Louise Bringselius, docent i organisation och ledning.
Pressbild
Få saker är så mytomspunna som chefskarriären. Den ses ofta som kronan på verket, ett bevis för att man är duglig. Men vad händer när den mest passionerade experten eller skickligaste kundkontakten tvingas att bli chef, därför att det är det enda sättet att belönas?
På 1980- och 1990-talen blev karriärvägar ett stort ämne i organisationsforskningen och på arbetsplatserna. Man insåg att det inte duger att erbjuda alla en linjekarriär, om alla ska utvecklas och alla talanger tas tillvara. Därför lyftes expertkarriären som ett alternativ.
På den tiden hade jag förmånen att arbeta med en väl beforskad modell som hade utvecklats av forskarna Michael J. Driver och Kenneth E. Brousseau. Här skiljer de mellan fyra sätt att utvecklas i arbetslivet: linjekarriären, expertkarriären, den utvidgande karriären och den episodiska karriären.
Den episodiska karriären är mer radikal och innebär en önskan att regelbundet röra sig in på helt nya områden.
Louise Bringselius
En utvidgande karriär innebär att vi ständigt vill lära oss mer inom nya, men angränsande kunskapsområden. Den episodiska karriären är mer radikal och innebär en önskan att regelbundet röra sig in på helt nya områden. Personer som väljer dessa vägar skulle kunna kallas brobyggare. Det är yrkesutövare som rör sig fritt mellan olika kunskapsområden och lätt samarbetar med andra yrkesgrupper för kundens eller medborgarens bästa. Dessa brobyggare är särskilt viktiga idag, när samverkan och samarbete över gränser är en stor utmaning.
En analys av min profil visade att jag lutade åt en blandning av expertkarriären och den episodiska karriären. Sådant kan ändras, men för mig stämmer det fortfarande. Det betyder att jag trivs med att fördjupa mig, samtidigt som jag gärna rör mig mellan helt olika kunskapsområden. Men det finns sällan karriärvägar för denna profil som expert/brobyggare på dagens arbetsplatser.
Att karriärvägarna så ofta leder till chefskontoret kan bero delvis på att mer pluralistiska modeller utmanar idén om en tydlig hierarki. Det krävs nämligen inte bara titlar för experter och brobyggare, utan också löneutveckling, inflytande och status. En bred palett av karriärvägar förutsätter därför ett prestigelöst ledarskap på alla nivåer och en vilja att respektera varandra. När alla anställda kan komma till sin rätt och bidra med sina olika kompetenser stärker det hela verksamheten.
Louise Bringselius, docent i organisation och ledning.
