Eftermiddagens mörker ligger kompakt utanför fönstren när de första volontärerna börjar droppa in. I köket lägger verksamhetschefen Ingrid Sievert Uddén sista handen vid ett långt träbord belamrat med bröd, ostar, grönsaker, färska örter och tända stearinljus. I ett hörn bubblar kaffebryggaren.
I kväll är det volontärträff för de volontärer som bedriver psykoterapi i Stockholms stadsmissions verksamhet Terapicenter för unga. Volontärerna, för närvarande 27 till antalet, är liksom de anställda en blandning av grundutbildade terapeuter, legitimerade psykoterapeuter och handledare. Några volontärer är pensionärer medan andra kommer hit efter sina ordinarie jobb, vanligtvis en timme i veckan.
Ingrid Sievert Uddén, verksamhetschef för centret, är osäker på hur många som kommer i kväll, kanske bara runt tio eftersom många verkar vara sjuka. När alla är samlade är det ändå drygt tjugo personer som trotsat förkylningar och oväder för att ta sig hit. Män och kvinnor i olika åldrar fikar och småpratar i olika konstellationer innan det är dags för Ingrid Sievert Uddén att ta till orda.
– Varmt välkomna! Det är verkligen kul att se att så många är här, säger hon.
Volontärträffarna hålls två gånger per termin och är viktiga tillfällen för organisationen att vårda relationen till de frivilliga. Här ska de få veta vilka frågor som Stockholms stadsmission driver just nu för att öka känslan av tillhörighet till hela organisationen. De ska också få känna att de är en del av mottagningen, en del av gemenskapen här i köket.
Ingrid Sievert Uddén har varit verksamhetschef för Ung hälsa, där Terapicenter för unga ingår, i ett år nu. Innan hon kom till Stadsmissionen hade hon ledarroller inom andra frivilligorganisationer, som Röda korset och Diakonia. Hon säger att skillnaden mellan att vara chef i en frivilligorganisation och i en ”vanlig” egentligen inte främst ligger i arbetet med volontärer, utan i att man leder en idéburen organisation.
– Jag ska inte bara se till att målen nås, att vi till exempel erbjuder terapi till ett visst antal unga, utan jag har också ansvar för att allt vårt arbete genomsyras av organisationens idé. Det är både mer komplext, svårare och roligare.
Det är speciellt att utöver sina direktrapporterande medarbetare också ha yttersta ansvar för ytterligare 37 medarbetare som man inte träffar lika ofta. Hon kan inte ha en nära relation till alla volontärer utan det gäller att vara trygg i att de anställda också tar ansvar för den biten.
– I en sådan här roll är det ett grundkrav att vara bra på att delegera. Samtidigt tycker jag att det är roligt att vara nära det som händer här. Även om jag är chef är jag inte bortkopplad från det som vi är till för, att hjälpa människor som mår dåligt.
I Ingrid Sievert Uddéns uppdragsbeskrivning står det att hon är ytterst ansvarig för att det finns bra introduktion, handledning och kvalitetssäkring av volontärerna. Hon ska se till att det finns resurser och rutiner som gör att arbetet fungerar. Det ingår också i hennes roll att vara med på alla volontärträffar, att tacka volontärerna för deras bidrag och att finnas tillgänglig för alla medarbetare, såväl anställda som frivilliga.
Till sin hjälp i jobbet har hon Stefan Salomon, verksamhetsledare på Terapicenter för unga och en av dem som handleder de volontärer som ännu inte är legitimerade psykoterapeuter. Han är också den som tillsammans med volontärsamordnaren sköter alla intervjuer med aspirerande volontärer.
Omsorgsfulla intervjuer är en viktig kugge i maskineriet, berättar han.
– Vi är jättenoga med att fråga om man verkligen har tid för uppdraget. Som volontär ska man kunna bedriva terapi en gång i veckan, gå i handledning varannan och gärna delta i volontärträffar och seminarier flera gånger per termin. Terapin med en patient pågår i genomsnitt under ett och ett halvt år, så det är ett stort åtagande, säger han.
Ingrid Sievert Uddén håller med.
– Självklart kan det hända saker i livet som gör att man inte kan fortsätta, men med tanke på den viktiga relation de bygger upp med patienterna är vi måna om att de stannar kvar.
– Att man känner det tror jag också gör att man stannar kvar. Man känner sig viktig, säger Stefan Salomon.
