Oskar Ekström
Foto: Pelle T Nilsson
Oskar Ekström
Chef Bokmässan i Göteborg
Jag tror att det pratas för lite om omvärldsbevakning och omvärldsanalys. Vi lever i en tid av permanent osäkerhet där kriser och oroligheter avlöser varandra. Förändring tycks vara ett konstant tillstånd när det kommer till teknisk utveckling, ekonomi och geopolitik. I det här läget tror jag att ledarskap mer om mer måste inbegripa en ordentlig omvärldsbevakning.
Som chef handlar det ju inte längre om att ha färdiga svar på hur verksamheten ska bedrivas, det handlar mer om riktning. Och för att kunna ha koll på riktningen måste man ständigt tolka sin omvärld.
Vi på Bokmässan har ju till exempel ett tydligt årshjul att förhålla oss till, men 2022 – vid Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina – fick geopolitiken oss att i ett sent läge göra om bokmässans program och snabbt ta fram ett nytt tema med röster från Ukraina. Vi fick släppa saker och ställa om, det var det enda rimliga att göra. Och det är nog så det kommer att vara framöver, som chef måste man vara beredd på att förutsättningar förändras. Och det är enklare att vara beredd om man ständigt bevakar sin omvärld. Gör man Bokmässa en gång om året är ju omvärldsbevakning något självklart, vi behöver ha koll på allt från kulturdebatt, politik och civilsamhälle. Jag tror att vi hade fått jobba mer aktivt med frågan om vi inte gjorde det vi gör.
Ulrica Wallin
Ulrica Wallin
Chef Fryshuset Göteborg
Chefer borde prata mer om det jag kallar gemensamt ledarskap. (Jag tycker att det är ett tydligare begrepp än delat ledarskap!) Det är oförtjänt osynligt i diskussionerna om ledarskap och arbetsliv idag tycker jag.
Jag har försökt få till gemensamma ledarskap på flera arbetsplatser – men alltid fått nej. Mina dåvarande chefer har hävdat att det inte funnits strukturer och system för två chefer. Följdfrågan har alltid blivit; kan inte en av er vara biträdande i stället?
Men här på Fryshuset Göteborg har jag nu i snart sju år arbetat i ett gemensamt ledarskap. Jag skulle säga att vårt samarbete liknar ett kollegialt förhållande. Vi arbetar tätt tillsammans, är otroligt samspelta och kan snabbt bolla alla saker som dyker upp. Och besluten blir bättre, de är trots allt processade av två hjärnor.
För att ett gemensamt ledarskap ska bli bra måste man först säkerställa att man har samma grundläggande värderingar. Att man ser på ledarskap och medarbetarskap på samma sätt. Man måste också vara genuin i sitt ledarskap och i relationen med den andra chefen. Man behöver veta vem man är och vad man står för.
En annan viktig sak är total prestigelöshet, lyckas man inte med det faller det totalt.
Malin Lutz Hålsjö
Malin Lutz Hålsjö
Chef för visuell kommunikation, Göteborgs Stads inhouse- och kommunikationsbyrå
En sak jag tänker på är att de egenskaper vi idag värderar högt hos en chef, och som lyfts fram som del av en rekrytering, är att man ska vara empatisk, personlig och skapa tillit. Det gör faktiskt jobbet tuffare på ett sätt. Förhållandet med medarbetarna kan bli gränslöst, och chefens ”mjuka” framtoning gör att allt hamnar på ditt bord.
Under en dag kan man som chef växla mellan en medarbetares pappa som fått cancer och tuffa frågor om strategi och beslut. Någonstans är det oundvikligt. Samtidigt behöver du dina resurser till jobbet och värnar om det. En del säger att man inte får vara för vek, att man måste markera att jobbet bara ska handla om just jobb. Men alla som arbetat i första linjen vet att det som kan tyckas privat gärna blir chefens problem. Om en medarbetare har problem som jag duckar slutar det inte sällan med sjukskrivning, sämre arbetsmiljö för andra medarbetare och då blir det ju mitt problem ändå.
Vi pratar också för lite om hur svårt det kan vara att hantera när man som chef inte har ett eget rum, utan sitter ute i det öppna kontorslandskapet där alla kan se vilka medarbetare du pratar med, och vilka du går i väg med för enskilda samtal. Jag tror att det kan stoppa medarbetare från att vända sig till chefen i olika situationer då man inte vill att alla ska se. I aktivitetsbaserade kontor över hela landet letar chefer väldigt ofta efter någonstans att ta vägen för att ta ett samtal här och nu. Likaså finns det många arbetsuppgifter man måste hantera hopkrupen med en laptop då de stora fina skärmarna man har gör att vem helst i närheten kan se och läsa. Vi borde prata mer om det här – samtidigt är det nog helt omöjligt att som chef driva det som en fråga idag, att man vill ha ett eget rum. Det skulle nog uppfattas som bakåtsträvande när aktivitetsbaserade kontor i princip är standard idag.
