Jan Blomström talar om tre faser av rädsla. I fas 1 har vi panik. Vi pendlar mellan förlamande skräck och lust att slåss. Vi förstår inte vad som händer. Det är då vi hamstrar 30 kartonger handsprit till kontoret…
- Den fasen har nog de flesta kommit ur nu. Nu befinner sig många organisationer snarare i fas 2 där man ritar om kartbilden. Man varken flyr eller fajtas, utan har satt sig ner och kanske unnat sig en fika i solen. Man funderar, vad händer nu? säger Jan Blomström.
- I fas 3 går vi vidare. Vi har lagt kartbilden och har fokus framåt. Vilka vill vi bli på andra sidan av pandemin?
DE HÄR FASERNA styr hur du kan agera som chef. Att i fas 1, när alla är skräckslagna, gå ut och vara den peppiga chefen som försöker lätta upp stämningen är inte bra.
- Ett sådant beteende får motsatt effekt. Det är inte trovärdigt. I fas 1 handlar det snarare om att berätta för medarbetarna att man ser att de är rädda men att någon gång sen, kommer det här bli bättre.
I fas 3 kan man däremot dela en positiv tro om att vi alla kommer att gå helskinnade ur det här.
- Visa att det finns hopp om framtiden. Men försök inte vara positiv i fel fas, det blir tokigt.
I samtliga faser är information bra. Rädsla går alltid hand i hand med okunnighet.
- Kom överens i ledningsgruppen om några budskap och så trummar ni in dem. Upprepa om och om igen. Då kan organisationen lugna ner sig och komma i balans, säger han.
JAN BLOMSTRÖM FÖRESLÅR många men korta möten. Informera om allt ni vet. Och vet ni ingenting – informera om det. Ta upp frågorna ni vet finns där ute. Det ryktas om att vi ska gå i konkurs? Så är det inte. Fråga hur medarbetarna mår, låt folk prata av sig
- Stora mängder information är ett sätt att lura hjärnan. Välkända ting ger upphov till lugn, därför vill ni göra det okända mindre okänt. Vi har ju hört Folkhälsomyndigheten tala om att hålla nere kurvan över antalet sjuka för att vården inte ska kollapsa. Det är samma sak här, vi måste sprida ut vår ångest. Annars kollapsar hela systemet, säger han.
Ett sätt att ”sprida ut ångesten” är praktisk planering. Strukturera saker, ge inte dig själv utrymme att bara gå på känsla.
- Jag råder chefer att hålla kvar vid en del vardag. Fortsätt med projekten ni påbörjade före Corona. Det gör dig också bättre rustad när vi kommer ut ur det här.
Om man själv är jätterädd då?
- Som chef ska du visa dig mänsklig, men inte rädd. Visa att du finns där för dina medarbetare. Du kan säga att du tycker att det är skitjobbigt, men du ska inte få psykbryt inför personalen. Det kan du ta hos din egen chef.
Text: Helene Claesson Jennische
