I vår föränderliga värld behöver vi allt oftare hitta nya vägar. Foto: Getty Images (montage)
Vår hjärna är skapad för jägarens och samlarens värld. Det har vi hört några gånger de senaste åren. Men hur ofta tänker vi på att det faktiskt får konsekvenser i vår vardag?
– Hjärnan är programmerad för förutsägbarhet och brist. Nu lever vi snarare i oförutsägbarhet och överflöd. Det ställer till det för vår hjärna och det finns särskilt fem tillkortakommanden som vi behöver vara medvetna om för att sedan kunna hantera dem, säger Carl Lindeborg, ledarskapsutvecklare och författare.
Carl Lindeborg är ledarskapsutvecklare och författare. Foto: Pressbild
Hantera betyder i det här sammanhanget; träna hjärnan till nya mönster. För det går.
– Vi pratar ofta om att vi tränar vår fysik, inte lika ofta om mental styrketräning. Vilket är konstigt då effekten av mental träning kan vara betydligt större än den vi får av fysisk träning. Men jag tror att det kommer att bli en hygienfaktor i framtiden, som att borsta tänderna. Den som väljer att inte träna sin hjärna kommer att få betala ett högt pris, säger Carl Lindeborg.
Vilka är då de fem tillkortakommanden som får vår stenåldershjärna att inte sällan jobba emot – i stället för med – oss.
1. Naturlig negativitetsdragning
Naturlig negativitetsdragning betyder att vi dras till negativa budskap och tolkningar.
Våra förfäder var bra på att undvika fara. De hörde prassel i en buske, anade oråd och drog snabbt vidare. För säkerhets skull. Problemet är att det som då var en överlevnadsfördel idag har blivit en överlevnadsnackdel.
Naturlig negativitetsdragning gör att vi ofta överreagerar på negativa kommentarer och har svårt att se goda sidor i människor vi inte gillar. Den gör det svårt att vara modig och orsakar ofta stress då man aldrig vet när nästa kris ska slå ner på en.
2. Förhastade slutsatser
Att stenåldershjärnan är bra på att dra snabba slutsatser är inte konstigt. Snabba beslut om snabb förflyttning lär ha räddat livhanken på många samlare.
Idag kan förhastade slutsatser baserade på hur saker och ting var förr orsaka stor skada.
– Nu står vi inte sällan inför trender där vi faktiskt inte vet om de är hot eller möjligheter. Eller både och. Trots det vill vi gärna sätta etiketter på saker och därmed uppnå någon slags artificiell visshet, säger Carl Lindeborg.
3. Autopilot som standardläge
När vi inte ger vår hjärna direkta instruktioner går den in i skärmsläckarläge. Det är ett sätt för hjärnan att spara energi – och även om det inte känns så, så är det i det här läget vi befinner oss nästan halva vår vakna tid, i ett skärmsläckarläge där tankar snurrar och vi säger och gör saker ”av oss själva”, utan större eftertanke.
Och ju mer information vi matas med desto snabbare snurrar autopiloten.
– Din hjärna blir en centrifug av information och då är det lätt att tappa kontrollen och bara snurra med. Allt bara blir, säger Carl Lindeborg.
Typiska teman för en hjärna på autopilot är:
- Ältande av saker som hänt
- Oro för framtiden
- Saker som kan gå fel (ni kommer ihåg negativitetsdragningen?!)
- Dig själv i relation till andra. ”Vad tyckte hon egentligen om mig?
- Dömande av dig själv. Hur kunde jag vara så dum?
- Dömande av andra. Vem tror han att han är?
I vår föränderliga värld behöver vi allt oftare hitta nya vägar - och dit kommer vår stenåldershjärna aldrig leda oss.
Carl Lindeborg
Förmåga till metamedvetenhet är detsamma som förmåga att lägga märke till sina tankar men inte drivas av dem. Att kunna skapa distans till det som händer i huvudet och koppla bort autopiloten.