Ja, volontärerna är viktiga för Terapicenter för unga. Deras insatser i terapirummen motsvarar sammanlagt cirka två heltidstjänster. Visst kan verksamheten bedrivas utan dem, men då skulle man kunna ta emot mycket färre patienter. Volontärerna bidrar dessutom med kompetens, erfarenhet och idéer som kommer fram i den kontinuerliga dialogen, i handledningen och under kvällar som den här.
Runt det långa träbordet är det en strykande åtgång på brödet med hasselnötter och torkade aprikoser. Ingrid Sievert Uddén berättar i korta drag om nytillträdda styrelseledamöter, om temakvällar för ensamkommande flyktingbarn som Ungdomsmottagningen ordnar och att Stockholms stadsmission har uppvaktat migrationsminister Morgan Johansson med anledning av den nya asyllagstiftningen. Stefan Salomon berättar att det för närvarande är 32 unga som står i kö för att gå i terapi. Sedan går samtalet över till den stundande psykoterapimässan, dit alla volontärer bjudits in att delta.
Generellt välkomnas volontärerna till alla evenemang som Terapicenter för unga deltar i. De erbjuds också olika former av kompetensutveckling. Att de får en möjlighet att växa och får känna att de är en del i ett sammanhang är två av de viktigaste anledningarna till att de väljer att stanna kvar. En tredje är att varje terapeut ser sitt bidrag. Det gör man i kontakten med sin patient, men också genom att få ta del av statistik över hur många som behandlats och hur de mått före och efter.
– Tack så mycket för att ni kommer hit varje vecka och gör ett jättestort jobb, avslutar Ingrid Sievert Uddén fikastunden.
Volontärerna tågar ut ur köket för att samlas i mindre samtalsgrupper. Terapicenter för unga huserar i en gammal byggnad som en gång i tiden varit folkskola. Den har nyligen renoverats och inretts utifrån verksamhetens önskemål. På fiskbensparketten ligger orientaliska mattor, väggarna är blommiga och här och var står stora fikusväxter. Det känns som att vara hemma i någons enorma lägenhet.
En av dem som kommit hit i kväll är Helena Ekström, psykolog och psykoterapeut. Hon är pensionär och har varit volontär här i sex år. Hon säger att den allmänna stämningen förstås är viktig för att hon ska trivas, och att den nog är beroende av att man kan känna att det finns en tydlig idé om vart verksamheten vill. Volontärträffarna är också viktiga.
– De som leder verksamheten får insyn i vad vi håller på med och vi får höra hur andra jobbar och tänker. Det är också ett tillfälle att ta upp allmänna frågor, säger hon.
Av verksamhetsledningen förväntar hon sig en tydlig struktur för intervjuer och vidareutbildningar, liksom att det är ordning och reda eftersom det underlättar det vardagliga arbetet.
– Det är en speciell verksamhet i och med att det är så många människor som inte har en anställning utan är här timvis. Det är en stor utmaning att vara chef på ett sådant här ställe, säger hon.
En sak man som chef i en organisation med frivilliga bör ha i åtanke är att förändringar tar lite längre tid att genomföra, tycker Ingrid Sievert Uddén. Om man strävar efter en inkluderande arbetsplats går det inte att vända på en femöring.
– Man behöver ha respekt för att folk har det här som extra sysselsättning. Vill man ha deras åsikt måste man vara beredd på att det tar tid.
Kvalitetsmässigt ställs samma krav på volontärerna som på de anställda. De jobbar under sin profession och hälso- och sjukvårdslagen gäller. Däremot får volontärerna extra omsorg i allt runtomkring deras huvuduppdrag. De kommer på sin frivilliga tid, oftast direkt från jobbet, och man kan inte begära hur mycket som helst av dem.
– När de kommer ska det finnas smörgåsar och fika. Det ska vara riggat för dem så att deras tid inte används till något annat än patientarbete, säger Ingrid Sievert Uddén.
På Terapicenter för unga händer det sällan att engagemanget hos en volontär minskar abrupt. Oftast sker det naturligt i samband med att en patientkontakt avslutas. Då sker det efter noga övervägande och volontären flaggar för det i god tid. Märker Ingrid Sievert Uddén att någon är på väg bort försöker hon aldrig att övertala personen att stanna kvar.
– Då försvinner ju hela tanken om frivillighet. I stället är det vår uppgift att uppmuntra volontärerna och att underlätta för dem så att de kan göra en bra insats.
TEXT KARIN PERSSON
* I Chefstidningen nr 8, 2016 kan du läsa mer om att leda volontärer. Med reflektioner från chefer inom Idea, Frälsningsarmén med flera. Logga in ovan och läs i PDF:en.
