Geopolitiska konsekvenser av höstens USA-val, ökat konflikthot från Ryssland, tilltagande klimatkris, växande global ekobrottslighet och cyberattacker mot myndigheter och företag, samt intåget av AI i arbetslivet är bara några exempel på att snabbfotad beredskap och förmåga till omställning blir allt viktigare i organisationer och i samhället.

I nuvarande omvärldsläge kan inte någon verksamhet bara köra på som vanligt. Chefer behöver tillsammans med sina medarbetare stanna upp och ställa sig frågan ”ägnar vi oss åt rätt saker?”. Att skapa tydlig riktning och engagemang, samordna arbetet, samt följa upp resultat är inte tillräckligt. Ledare behöver ta ansvar för att en regelbunden reflektion sker om varför vi håller på med det vi gör – för vilka syften, och för vem eller vilka?

Vi talar om ett ledarskap som säkerställer meningsskapandet i organisationen.

Detta meningsskapande går ut på att vi människor vill förstå den situation vi befinner oss i, uppleva att vi kan påverka situationen, och kunna välja att göra det bästa möjliga av den. Alltså begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet som ger oss en ökad känsla av sammanhang, och därmed bättre villkor för att kunna prestera och må bra både individuellt och kollektivt.

Och kanske viktigast av allt är att vi inte fastnar i teoretiska förklaringsmodeller för meningsskapandet, utan att vi ständigt omsätter denna kunskap till praktiskt agerbara och repeterbara vanor i vardagen. När allt fler svåra frågor har allt färre svar på förhand så behöver vi testa oss fram till lösningarna som vi gemensamt tror är lämpliga och som vi upplever att vi kan realisera.