Robert Lingemark
country manager Sweden, Sofigate
– Jag gjorde ett karriärsbyte en gång som jag först tänkte var mitt livs misstag! Jag är civilingenjör och jobbade då med att designa ”Galleys” (kök i flygplan) i business jets hos Lufthansa Technik AG. Det var ett fantastiskt jobb i en mycket speciell värld där kunderna till exempel var olika kungahus och regeringar. De kök vi byggde var unika hantverk med extremt påkostade material. Att presentera material och få till ett beslut hur köken skulle se ut var ofta ett mycket tidskrävande arbete. Mina arbetskamrater tyckte att jag var galen, lämna en fast anställning på Lufthansa Technik AG var inget man gjorde helt enkelt.
Men jag åkte hem till Sverige av privata skäl och började som IT-konsult på ett uppdrag på en svensk myndighet.
Kontrasten var total. Allt var extremt svenskt, om jag säger så. Kaffe och fika var och varannan minut. Och jag tänkte – herregud vad har jag gjort!?
Men efter ett tag blev det bättre, jag insåg att det fanns massor av spännande saker att lära där jag var.
Jag tänker att det är det som är lärdomen här, all förändring leder till nya insikter och lärdomar och man måste våga ändra på saker för att bli bättre!
Varje gång man byter uppdrag möter man nya människor, hamnar i nya sammanhang och man blir ödmjuk på nytt. Det är så viktigt! Man har med sig sina erfarenheter och insikter men man blir nybörjare igen. Det är lite som när man pluggar – för varje ny sak man lär sig inser man också att det finns så himla mycket mer att lära. Det tror jag är bra! Då är det också enklare att hantera alla de misstag man av naturliga skäl begår i karriären. Hela tiden. Så är det ju bara.
Johanna Ling
regionchef Kry (Utsedd till Årets vårdchef 2023 av Vårdförbundet)
– Det bästa misstag jag har gjort är en gång under en rekrytering, när jag tyckte att medarbetarna som skulle sköta rekryteringen inte samarbetade som jag ville.
Så jag började lägga mig i – alldeles för mycket. Jag försökte detaljstyra.
Vilket gjorde att de blev arga och sa ifrån. Och visade exakt hur de skulle samarbeta för att få det här att funka.
Det gick så klart jättebra.
Med det sagt vill jag poängtera att jag gillar misstag, jag tycker att vi ska omfamna dem som ett sätt att lära. Jag har gjort så många misstag, och jag har lärt mig saker av dem och gått vidare.
Jag tror att många chefer tampas med övertygelsen att om de bara fick göra saker och ting själva, på sitt sätt, då skulle allt bli bra.
Sådana är vi väl lite till mans.
Det är många gånger då jag sitter på händerna och håller min tunga i styr för att inte lägga mig i saker och ting. Jag låter omvägarna ske för att det är då det oväntade kan hända, det är då processen kan ge något nytt.
Som ledare måste man bjuda in medarbetarna, jag sätter ramarna men jag ska inte vara i hur:et. Jag kan uppmana medarbetarna att våga testa saker. Tänk tvärtom, vad skulle hända då? Men jag detaljstyr inte.
Jag omfamnar misstag, men ingen får ju fara illa så klart. Det är i utvecklingsfrågor man kan jobba så här.
Kristina Bexelius
vd Juno PR
Med risk för att låta som en extremt oskön person så kan jag ärligt säga att jag inte gör så många misstag. Varken privat eller på jobbet. Jag skulle gärna dra fram några smarta blundrar med tydlig sensmoral, det tycker jag ofta är kul och givande att höra från andra, men själv är jag helt enkelt för tråkig för att göra misstag.
Jag är som person analytisk och rationell och i kombination med ett rejält kontrollbehov bidrar det till att jag har koll på excel-filerna, levererar i tid och (hittills) alltid landat i god ordning på andra sidan när jag väl hoppat. Jag har inte ens hål i tänderna.
Ett annat misstag jag inte gjort är att tro att min typ av person är särskilt inspirerande eller kul som ledare. För att balansera detta har jag insett att jag måste omge mig med människor som inte alls är som jag – kreativa visionärer med tusen idéer (som jag dagligen anstränger mig hårt för att inte skjuta ner direkt). Jag vet ju att det inte är jag som kommer att få nästa briljanta idé, så jag ägnar mig i stället åt att kratta manegen för dem runt mig som faktiskt har den förmågan.
Men jag tror att min tid kommer, Universums senaste rapport visar att trygghet seglar upp som allt viktigare på arbetsmarknaden och då finns jag där, i all min tråkighet, helt utan pingisbord men med struktur och lugn.
Kom i och för sig på ett misstag – det var inte så lyckat att bo fyra personer och en kattfamilj på fem i ett Attefallshus på landet i somras. Varken jag eller kattmamman kunde få styr på våra respektive familjer. Finns ingen sensmoral ens, det var bara dåligt.
