”Jag lämnade rakryggad – men det tog på mig”

Efter fem år som kommundirektör fick Birgitta Elvås ofrivilligt lämna sitt jobb. Spelets regler kunde hon, men att kroppen skulle säga ifrån var hon inte lika beredd på.

Birgitta Elvås, kommundirektör i Nynäshamn 2011-2017.

Foto: Margareta B Sandeback

Birgitta Elvås

Ålder: 64

Kommundirektör: 2011 till 2017

Gör: Eget företag som konsult.

Intressen: Nyinköpt fritidshus i Hälsingland, måla och fotografera, läsa, umgås med vänner och vuxna barn.

AVGÅNG}

Det var den 1 februari 2017 som hon packade ihop dator och telefon och lämnade kontoret i Nynäshamn kommun, där hon arbetat som kommundirektör i drygt fem år.

– Det kom lite som en chock, jag hade inte förväntat mig det trots att det hade varit lite rörigt under tiden som föregick, säger hon.

Hon såg sig som ett stöd till politikerna i sin roll som kommundirektör, men också att hon hade till uppdrag att driva utveckling i organisationen utifrån politikernas beslut och ekonomi.

– Det var ett förändringsarbete som inte alla gillade, så klart. Några drabbades av beslut som jag fattade, det är aldrig roligt. Men eftersom jag kunde spelets regler så kände jag ingen skam, jag visste att jag gjorde ett bra jobb även om inte alla var nöjda, säger hon.

Efter att nyheten kom ut att hon skulle sluta var det flera medarbetare som hörde av sig och bekräftade hennes tankar om vad som låg bakom det som hände, säger hon.

– Det handlar mycket om förtroende och personkemi i det här jobbet, och när kommunstyrelsens ordförande byttes ut, försvann den. Agendan förändrades och jag var plötsligt inte inkluderad i den nya. Jag informerades ganska snart om att jag inte skulle få vara kvar.

Jag fick svårt att sova, tappade ord och kunde inte formulera mig.

Birgitta Elvås

Att gå från att ha arbetat 150 till 200 procent under många år, till att helt plötsligt bli arbetsbefriad och ofrivilligt bortkopplad från arbetet, beskriver hon som ett vakuum. En vän som hade gått igenom ett liknande scenario berättade att man kunde drabbas av symptom som liknande dem vid utbrändhet.

Läs också: Tuff tid för kommunala direktörer

– Jag fick svårt att sova, tappade ord och kunde inte formulera mig. Det var en obehaglig och onaturlig känsla att inte känna igen sig själv. Jag kunde inte läsa en bok. Även om jag lämnade rakryggad så tar ju en sådan här sak på en. Den här typen av tjänster, där man ger väldigt mycket av sig själv, ger ju en slags identitet, säger hon och tillägger att det faktum att hon visste att det hon gick igenom kunde ge symptom som de hon hade, gjorde att hon inte blev så rädd som hon kanske annars blivit.

Birgitta Elvås arbetsgivare saknade saklig grund för att avskeda henne från posten som kommundirektör. I stället blev det en lång och utdragen förhandling om en överenskommelse, något som Birgitta Elvås idag, när hon tittar tillbaka på händelsen, gärna skulle ha sluppit gå igenom.

– Själva processen var jobbig då den pågick i tre månader, samtidigt skulle allt hållas hemligt. Det blev bara konstigt.

Efter fem år som kommundirektör fick Birgitta Elvås ofrivilligt lämna sitt jobb.

Foto: Margareta B Sandeback

Hon beskriver det som en räddning att hon en tid innan beskedet att hon skulle sluta, hade bokat en semesterresa till Sydafrika som hon åkte på månaden senare. Först där, bland bussturer och safariupplevelser kunde hon landa i allt som hänt.

När hon kom hem igen tog hon tid för sig själv.

– Jag hade jobbat jämt. Jag behövde få hitta mig själv och fundera på vad jag ville.

Senare samma sommar fyllde Birgitta Elvås 60 år och bestämde sig då för att inte söka några nya chefstjänster. I stället startade hon eget. Idag kombinerar hon konsultuppdrag med att vara pensionär. Hon stöttar även andra privat som, liksom hon, blivit uppsagda från chefspositioner.

Läs även

Annons