Det är inte så ofta kommunchefer från lite mindre kommuner blir omtalade i samhällsdebatten – ja om de inte allvarligt missköter sig, vill säga. Men Anna Cederqvist har väckt uppmärksamhet av en annan anledning: hon ger sig regelbundet ut på praktik på olika arbetsplatser i sin kommun. Sedan snart fem år är hon kommunchef i Vara kommun i Västergötland och det här har blivit ett viktigt verktyg i hennes ledarskap. När Anna Cederqvist tillträdde sin tjänst ersatte hon en äldre kommunchef som hade haft positionen i över 20 år. Hon kände att det var dags för något nytt.
– Min företrädare hade i alla år åkt runt och gjort verksamhetsbesök och träffat medarbetarna över en fika. Jag såg inte riktigt nyttan med det, men jag ville samtidigt förstå deras vardag.
Det fanns förväntningar på att den nya chefen skulle komma på besök. Tillsammans med sin kommunikationschef började Anna Cederqvist fundera på hur hon skulle göra. Hon kläckte idén att hon skulle jobba ute i verksamheten i stället för att bara hälsa på.
De var överens om att praktikdagar skulle kunna ge flera positiva effekter. Att det inte bara var ett sätt för Anna att lära sig mer. En viktig nyckel var att kommunicera kring praktikdagarna och för att lyckas med det så startade de Instagramkontot ”varakommundirektör”. Där berättar Anna om sina upplevelser och om de personer hon arbetar tillsammans med.
– Genom att lyfta en medarbetare som jag jobbar med skapas stolthet hos en hel avdelning.
***
Hennes första praktikplats var inom hemtjänsten i Vedum. Anna Cederqvist åkte runt på landsbygden tillsammans med en undersköterska. För egen del var det lärorikt, men det var lite svårt att veta hur testet skulle landa hos andra.
– När jag kom till stabsmötet med kommunledningen på måndag morgon hade djungeltelegrafen gått. I en liten kommun som Vara sprids saker snabbt. Alla var väldigt positiva och kommunstyrelsens ordförande var nöjd.
Det här gav den uppmuntran hon behövde för att vilja gå vidare med sina praktikdagar och det visade sig snabbt att många verksamheter gärna ville ha henne som praktikant.
– Jag bestämde mig för att de här besöken måste vara på riktigt för att det ska vara givande. När jag praktiserar handlar det inte om att åka ut och ta selfies och själv stå i centrum. Jag byter om till arbetskläder och arbetar tillsammans med de anställda. Det ger mig markkontakt och förståelse. Jag vet vad tio minuter mer eller mindre betyder vid ett hemtjänstbesök, till exempel.
Berätta lite mer om vad praktiken ger!
– Jag vill att avståndet mellan chefen och medarbetarna ska minska. Jag finns för dem och det vill jag visa genom det här. Tillsammans kan vi göra varandra bättre. Det händer ofta att jag får en klapp på axeln och ett glatt tillrop både från medarbetare och andra kommuninvånare, det verkar vara uppskattat att jag gör det.
Finns det andra fördelar?
– Att leda en kommun och att vara ytterst ansvarig för en budget på 1,5 miljarder kronor är ett stort ansvar. Jag behöver det perspektivet för att inse vidden av uppdraget. Sen är det ju väldigt härligt att komma ut. Det känns bra i hjärtat.
Hur påverkar det synen på dig tror du?
– Folk ser att jag är en människa med samma känslor som dem. Att jag inte bara är en chef på ett kontor utan har kontakt med verkligheten. Jag vet också att ledningsgruppen och politikerna uppskattar att jag gör det.
Har du någon konkret nytta av insikterna du fått inför tuffa beslut?
– Som i alla andra kommuner finns det besparingskrav. Jag är tydlig med att vi inte ska skära i kärnverksamheten. Det är inte genom minskad personaltäthet vi ska göra besparingar. Men det är inte så att jag kontrollerar hur verksamheten fungerar, det mäter vi på andra sätt.
Om du problematiserar det lite, finns det några fallgropar?
– Det måste vara genuint, inte bara att chefen visar upp sig. Självklart måste jag också vara respektfull när jag är på plats. Det kan också finnas exempelvis patientjournaler som jag inte ska se.
Praktiserandet sätter Anna Cederqvist i situationer som hon aldrig annars hade hamnat i. Som när hon lagade hål i gatan tillsammans med grävmaskinister i tio minusgrader eller som när hon fanns med vid sängkanten under det palliativa skedet för en av kommunens åldringar.
– Det var när jag praktiserade på ett äldreboende. Jag fick veta att en av de boende troligen skulle leva sin sista dag den dagen. Jag ville hjälpa till om jag kunde och de anhöriga hade inget emot det. Det föll sig så att de anhöriga behövde gå ifrån ett tag. När de var borta gick larmet på avdelningen och den medarbetare jag arbetade med var tvungen att lämna rummet. Det var bara en kort stund, men det var ett väldigt starkt ögonblick att få förtroendet att dela livets sista timmar med en älskad anhörig.
Tre tips för att lyckas:
1. Gå in med genuint intresse och fundera över ditt syfte.
2. Håll i och gör det till en långsiktig strategi.
3. Var kommunikativ kring praktiken och använd den för att lyfta andra.
Text: Per Cornell
