Ny studie: Stress handlar om arbetsklimat – det är inte en individfråga

– Många tror att lösningen – om man vill minska stressen – är att medarbetarna ska arbeta mindre. Men det är tvärtom, när medarbetarna får rätt förutsättningar kommer de att orka arbeta mer.

Det säger Rachael Tripney Berglund, arbetsmiljöforskare vid Mälardalens universitet.

Antalet stressrelaterade sjukskrivningar skenar i Sverige och psykisk ohälsa är i dag den vanligaste orsaken till att människor inte klarar av att arbeta. Att som ensam chef försöka bromsa utvecklingen och ta hand om medarbetarnas välmående kan kännas både tungt och oöverblickbart – inte minst om man själv balanserar på randen till utmattning.

Men enligt Rachael Tripney Berglund finns det ett konkret sätt att både minska psykisk ohälsa och höja engagemanget på arbetsplatsen; nämligen att bygga ett starkt psykosocialt säkerhetsklimat.

– Begreppet psykosocialt säkerhetsklimat handlar om att arbetsplatsen i praktiken ska visa att de prioriterar medarbetarnas välmående, den organisatoriska och sociala arbetsmiljön – att man inte bara säger att man gör det.

Hon poängterar att stress sällan beror på mängden arbete.

– I dag läggs fokus på individen, när denne redan har insjuknat. Istället borde man titta på de strukturella orsakerna. Vad är det på arbetsplatsen som bidrar till att människor blir sjuka?

Forskning visar att faktorer som höga krav, otydliga arbetsroller, låg kontroll över arbetet och bristande stöd är starkt kopplade till ökad risk för stress och utbrändhet. Med andra ord; om det psykosociala säkerhetsklimatet inte är bra, så blir folk sjuka.

Men, om medarbetarna upplever att ledningen är engagerad och tar det stressförebyggande arbetet på allvar, så mår de och presterar bättre.

– I många organisationer är man bra på att följa upp sjukfrånvaro, men då har ju problemen redan uppstått, säger Rachael Tripney Berglund.

Så, hur kan man som chef höja det psykosociala säkerhetsklimatet – och förhindra att medarbetarna går in i väggen? Tja, det behöver inte handla om särskilt dramatiska åtgärder, menar arbetsmiljöforskaren.

Ett första steg kan vara att prata med arbetslaget om vad som ger och vad som tar energi, och sedan minska det som dränerar. Små förändringar kan räcka långt.

– Det är lätt att fastna i ett narrativ om att det är ”så stressigt”, men bena ut vad som är stressigt. Vad kan vi ändra för att det inte ska kännas så? säger Rachael Tripney Berglund.

– Ibland kan det kännas stort att jobba med organisatorisk och social arbetsmiljö, man vet inte vad det är. Men medarbetarna vet vad det är. Frågar man dem vilka förutsättningar de behöver så kommer de att svara. Det är inte mer avancerat än så.

I hennes fältstudie på ett större företag ledde en initial kartläggning till enkla men effektfulla åtgärder; gemensamma morgonmöten mellan avdelningar för att öka förståelsen dem emellan, mer tid för reflektion och tydligare rollbeskrivningar.

– Att tydliggöra förväntningar gör en jätteskillnad. När det är luddigt ökar överarbete och dubbelarbete, vilket slukar enorm energi – ofta helt i onödan.

Hon betonar samtidigt vikten av högsta ledningens engagemang. Forskning visar nämligen att de chefer som är närmast medarbetarna ofta känner sig ensamma i de här frågorna, med begränsat beslutsmandat och handlingsutrymme.

I hennes egen fältstudie blev det en tydlig positiv skillnad när chefer på tre nivåer utbildades i vikten av att våga testa medarbetarnas idéer och att skapa utrymme för att arbeta med den psykosociala hälsan i vardagen.

– Det är helt avgörande att högsta ledningen skaffar kunskap och i praktiken visar att de tar frågan på allvar. Att de föregår med gott exempel, tar upp ämnet på möten och stämmer av hur det går får stor effekt.

Även om det sker framsteg i hur man ser på och pratar om psykisk hälsa kopplat till arbetet, menar forskaren att det är problematiskt att många fortfarande ser stress som en individfråga.

– Det är det inte, det är ett arbetsgivaransvar och en organisationsfråga. Det måste man orka och våga se, och lägga krut på det förebyggande arbetet, säger hon.

Samtidigt, menar Rachael Tripney Berglund, borde det inte komma som en nyhet för någon organisation att ett dåligt arbetsklimat leder till ökad personalomsättning, högre sjukfrånvaro och minskad kreativitet.

– Det här vet man. Och det kostar, både pengar och människors hälsa. Ändå fortsätter det. Man rekryterar någon ny, med vetskapen att det förmodligen kommer hända igen. Kan man vända det – och det kan man – är alla vinnare.