Hösten 2013 fick Dorotea kommun en ny kommunchef, Staffan Berggren. Han och sambon köpte hus och flyttade in. Efter många år som socialchef i en annan glesbygdskommun såg han fram emot ett nytt steg i karriären. Ett år senare är villan åter till salu. Berggren har fått sparken.
Dorotea, med sina knappt 3000 invånare, är en av landets minsta kommuner. Till ytan desto större med storslagen natur som rymmer fjäll, skogar och vattendrag. Kommunen är en av de bästa i landet på att ta emot flyktingar och Sverigedemokraterna har inte ett enda mandat. De två ledande partierna, Socialdemokraterna och det lokala partiet Doroteas kommunlista, är helt ense om att ta väl hand om sina nya invånare.
Men i Dorotea har kommuncheferna passerat revy. Tre kommunchefer har fått gå under de senaste tre åren.
– De har inte levererat det vi ville ha, säger Greger Lindqvist, avgående socialdemokratiskt kommunalråd.
Staffan Berggren, den senaste i raden att gå, är av en annan uppfattning. Han trivdes på jobbet och upplevde sig ha en bra dialog med politikerna. Tiden räckte inte riktigt till för det utvecklingsarbete har hade att göra, men med hjälp av kvällar och helger fungerade det ändå.
– Jag hade inga indikationer på att det fanns bristande förtroende för mig, säger han.
Omdömeslöst agerande, samarbetsproblem, bristande ledarskap och missnöjda tjänstemän är de omdömen som politikerna lämnar om Staffan Berggren och hans företrädare Bo Edin och Paul Kowalski. De två förstnämnda anklagades också för att ha blandat sig i jobbkonflikter som deras respektive hamnat i.
– Jag sa till kommunledningen att ett beslut borde fattas, men jag la mig aldrig i vad beslutet blev, säger Staffan Berggren, som i egenskap av kommunchef också var chef över sambons chef.
De tjänstemän som Chefstidningen talat med tycker att de utnyttjats av politikerna. Om de varit missnöjda har det varit kopplat till kommunchefens omöjliga roll. Avsaknaden av förvaltningschefer gör att kommunchefen förväntas vara insatt i allt från avlopp till barnomsorg. ”Det krävs en mirakelmänniska”, säger en av tjänstemännen.
Doroteas avgående kommunalråd och ordförande i kommunstyrelsen, Greger Lindqvist, säger sig ha gjort allt för att ge sina kommunchefer goda förutsättningar. Han har berömt, han har skällt, förtydligat uppdraget och sagt åt enhetscheferna att inte runda kommunchefen genom att gå direkt till politikerna. Han har förståelse för kommunchefens svåra uppdrag och menar att oppositionen varit en del av problemet. En kommunchef behöver stöd från båda sidor.
– Om vi försvårat för att vi jobbat aktivt, då vet jag inte hur man ser på demokrati, säger Mats-Erik Westerlund, tillträdande kommunalråd och ordförande i Kommunstyrelsen. Han tillhör Doroteas Kommunlista, som gick kraftigt framåt i senaste valet.
Paul Kowalski, den förste av de tre kommuncheferna att gå, bekräftar bilden av svårigheter med oppositionen. Både han och hans efterträdare Bo Edin har i öppna skrivelser beskrivit hur oppositionsrådet Mats-Erik Westerlund, visat mobbningstendenser.
– Det är helt felaktigt, jag har inte mobbat någon av dem. De provade att skylla på oppositionen för att få bättre förhandlingsläge, säger Mats-Erik Westerlund.
Paul Kowalski kallar Dorotea för unikt. Han säger sig ha gjort precis det en kommunchef ska göra, rört upp lite damm, tagit tag i saker som varit fel och försökt rätta till dem. Han har arbetat som kommunchef i fem olika kommuner. Före Dorotea hade han blivit utköpt vid två tillfällen. Första gången tog han en alltför framträdande roll i förhållande till politikerna, något han i dag kan förhålla sig självkritisk till. Andra gången fanns kritiska förvaltningschefer som helst hade sett en annan person på posten. När kommunstyrelsen bytte ordförande blev det omöjligt för honom att vara kvar. I Dorotea bad Kowalski, av hänsyn till sin hälsa, om att få avsluta sin anställning 20 månader före avtalets slut. Politikerna hävdar å sin sida att Kowalski fick sparken och köptes ut.