- Gör en enkel meditationsövning där du väljer ett fokus, till exempel din andning. Fokusera på andningen och försök uppmärksamma varje gång din uppmärksamhet vandrar i väg mot något annat. Då fångar du in den och fokuserar på andningen igen. Kör på i 5 – 10 minuter. Det här är ett bra sätt att bryta autopiloten och träna på metamedvetenhet!
- Gör en snabb check inåt ett par gånger om dagen. Kanske mellan två videomöten, i kön på lunchen eller när du sätter dig i bilen? Vad tänker jag just nu? Hur andas jag? Vad känner jag? Det tar bara någon minut men tränar din förmåga att stänga av autopiloten och bli medveten. Ju fler gånger du gör övningen, desto bättre blir du på att slå av autopiloten.
4. Beroendeframkallande belöningssystem
Stenåldershjärnans belöningssystem manipulerar oss ständigt att göra saker vi egentligen inte är hjälpta av. Vi fastnar i scrollande när vi borde fokusera på en arbetsuppgift, äter upp hela godispåsen, hoppar över träningen…
– Det här ett system designat för en värld i brist. Nu lever vi i överflöd och systemet pingar hela tiden och leder oss bort från det allra viktigaste, nämligen långvarigt fokus.
Hjärnans starka belönande av ny information hjälpte stenåldersmänniskorna att genast släppa det de hade för händerna när ny information – kanske ett konstigt ljud? – nådde dem. Idag gör det att varenda notis, hjärta, ping och like får dopaminet att slå i taket. Och det finns ingen ände på denna resa.
Den kanske största felfunktionen med detta inbyggda belöningssystem är att det inte finns någon mållinje. Ur dopaminmolekylens perspektiv är mer, fler och större alltid bättre, utan att vi någonsin kommer att bli riktigt tillfredsställda för mer än en kort stund.
5. Begränsad bandbredd
Stenåldershjärnan kan inte multitaska. Den saknar helt funktionen att kunna parallellprocessa.
Så ja, vi kan gå och prata samtidigt, men vi kan inte lyssna i ett möte samtidigt som vi svarar på mejl…
När vi tror att vi multitaskar växlar vi i själva verket snabbt mellan olika fokus. Varje skifte fram och tillbaka har en mental omställningskostnad. Vi behöver omorientera oss varje gång och får en ny startsträcka innan vi kan vara fullt fokuserade igen.
– Det här gör oss trötta, saker och ting tar mer tid och vi gör fler misstag, konstaterar Carl.
Mental styrketräning gör oss medvetna
Men vad ska vi då göra för att få stenåldershjärnan att gå vår väg?
Enligt Carl Lindeborg ska vi träna.
– Förut talade jag mycket om mindfulness, numera kallar jag det hellre mental styrketräning. Det är ett språkbruk som funkar bättre när man pratar med högpresterande chefer, säger han.
Han menar att det vi måste bli bättre på är inre systemmedvetenhet.
Vi behöver bli medvetna om de system i vår hjärna som jobbar emot oss.
– Blir vi medvetna så kan vi själva välja hur vi ska reagera och gå vidare. Dessutom, i vår föränderliga värld behöver vi allt oftare hitta nya vägar – och dit kommer vår stenåldershjärna aldrig leda oss. Vi måste bli bättre på att tänka själva!
Inre systemmedvetenhet är ett kunnande, som att spela piano, du lär dig inte spela på en vecka. Men du blir bättre och bättre ju mer du tränar.
– Efter ett tag kommer du att märka att du inte blir lika reaktiv i konflikter, att du är lugnare och har lättare att somna på kvällarna, säger Carl Lindeborg och tillägger.
– Jag har haft chefer som kontaktat mig långt efter att de gått någon av mina utbildningar. De har förklarat att mental träning och meditation har varit livsförändrande för dem. De har fått en inre lugn och en större klarhet. Jag har inte träffat någon som inte haft nytta av detta.
LÄS DE ANDRA DELARNA I SERIEN:
Så hittar du fokus i distraktionens tidsålder
Är det din självbild som håller dig tillbaka?
