Sasja Beslik ger på flera sätt intrycket av att vara en karriärist av den gamla skolan. Han älskar sitt jobb, och tur är det för han jobbar jämt. Någon fritid har han inte, poängterar han. Och lunch har han inte hunnit med, i alla fall inte den här dagen, berättar han för kvinnan i kassan i Nordeas personalmatsal som han köper några chokladbitar av – det får bli dagens, sena lunch.
Men Sasja Beslik ger inte intryck av att vara sönderstressad och utarbetad. Heller inte av att vara villig att gå över lik för sin karriär. Han är lugn, inte ödmjuk men sympatisk, och ger genomtänkta, till synes ärliga svar på frågorna om karriären och sitt ledarskap.
– Min drivkraft är densamma som när jag blev journalist i 20-årsåldern. Jag vill göra skillnad. I finansbranschen finns det möjlighet att göra det. Här finns de största och mest globala musklerna. Här kan man förflytta kapital snabbt. Jag vill vara där man kan göra saker ”for real”.
Avdelningen för ansvarsfulla investeringar har han fått mer eller mindre fria händer att bygga upp och leda för Nordeas räkning. På några år har de gått från noll till elva medarbetare. Den senaste tiden har etiska frågor fått en allt större plats även i näringslivet. Frågor som rör miljö och socialt ansvar är högaktuella och något som de flesta måste ta hänsyn till numera. Löner, kvinnors rättigheter, fackliga avtal och miljöpåverkan är några av de frågor som Sasja Beslik och hans team granskar för att bilda sig en uppfattning om företag världen över.
När Sasja Beslik tar sig an ett uppdrag är det viktigt för honom att få göra det på sitt sätt. Kvitton på att han är på rätt väg har han fått flera gånger under sin karriär i form av jobberbjudanden, medarbetare som presterar bra och tycks trivas på jobbet och utmärkelser av olika slag. Han har genom åren bland annat utsetts till årets uppstickare 2007 och den mest inflytelserika personen i Sverige som är yngre än 40 år, hamnat på World Economic Forums lista över unga, globala ledare och i höstas tilldelades han, tillsammans med Gudrun Schyman (FI), Birgitta Wistrands pris för jämställt ledar- och mentorskap 2015.
Den utmärkelsen tror han att han fick för att han jobbar för jämställdhet på många plan. Han är noga med mångfald bland sina medarbetare och att kvinnor och män ska ha lika löner för lika jobb. Genom sitt arbete för ansvarsfulla investeringar påverkar han också kvinnors villkor i andra länder, till exempel kvinnors rättigheter i Kambodja.
– I mitt privatliv har jag kanske inte alltid agerat jämställt. Jag har varit bortrest mycket och andra har fått ta smällarna för mig. Men i yrkeslivet försöker jag jämställa andra värden, som miljö, kvinnors villkor och mänskliga rättigheter, med finansiella värden.
I samband med att han fick Birgitta Wistrands pris lärde han känna Feministiskt initiativs partiledare Gudrun Schyman som han ser som en stor inspirationskälla på grund av hennes mod, fokus och att hon många gånger varit en föregångare i politiken. En annan av hans inspirationskällor just nu är Påve Franciscus – för att han säger det han tänker och är större än sig själv och sitt ego. Han använder sitt ämbete och sin makt till förändring.
Inom näringslivet har Sasja Beslik däremot inga förebilder. Det vill han inte ha, säger han. Heller ingen av hans nära vänner finns i finansbranschen, poängterar han. Han ser sig inte som en outsider, längre, men vill hålla sig ”utanför boxen” för att kunna förändra.
– Jag vill vara en av de personer och krafter som förändrar det här finansiella systemet till något humant. Jag är för marknadsekonomi och kapitalism men vi måste tänka att kapitalismen kan vara så mycket mer. Den kan vara blomstrande utan att vara självdestruktiv. Nästa fas är en kollektiv kapitalism där man vill växa och skapa nya affärsmöjligheter samtidigt som kollektivet spelar en väldigt stor roll.
