Vi satt på en av våra stamkrogar hemma i kvarteret. Jag och döttrarna. Rebecca som ska fylla tjugo och Fanny som är elva. Vi hade ätit gott och köket föreslog chokladtårta till kaffet. Tårtan stod visserligen inte på menyn men rekommenderades varmt.
Storasyster hade kommit hem från fyra -veckor i Nice och var hett efterlängtad av -lillasyster. Vi hade alla mycket att berätta och fråga varandra om. Middagen blev ganska uppsluppen- och Rebecca och jag bestämde oss för att ta något till kaffet. Jag fastnade för en konjak, Rebecca en whiskydrink.
Även Fanny ögnade menyn och konstaterade att det faktiskt fanns en whisky hon skulle få dricka nästa år. Rebecca och jag tittade på varandra och sedan på Fanny som förklarade att det stod så, inom parantes, efter en av whiskysorterna – tolv år. Alla tre skrattade gott medan vi redde ut begreppen.

Fannys oavsiktliga skämt är ett bra exempel på en av humorns grundformer; att placera -något i ett nytt sammanhang varigenom en oväntad och komisk effekt uppstår. Men humor kan också bygga på raka motsatsen. När vi skrattar åt filmer av Woody Allen, eller tv-serier som ”Solsidan” av Felix Herngren, är det snarare igenkännandet humorn handlar om. Vi ser oss själva i och genom andra. Utöver att roa, och kanske oroa, kan man säga att humor hjälper oss att uppfatta sådant vi tar för givet på andra sätt än dem vi är vana vid. Humor är dessutom ofta direkt och avväpnande. Vi hinner inte mobilisera en massa argument och försvar för hur vi brukar tänka, tycka eller göra. Humorn passerar alla filter och landar rakt i magen.
Parallellerna mellan vad vi förväntar oss av ledarskap och vad man kan åstadkomma med humor är faktiskt ganska många. Med humor kan man till exempel illustrera och förtydliga-, förklara och motivera, eller belysa saker. Humor kan beröra och stimulera, provocera och engagera. Mycket av det vi förväntar oss av ledarskap – insikter, lärande, engagemang, motivation, tydlighet, fokus – är saker man kan åstadkomma just med hjälp av humor. Nästa tanke är naturligtvis att humor är ett viktigt verktyg för att utöva ledarskap.
Mot detta står att det finns något allvarligt över det här med ledarskap. Ledarskap är på -något sätt starkt förknippat med förväntningar på seriositet. Vi tänker oss att ledarskap förekommer i de sammanhang där det som händer är viktigt, ibland kanske rent av avgörande. Så humor som medel för ledarskap kan vara -tveeggat.
Humor kan säkert användas betydligt mer än vad som är fallet idag. Samtidigt kan för mycket humor, eller humor som används på fel sätt, snabbt och oåterkalleligt devalvera den pondus som är ett av fundamenten för ett trovärdigt och i den meningen effektivt ledarskap. Ledare måste med andra ord vara antingen extremt skickliga humorister eller inte använda humor alls. Allt däremellan riskerar att fallera.