Ann Lindberg
generaldirektör Läkemedelsverket
– Något som lätt blir floskler när man pratar om ledarskap är synen på värderingar. Idag pratas det mycket om gruppers behov av gemensamma värderingar. Man arbetar med värderingsövningar och talar om organisationers värdegrund. Men jag tror att det finns en stark övertro på att det är värderingar som förenar människor. Det finns trots allt stora undersökningar som visar att just värderingar är något som verkligen skiljer oss människor åt, inte minst om man jobbar globalt.
Jobbar man med medarbetare från hela världen lär man definitivt ha medarbetare med vitt skilda värderingar. Enligt World Values Survey (en global undersökning som mäter människors värderingar, attityder och tro kring centrala samhällsfrågor) sticker ju exempelvis Sverige ut som ett land med värderingar som inte liknar andras.
Det som i grunden betyder något på arbetsplatsen är hur vi beter oss och pratar med varandra. Det arbete som gjorts med den statliga värdegrunden är till exempel väldigt bra, men det är i grund och botten spelregler som vilar på laglig grund. Den utesluter därför inte en mångfald av värderingar hos våra medarbetare som ju kommer in i gruppen som individer, många av dem med tankar och tankemodeller vi aldrig kommer åt.
Som chef kan du bara leda på beteenden och kommunikation. Vad som räknas i slutänden är ändå hur vi beter oss mot varandra. Som chef är det bättre att lägga tid på det, än på att få människor att tycka lika.
Ingela Lidén
chef för Public, Tieto Tech Services Sverige
– Jag tror att vi ska sluta leta efter branscherfarenhet när vi letar nya ledare. Det kan till och med vara bra att komma in som ny chef med erfarenhet från en helt annan bransch.
Du blir en bättre ledare om du kan jobba med olika branscher, det berikar.
Förr i tiden var man ju mycket skeptisk till ”hoppjerkor”, personer som stannade ett par år på ett jobb och sedan gick vidare. Det är kanske inte riktigt så längre, men inte minst inom offentlig sektor tror jag att man har en tendens att premiera personer som suttit länge på liknande poster. Och det är inte bra för offentlig sektor om du frågar mig. Jag uppmanar alla att testa att byta fack!
Jag har genom åren skaffat mig erfarenheter från många branscher, jag har jobbat med bank och sjukvård, med jätteföretag som IKEA och jag har startat eget. Jag skulle inte kalla mig hoppjerka, men jag är en förändringsledare som inte trivs i förvaltande roller. Det är nog förklaringen till mina många jobb-byten. Den röda tråden har varit digitalisering och det faktum att jag varit i så många olika branscher har gett mig en stor förståelse för hur IT och verksamhet hänger ihop. Det är en styrka i min roll som CIO.
Visserligen kräver olika branscher, olika slags ledarskap. Vård inom offentlig sektor är väl att betrakta som en trögrörlig bransch, medan tex ”banking” är snabbare. Likväl tror jag att man i grund och botten måste vara sig själv. Som ledare är jag modig, ärlig, tydlig och öppen. Det är jag överallt.”
Hampus Brynolf
vd Intellecta
– Jag tror att vi måste sluta tro att det finns några ”sanningar” om ledarskap. Bara tanken på att det skulle finnas en dogm, en sanning, om just ledarskap känns konstig. Och det är inte att jag inte har försökt. Modeller, teorier, steg-för-steg-modeller för ett bra ledarskap – vad jag än försöker mig på blir det inte bra. Jag känner mig stel och bortkopplad. Det är helt enkelt inte jag. Så jag landar allt mer i att ledarskap inte är en metod, ledarskap handlar om interaktion mellan människor.
Ledarskapet är det jag och mina medarbetare gör varje dag i vår verksamhet och våra projekt. När projekten går bra – då vet jag att ledarskapet har funkat.
Vi har ju alla haft chefer som gjort alla rätt enligt ledarskapsböckerna – men som ändå varit katastrofer som ledare. Varför de misslyckas går ofta inte att sätta fingret på. De flesta av oss har också upplevt det motsatta – bra chefer som kanske inte riktigt lever upp till allt ledarskapscoacherna pratar om, men som ändå varit väldigt bra ledare. Jag säger inte att förmågan att leda på något sätt skulle vara medfödd, man kan lära sig att leda, men varje situation och varje människa är unik.
Det finns inte ett recept alla kan följa, vid alla tillfällen. Själv blev jag chef av tillfälligheter, jag var på rätt ställe, vid rätt tidpunkt och gjorde väl ett antal saker rätt samtidigt som jag var intresserad av att ta på mig mer ansvar. Om jag idag har roligt på jobbet? Att vara chef är utvecklande, utmanande och spännande nästan varje dag men kanske är ”roligt” fel ord för att beskriva det… Jag hade nog roligare när jag inte var chef!
