
Peder Söderlind, författare och vd/grundare till SaaS-bolaget Glykol.
Foto: pressbild
Många böcker om AI avslutas med samma fråga: Vad ska människor arbeta med i framtiden? De erbjuder även ett svar: I det pågående skiftet i arbetslivet, där AI tar allt större plats, måste vi stärka det som gör oss unikt mänskliga. Det här pågående skiftet påverkar språket vi använder för att skildra arbetslivet. Nya ord tillkommer för att definiera det värde vi människor tillför på arbetsmarknaden. Och när språket förändras, förändras också hur vi tänker och ser på oss själva.
Ordet arbetskraft har sitt ursprung i jordbrukssamhället och blev särskilt viktigt under industrialismen. Det sätter fokus på människors fysiska bidrag till produktionen, precis som termerna vattenkraft och elkraft handlar det om att tillföra energi. Även i andra språk, som franskans main-d’œuvre (arbetshänder) och spanskans mano de obra (hand av arbete), framhävs människans händer som källan till värdeskapande. Denna språkliga tradition påverkar hur vi länge har sett på arbete – som något fysiskt och konkret. Men vad händer när AI utmanar den synen och förändrar det språk vi använder för att beskriva arbetslivets värde?
Hard skills och soft skills
En förändring i ”arbetslivets språk” sker i slutet av 1960-talet. Enligt Adam Grant, professor i organisationspsykologi, föddes begreppen ”hard skills” och ”soft skills” inom den amerikanska armén. Att kunna hantera stridsvagnar och vapen utgjorde de hårda färdigheterna, eftersom dessa uppgifter innebar arbete med utrustning tillverkad av stål och aluminium. Med ”mjuka färdigheter” avsågs andra delar, som också var viktiga för en fungerande organisation, exempelvis kommunikationsförmåga, samarbetsförmåga och ledarskap. Begreppen har utvecklats sedan dess och används brett i både akademiska och professionella sammanhang.
Soft skills allt mer efterfrågat hos ledare
I september 2024 publicerade LinkedIn rapporten State of the C-Suite and Executives Report. Rapporten undersöker hur ledare och chefer från de 500 största börsnoterade företagen i USA samt privata företag med ett marknadsvärde över 1 miljard USD beskriver sig själva, sin kunskap och sina färdigheter. Undersökningen visar att andelen ledande befattningshavare som betonar ”soft skills” har ökat med 31 % jämfört med 2018. Detta tyder på att marknadens förväntningar på chefer och ledare har förändrats. Begreppet ”skills” används idag i bred bemärkelse. Det omfattar både individens teoretiska kunskaper och praktiska förmågor – de som gör det möjligt för oss att prestera och skapa värde genom våra handlingar. På svenska säger vi gärna färdigheter.
Tekniska färdigheter och överförbara färdigheter
Ett alternativt uttryck, som succesivt växt sig starkare är ”tekniska färdigheter” med tonvikt på specialiserad kunskap som krävs för att utföra specifika uppgifter eller använda specifika verktyg. ”Överförbara färdigheter” bildar en motsats och när det uttrycket används beskrivs förmågor som kan tillämpas i olika roller, situationer och yrken, t.ex. kritiskt tänkande eller analytiska färdigheter. Förespråkare för denna uppdelning hävdar ofta att överförbara färdigheter har en längre hållbarhet, behåller sitt värde och sin relevans bättre över tid medan tekniska färdigheter har lägre hållbarhet – de behöver uppdateras oftare.
High-cognitive skills och low-cognitive skills
Under samma period och under det förändringstryck som AI gett har motsatsparet ”high-cognitive skills” och ”low-cognitive skills” vuxit fram, på svenska syns ibland uttrycken kognitivt krävande jobb och enklare jobb med liknande innebörd. ”High-cognitive skills jobs” kräver avancerade processer som kritiskt tänkande, beslutsfattande och kreativitet, medan ”low-cognitive skills jobs” kännetecknas av rutinmässiga, repetitiva uppgifter som kräver mindre kognitiv ansträngning och formell utbildning. Kognitivt krävande uppgifter kan dock finnas både bland ”mjuka” färdigheter som ledarskap och kommunikation, och ”hårda” färdigheter som programmering. Det finns ett stort utrymme för att kritisera detta motsatspar. Det riskerar att underskatta vissa yrkens komplexitet. Till exempel kräver vård och omsorg avancerade kognitiva färdigheter, även om arbetsuppgifterna kan vara repetitiva.
Från färdigheter till mänskliga egenskaper
Ett annat uttryck som fått allt större genomslag är ”durable skills”. På svenska finns det inget exakt motsvarande uttryck, men ett förslag är beständiga färdigheter, vilket betonar färdigheter som förblir värdefulla även när den omgivande miljön förändras. Durable skills är ett flytande begrepp som landar någonstans mellan mjuka färdigheter och personliga egenskaper hos individen. Kritiker menar att det är svårt att generalisera vilka färdigheter som är beständiga över tid och i olika sammanhang. Här finns dock en återkommande argumentation att durable skills blir särskilt värdefulla i AI-eran, där tekniska färdigheter snabbt kan bli föråldrade. Det är kanske här förskjutningen mot personliga och mänskliga egenskaper som är mer grundläggande och tidlösa börjar ta form. I detta perspektiv betonas vikten av att utveckla empati, självkännedom, självkontroll, integritet, ödmjukhet, förståelse och nyfikenhet. Det är även nu begrepp som ”people skills” och ”human skills” börjar användas.
Chefernas språk formar den gemensamma vägen framåt
Medan vi alla kämpar med att förstå samtiden och försöker fånga det som är unikt mänskligt, omformar språket hur vi ser på arbetet och våra roller i en AI-driven värld. De ord vi väljer är inte bara beskrivande – de styr hur vi tänker, agerar och vad vi prioriterar. För att möta framtidens utmaningar behöver vi ett språk som inte bara speglar förändringen utan också driver den framåt. Chefer och ledare har en avgörande roll.
Genom att lyssna efter vilka begrepp som används i organisationen kan de förstå och påverka den egna kulturen. Genom att medvetet välja sitt språk kan de skapa en vision om mänskligt värdeskapande som inte bara anpassar sig till AI-eran, utan också sätter människan i centrum.