Vårens måste-läsning för chefer: Tre boktips från Peder Söderlind

The Untapped Power of Discovery (2024) av Karen Golden-Biddle

Förändring sker när utforskande rubbar våra invanda föreställningar. Här fyller tvivel en viktig funktion.

Karen Golden-Biddle är organisationsetnograf, professor emerita med expertis inom organisatorisk förändring och ledarskap. I boken The Untapped Power of Discovery beskriver hon hur förändring i en organisation faktiskt sker. Hur processen ser ut i praktiken.

Organisationsetnografi är en metod där forskaren genom långvarig närvaro i vardagsarbetet försöker förstå hur beteenden, normer och föreställningar formar hur arbetet utförs.

I boken beskrivs utforskande som en medveten och gemensam process där ledare och medarbetare undersöker vad som pågår i organisationen – särskilt i situationer präglade av osäkerhet och förändring.

I centrum står våra föreställningar och övertygelser. Djupt rotade och ofta outtalade formar de hur människor i organisationer förstår vad som är normalt, rationellt, möjligt och önskvärt. Genom dem tolkar vi vår omvärld, vad vi uppfattar som rimligt och vilka handlingsalternativ vi överhuvudtaget ser.

Förändring uppstår, enligt Golden-Biddle, när utforskande synliggör dessa föreställningar och därmed gör dem möjliga att ifrågasätta.

Beslut, planer och nya strukturer är viktiga. Men de driver inte förändring i sig. De är snarare konsekvenser av vad människor i organisationen uppfattar som sant, möjligt och meningsfullt i praktiken – något som växer fram i utforskande processer.

Här får tvivlet en central funktion. När observationer bryter mot det förväntade uppstår friktion i våra invanda sätt att förstå världen. Det är i detta mellanrum som möjligheten öppnas att ompröva, omformulera och omgestalta organisationens sätt att tänka och agera. Tvivlet blir därmed inte ett hinder för förändring, utan en förutsättning för att nya föreställningar ska kunna ta form – och för att verklig förändring ska bli möjlig.

When Everyone Knows That Everyone (2025) av Steven Pinker

När blir kunskap gemensam?

När vi säger något rakt ut uppstår gemensam kunskap. När vi däremot gömmer budskap bakom förfinade omskrivningar gör det inte det.

”Vi kommer att säga upp 12 medarbetare” är ett besked som gör uppsägningarna till ett gemensamt, delat faktum. ”Vi står inför en omställning för att stärka vår långsiktiga konkurrenskraft” skapar däremot ingen gemensam förståelse.

Steven Pinker är kanadensiskfödd amerikansk psykolog och professor vid Harvard University. Han bedriver empirisk forskning genom kontrollerade experiment och testar systematiskt hypoteser om hur människans sinne fungerar, med särskilt fokus på språk, kognition, tänkande och sociala relationer.

I sin senaste bok When Everyone Knows That Everyone Knows tar Steven avstamp i sitt tidigare arbete, där theory of common knowledge står i centrum: hur gemensam kunskap skapas.

Att veta vad andra vet – och att veta att de vet vad jag vet – utgör en egen dimension av vetande. Här spelar språket en avgörande roll: att uttala det alla redan vet blir ett centralt mellanmänskligt verktyg. Det är vad som gör att vi kan gå från tro oss veta vad andra vet, vilket är något helt annat.

Gemensam kunskap är, enligt Steven Pinker, en avgörande mänsklig förmåga. Den gör det möjligt för individer att samordna sina val till ömsesidig nytta och därigenom fungera tillsammans, från nära relationer till komplexa samhällen.

Låter det krångligt? Det är det. Och det är här boken tar sin början. Steven förklarar dynamiken med hjälp av konkreta exempel. Genom teorin får vi också syn på våra beteenden, ritualer, konventioner och normer.

Vi lär oss varför det går att vara känd för att vara känd, hur tabun upprätthålls, varför tydlighet kan upplevas som farligare än konflikt och hur vi kan komma överens utan att säga det alla redan vet.

Hypocrisy Trap (2025) av Michael Hallsworth

Vi ogillar dubbelmoral intensivt och reagerar starkt när vi ser andra ha dubbla standarder. Vi anklagar dem för hyckleri – samtidigt som vi själva i olika grad gör samma sak. Och då ser de oss som hycklarna.

Dubbelmoral: när någon kritiserar andra för något moraliskt fel men gör samma sak själv. Dubbla standarder: när någon kräver att andra följer regler som man själv struntar i.

I sin nya bok Hypocrisy Trap undersöker Michael Hallsworth, expert inom tillämpad beteendevetenskap, vad hyckleri är och hur det påverkar oss.

När en politiker under pandemin ber oss hålla ”social distans” men själv ordnar en stor fest är det ett hyckleri som är värt att lyfta fram. Det finns få saker som eroderar förtroende lika snabbt som sådant agerande. Hyckleriet påverkar samhällen negativt, driver politisk polarisering och undergräver förtroendet för institutioner.

Men Michael menar att området är mer komplext än så.

Vi har alla brister, det är en del av att vara människa. En av dem är att det ofta finns en dissonans mellan det vi säger och det vi gör. Vi säger till barnen att de inte ska äta godis, och när de somnat tar vi själva fram godispåsen. Vi är alla inkonsekventa då och då, och vissa delar av livet är inte helt förenliga med våra värderingar. Den dubbelheten är mänsklig.

Det är lätt att se de här bristerna hos andra. Det är svårare att föreställa sig att vi själva gör samma sak. Utmaningen ligger i att vi felaktigt tänker att hyckleriet är större hos andra än hos oss själva.

Michael visar hur vår starka vilja att avslöja inkonsekvenser mellan ord och handling hos andra påverkar oss negativt. Vi lägger energi på att jaga andras inkonsekvenser i stället för att förbättra vårt eget beteende. Det är det han kallar en fälla. Lösningen han föreslår är att bli bättre på att rikta blicken mot oss själva.

Boken ger konkreta exempel på hur vi kan hantera detta bättre inom politiken, i våra organisationer och i våra relationer.