"Jag avskyr när det är förutsägbart och jag tror det är därför vd-rollen på litet bolag passar mig så bra", skriver Tove Oldebäck.
CHEFSDAGBOKEN}
Här ber vi en chef föra dagbok över en arbetsvecka. Personen skriver om motgångar och glädjeämnen öppet eller anonymt. Chefen får sedan feedback av en ledarskapskonsult på saker att förändra, reflektera kring eller vara extra nöjd med.
Måndag
Jag avskyr när det är förutsägbart!
Jag är supertaggad på att starta upp veckan då den är fylld av spännande workshops, föreläsning, nya kundmöten och oväntade problem som vänder upp och ner på planerna. Precis som jag älskar det! Jag avskyr när det är förutsägbart och jag tror det är därför vd-rollen på litet bolag passar mig så bra – våra kunder är väldigt agila och förväntar sig samma sak av oss. Så för mig innebär det snabba beslut och en salig blandning av högt och lågt.
Hela bolaget inleder veckan med ett gemensamt veckomöte. Som ledare i lågkonjunktur är jag noggrann med att undvika att sprida onödig osäkerhet, då det varken gynnar business, kunder eller individens prestation att känna osäkerhet och stress. Rent konkret innebär det att jag fokuserar på det som ligger inom vår kontroll och att jag ser möjligheter i stället för hinder.
Som ledare i lågkonjunktur är jag noggrann med att undvika att sprida onödig osäkerhet.
Titel: Vd och ägare
Gör: Driver People & Culture-bolaget Recommended by som är outsourcad/interim HR-avdelning till scale-ups i Tech & Spelbranschen. Bolaget är en TEAL-organisation.
Arbetsleder: 10 personer
Bakgrund: Ekonomexamen från Linnéuniversitetet. Tidigare Chief Expansion Officer på ett IT-konsultbolag och driver sedan 9 år tillbaka Recommended by.
Tisdag
Doppar tårna för att inte tappa hantverket
Idag startar vi upp en ny kund. Jag och två konsulter håller en halvdagsworkshop för att förstå kundens nuläge; kultur, kompetensbehov och ledarskapsutmaningar. Jag jobbar inte som konsult längre, men jag doppar tårna ibland. Dels för att inte tappa hantverket, dels för att påminnas om värdet vi skapar när någon i rummet plötsligt säger: ”Aha – det är därför det inte funkar.”
Efteråt tränar jag med min PT (och fortsätter att misslyckas i mina försök att göra muscle-ups). Jag älskar att träna och det skapar ett lugn i min hjärna som kontext-switchar så ofta.
Onsdag
Allt kör ihop sig – jag tvingas prioritera om
Min dag kör ihop sig och jag tvingas boka om flera interna möten eftersom en ny kund hör av sig och vill ha snabb hjälp av oss. Jag vet att jag måste prioritera kunden i stället för mina inbokade möten. Det drabbar mina kollegor, och det skaver alltid. Mot kollegor försöker jag vara transparent: varför jag prioriterar om, och när vi tar igen det.
Känslan av att inte räcka till finns både på hemmaplan och på jobbet – men jag har jobbat mycket med min ledarskapscoach för att inte låta den känslan kontrollera mina beslut. Min approach för att inte dras ner i negativ känsla är: “Jag gör aktiva val med min tid och står stadigt, även om andra blir besvikna.”
Min dag kör ihop sig och jag tvingas boka om flera interna möten eftersom en ny kund hör av sig och vill ha snabb hjälp av oss.
Torsdag
Stress och andningsövningar i taxin
Jag ska föreläsa på Epicenter för Women in Tech. Min man är på jobb i Tyskland, så morgonen hemma är extra tajt: två barn (6 och 7 år), matsäckar, gympapåsar och den där minuten då någon plötsligt inte hittar sina vantar. Jag gör mitt bästa för att inte gå upp i full stress. När jag väl sitter i taxin från Nacka tar jag 10 minuter för andningsövningar – ett enkelt sätt att bli närvarande och komma åt mitt bästa jag.
