Efter sommaren är det långt ifrån alla som är utvilade, menar Tamara Mašković Wängborg.
Foto: Press & GettyImages
Många ledare förväntar sig ett piggt och nyfiket team i augusti, nu när alla fått fylla på och vila. Men i själva verket är övergången från privatliv till arbetsliv ibland som att byta kostym utan att hinna duscha. Det vi bär på följer med in i mötesrummet.
Och den som fått sitt tålamod testat under fyra veckor i regn med en partner i kris eller ett barn med oro – har inte alltid så mycket kvar att ge.
För många är det just när tempot sjunker som något annat bubblar upp till ytan: ouppklarade relationsproblem, vardagsspänningar – och en obarmhärtig kontrast mellan förväntan och verklighet.
Det är därför inte ovanligt att medarbetare återvänder efter ledigheten med nedsatt energi, förhöjd stressnivå och ibland – trasiga relationer i bagaget. Och när den privata oron smyger sig in i arbetsvardagen påverkar det inte bara individen. Det spiller över. På samarbetet. På stämningen. På arbetsmiljön.
Det som syns är inte alltid det som skaver mest.
Tamara Mašković Wängborg
Det här är inte ett område där du som ledare ska vara terapeut – men du behöver förstå att det påverkar teamet. Och du behöver våga möta det, snarare än att kanske undvika.
✔️ Ställ frågan – och stanna kvar i svaret. ”Hur har du haft det i sommar?” är inte bara small talk. Det kan vara början på en viktig signal.
✔️ Skapa utrymme för samtal. Välkommen tillbaka-möten är bra, men ännu viktigare är en kultur där det är okej att säga att man inte mår på topp.
✔️ Var lyhörd för signaler. Någon som drar sig undan, som reagerar starkt i en diskussion eller som plötsligt tappar motivation – det finns ofta en historia där.
✔️ Ha koll på isberget. Det som syns är inte alltid det som skaver mest. Ibland är det privata utmaningar som triggar arbetsplatskonflikter. Då krävs ett närvarande ledarskap.
Att förstå att semestern inte alltid läker – utan ibland öppnar – kan hjälpa dig som chef att möta höstens utmaningar klokare. För när vi möter människor där de är, inte bara där vi hoppas att de borde vara, då bygger vi också starkare arbetsrelationer. Och det, om något, är grunden för en god arbetsmiljö.