Sasja Beslik beskriver sig själv som en chef som inte detaljstyr, micromanagement är inget för honom. Tvärtom ser han till att omge sig med medarbetare som är självgående, drivna och ledartyper, men gärna personer som på andra plan är olika honom själv och varandra. Mångfald berikar och det ska synas bland medarbetarna på alla sätt – kön, ålder, etnicitet, utbildning etc.
– Jag anställer personer som vill bidra till något större än vad de själva är. Jag vill inte se deras betyg eller vilket universitet de har gått på. Jag vill veta vad de vill, vad de drivs av och vad som motiverar dem. De måste vara hungriga.
Finansbranschen är på många sätt en tuff arbetsmiljö och många som söker sig dit är högpresterande personer. Sasja Beslik reser mycket, omkring 140 dagar per år, men försöker ändå vara en närvarande chef som inspirerar, uppmuntrar och så gott som dygnet runt finns tillgänglig för sina medarbetare på mejl och telefon oavsett om de har en jobbfråga eller vill prata om sin skilsmässa.
– En stor del av min tid ägnar jag åt personalfrågor. Jag vill ta hand om dem som jobbar nära mig. Jag daddar inte med dem, de får tvärtom oerhört mycket frihet, men jag vill att de ska få utbildning, rätt ersättning, känna att de utvecklas och får göra nya saker.
Kreativiteten och impulsiviteten har hjälpt honom framåt och tagit honom till nya utmaningar, länder och platser. Med åren har han också lärt sig vikten av kommunikation och delaktighet – att det gäller att medarbetarna hänger med. Så gott som dagligen ställs Sasja Beslik och hans kollegor inför olika etiska dilemman de ska ta ställning till. Vad som är en ansvarsfull investering är inte självklart och kritiken låter inte vänta på sig om någon anser att de har gjort en oetisk investering. Som 2014 när Nordea kritiserades hårt för sin investering i Africa Oil i Ogadensprovinsen. En investering som han fortfarande försvarar med att de inte kan ta ställning till ett lands eller en provins agerande utan till just det bolag de investerar i och vilket ansvar det tar.
– Jag försöker hela tiden återkomma till varför vi gör det vi gör. Det gäller att vi inte förlorar motivationen och grunden vi står på.
Samtidigt är det just där dilemman uppstår som förändringspotential finns. Sasja Beslik är självkritisk men inte konflikträdd. Han har mer än en gång fått höra att han är rättfram och säger vad han tycker, i stort sett oavsett konsekvenserna. Motstånd möter han i stort sett varje dag, säger han med ett skratt, och det har hänt att han har ”flyttats sidleds” i sin karriär och fått kämpa lite hårdare för att nå dit han velat. Men det har inte gjort honom mindre frispråkig och ärlig. Kraft hämtar han i ”sitt uppdrag” som är ”något större”.
– Jag har ingen corporate agenda. Tycker jag att någon är bra säger jag det, tycker jag att SCA:s företagskultur stinker då säger jag det. Och det får jag rätt mycket skit för också. Jag är motiverad och tror på det jag gör. Du kan inte förvänta dig av mig att jag ska vara oärlig.
Motgångar handlar om hur man tar det, menar han, vilket han också försöker förmedla till sina medarbetare. Flykten som 20-åring från kriget i Bosnien-Hercegovina har gett honom perspektiv.
– Det finns egentligen inga motgångar. Jag överlevde det som många andra inte hade turen att överleva – ett krig. Allt jag gör nu är bara bonus. Jag har all tid i världen. Jag har fått liv till skänks och jag är inte rädd. Om inte någon dör kan det mesta vänta eller göras om.
En av de där sanningarna som kanske kan sticka i ögonen på en del är att Sasja Beslik är övertygad om att man föds till ledare. Man kan lära sig att vara chef men inte att vara ledare – antingen har du det eller så har du det inte. Det spelar ingen roll hur många kurser du går eller ledarskapsböcker du slukar. Själv tror han mycket på ledarskap som bygger på rundabords-samtal där allas åsikter är viktiga.
Plötsligt utbrister han:
– Jag tror att jag ska skicka mina medarbetare på en kreativiteskurs! Mina analytiker knäcker i Excel men de kanske är skickliga målare eller kan balansera på ett ägg. Vad vet jag!
TEXT: SALLY HENRIKSSON
