla har riktningen klar för sig och bara kör på. Jag har kunnat stå vid sidolinjen och bara gotta mig. Det är så fantastiskt!
Vill man stärka självledarskapet bland medarbetarna tror jag att man ska bygga en kultur där det är tryggt att både lyckas och misslyckas. Som chef måste man också klara av att släppa kontrollen lite, vilket är enklare om man har en supertydlig riktning. Vet alla vad vi gör och varför så är det inte lika svårt att släppa kontrollen.
Jag tror också att det starka självledarskapet i organisationen kan kopplas till våra medarbetares engagemang. De är stolta över vår vision om en värld utan hunger. De vet att vi kan göra skillnad.
Karolina Miller
Karolina Miller
Enhetschef fordon- och internservice, Kalmar kommun
När jag lyckas bygga en tillit som får medarbetare att växa blir jag stolt. Jag har faktiskt ett exempel som nästan ger mig gåshud när jag tänker på det. En av mina medarbetare var något motvillig till sin ledarroll, han trivdes mycket bättre i den operativa roll han också hade men likväl, han var ledare för ett flertal personer och jag ville se honom ta ett större ansvar i den rollen.
Jag bestämde mig för att det var väl tusan om jag inte kunde få honom intresserad av ledarskap. Så vi pratade och pratade, jag var tydlig med mina förväntningar och att jag stod bakom honom oavsett vad. Sakta men säkert kände jag hur den psykologiska tryggheten i rummet växte och därmed också hans intresse att ta större ansvar i ledarrollen. Och när det var dags för ledarskapsutbildningen som alla våra ledare ska gå valde han att anmäla sig därför att han på riktigt var intresserad och ville lära sig mer.
Jag är glad och stolt över den här förflyttningen och jag tror att jag lyckades tack vare mycket närvaro (vi sågs bland annat i 1-to-1 varje månad och pratade trygghet, medarbetskap och ledarskap), ett genuint intresse och en stor portion tålamod. Jag har tålmodigt väntat in honom.
Jag tror att det här med tålamod är en nyckel. Jag vet att jag kan vara lite snabbagerande ibland, men jag har lärt mig med åren att tålamod är en viktig sak i ledarskap. Människor behöver tid att vänja sig vid förändringar, vissa mer än andra. Ibland måste man helt enkelt nöja sig med att så ett frö och sedan vänta lite.
Lina Tannerfalk Wiberg
Lina Tannerfalk Wiberg
Enhetschef barn- och elevhälsa, Laholms kommun
Jag känner mig ofta stolt i min chefsroll. Ibland över enskilda medarbetare som i samtal eller agerande visar upp ett förhållningssätt och ett lösningsfokus som jag blir stolt över. De ser problem och tar ansvar för att lösa dem! Ibland över gruppen som helhet. Inte minst i förvaltningsövergripande sammanhang där jag kan se hur min grupp visar på mod och tar utrymme för att visa på lösningar – då kan jag stolt tänka att vilket gott jobb vi gör tillsammans!
I min chefsroll träffar jag inte mina medarbetare varje dag, men när vi möts tycker jag att det är viktigt att dela den här stoltheten med dem, att vi alla delar stolta stunder med varandra. Det bygger resiliens för de motgångar som ju alltid kommer. Det blir som en ryggsäck med stolthet och uppskattning att bära med sig i tuffare tider.
Jag tror att man behöver träna upp sin förmåga att känna glädje och stolthet. Som människor är vi programmerade att upptäcka och larma för fara. Det har vi med oss sedan savannen. Vi felsöker. Jag försöker träna på att bygga styrka utan att bli kaxig på ett dåligt sätt.
Stolthet är en känsla man ska vårda och inte vara rädd för att visa. Det väcker engagemang – och stolthet – hos medarbetarna. Vilket väcker ännu mer stolthet hos mig. Det går liksom runt, i en värdeskapande cirkel. Så träna på att känna stolthet – det tror jag är bra för ledarskapet.