På scen pratar jag om misstag jag gjort under mina nio år som vd på Recommended by, och hur man reser sig och bygger vidare. Det är sårbart, men responsen efteråt är värd allt: flera kommer fram och berättar om sina egna tveksamheter, och jag blir påmind om hur mycket mod som finns i ett ”jag har också misslyckats”.
Direkt efteråt behöver jag skynda till ett möte med en potentiell kund. De har svårt att attrahera och få rätt kandidater att tacka ja i sin scale-up. Jag lyssnar, letar efter mönster och försöker förstå vad som faktiskt står i vägen – processen, kulturen eller förväntningarna? Jag sätter ihop en offert med lösningsförslag och mailar över direkt.
Senare på eftermiddagen träffar jag kvinnliga entreprenörer som pitchar nya bolag och ber om råd. Det är ovanligt att jag prioriterar tid för sånt, men när jag gör det får jag så mycket energi!
Fredag
Listor hjälper mig att stänga av jobbet under helgen
För första gången på hela veckan jobbar jag hemifrån. Jag planerar medvetet luft i kalendern – annars blir den full på egen hand. Jag säger nej till många möten och skjuter på det som inte är bråttom (och definitionen att en arbetsuppgift är brådskande tåls alltid att utvärderas).
Jag äter lunch på lokal restaurang i Nacka med en HR-chef och vi pratar ledarskap på riktigt: när vi blir mindre bra, vad som triggar oss, och hur vi tar oss tillbaka. Efter nio år i samma roll är de externa samtalen avgörande för att hålla mig självmedveten.
Resten av eftermiddagen är strategitid. Jag känner mig ofta trygg i vart vi ska, men att formulera hur vi ska ta oss dit är svårare för mig så jag tar hjälp av en kollega som är vass på att bryta ned vision till konkreta steg. ÄLSKAR den typen av samarbeten – när jag får skapa tillsammans med mina duktiga kollegor.
När jag stänger datorn är jag “färdig” för veckan – det vill säga, jag gör listor på vad jag behöver göra nästa vecka och på så sätt kan jag stänga av jobbet helt under helgen och spendera tiden med familj, vänner och träning. Det fyller mig med ny energi och ger min hjärna tid att återhämta sig för nästa veckas roliga och ombytliga arbete.
Stefan Tengblad
Professor i HRM på Centrum för Global HRM vid Göteborgs universitet. Forskar om ledarskap och medarbetarskap i olika arbetslivssektorer.
Träningen, andningsövningarna i taxin och de medvetna pauserna i kalendern är inte bara privata inslag utan en del av ett hållbart ledarskap.
Tack för din dagbok och roligt att följa din fartfyllda arbetsvecka. Jag tror många chefer i mindre verksamheter känner igen sig: problem som dyker upp och få funktioner att delegera till – ingen särskild kundtjänst eller HR-avdelning som kan ta över när det brinner till. Det akuta går före det planerade, lite som när man sett fram emot en lugn hemmakväll men plötsligt upptäcker en vattenläcka under vasken. Som vd har man ytterst ansvaret, och just den typen av situationer går sällan att delegera bort.
Samtidigt visar dagboken också något annat viktigt: betydelsen av självledarskap och energi. Träningen, andningsövningarna i taxin och de medvetna pauserna i kalendern är inte bara privata inslag utan en del av ett hållbart ledarskap. Att kunna växla tempo och skapa utrymme för återhämtning är ofta en förutsättning för att klara det höga tempot och pressen i företagandet.
Du beskriver också modet att tala öppet om misstag i ditt föredrag. Det är en viktig ledarskapssignal. När en vd visar att även hon lär sig genom felsteg kan det bidra till en kultur där människor vågar testa, reflektera och utvecklas.
Men i takt med att verksamheten växer blir organisationsbyggandet allt viktigare. Det kan behövas en ”stand-in-Tove” som kan ta tag i problem, hantera kunders missnöje eller säkerställa att det som är lovat också levereras när din tid inte räcker till. Genom att utveckla teamet och sprida ansvar kan man undvika att själv bli flaskhalsen och i stället skapa förutsättningar för fortsatt tillväxt – samtidigt som medarbetarna känner att de är en viktig del av resan.
Lycka till med den fortsatta färden!