– Jag kan förstå att Greger beskriver mitt avslut som ett utköp. Då behöver han inte erkänna sin egen otillräcklighet eller sitt ansvar för den psykosociala arbetsmiljön, säger Paul Kowalski.
I överenskommelsen mellan kommunen och Kowalski står endast att läsa en standardformulering om att parterna är överens om att avsluta anställningen och att Kowalski får tio månadslöner.
Paul Kowalski ser det som osannolikt att Dorotea skulle ha fått tre dåliga kommunchefer på raken. Med facit i hand skulle han ha varit mer noggrann och själv gjort bättre research innan han tackade ja till att bli kommunens högste tjänsteman i bland annat Dorotea. Samma slutsats drar Staffan Berggren, som fick gå så sent som i september. Han säger sig ha varit obetänksam. Men med 25 års chefserfarenhet utan några problem kände han sig redo att bli kommunchef.
Före Kowalski hade Dorotea samma kommunchef i tio års tid, Knut Isaksson. Han säger sig inte ha upplevt några problem. Han kommer själv från orten och personkemin mellan honom och dåvarande (åter blivande) kommunalrådet Westerlund fungerade fint, något han ser som två viktiga förutsättningar. I dag är han själv politiker. Det händer att gamla medarbetare hör av sig och visst har han ryckt i en och annan tråd, men bara efter intensiv uppvaktning av desperata medarbetare.
– Jag är försiktig och aldrig inne i kommunhuset annat än på sammanträde.
Knut Isaksson vet varför det inte fungerat för hans efterträdare. De var felrekryteringar. Han, liksom Greger Lindkvist och Mats-Erik Westerlund medger att det ser konstigt utmed tre felrekryteringar i rad, men menar att det är svårt att få en bra kommunchef till en så liten kommun.
– Vi behöver någon med lokal anknytning, någon med inlandsperspektiv som förstår vad det här handlar om, säger Mats- Erik Westerlund.
Dorotea var inte Paul Kowalskis förstahandsval. Att tidigare ha blivit utköpt begränsade hans valmöjligheter, men han såg fram emot att bo och arbeta i Dorotea. För Staffan Berggren var tjänsten ett karriärsteg, den första kommunchefstjänsten. Ingen av dem tycker att kommunens storlek påverkar i den grad politikerna vill göra gällande. Båda har jobbat i andra små kommuner, med hög nivå på både tjänstemän och politiker.
– Även i Dorotea fanns duktiga enhetschefer, bland de vassaste jag träffat, säger Paul Kowalski.
De tidigare kommuncheferna ser i stället informella maktstrukturer och en kompakt motvilja till förändring som Doroteas stora problem. Att den politiska majoriteten åter skiftat, nu till förmån för Doroteas Kommunlista, ger de inte mycket för.
– Det är samma tuppar som byter stolar med varandra, säger Staffan Berggren.
Rekrytering, advokatkostnader och utköp av de tre cheferna har kostat Doroteas skattebetalare minst 1,5 miljoner kronor. Det är en blygsam summa i jämförelse med större kommuners utköp. För en så liten kommun som Dorotea är det dock pengar som kunde ha kommit verksamheten till bättre nytta. Till det kommer de omätbara kostnaderna för minskad produktivitet och oro i organisationen. Paul Kowalski, själv utköpt tre gånger, skräder inte orden när det gäller kommunernas, inte bara Doroteas, vilja att köpa ut sina chefer.
– Man anställer en person för goda meriter, men slantar upp så fort det inte passar. Det är ett otroligt taffligt sätt att hantera kommunala medel.
