” Jag hinner inte, jag har inte tid” – meningen hörs på de flesta arbetsplatser idag.
– Vi hinner inte med det viktigaste nämligen våra relationer. Det pratas mycket om tidsbrist hela tiden men samtidigt saknas en seriös diskussion om det här. Hur hamnade vi i den här tidspressen på arbetsplatser och i organisationer? Säger Micke Darmell, föreläsare och författare.
De senaste 17 åren har han jobbat med intern kultur och möteskultur på arbetsplatser. I sin nya bok ”Time Out – konsten att få gott om tid” lyfter han vikten av att identifiera tidstjuvarna i vardagen.
– Vi har ju tid men det saknas reflektion över hur vi distribuerar den. Ibland kanske man behöver prioritera att lägga tid på sådant som upplevs som slöseri med tid? Som vi inte prioriterar idag, då så mycket pockar på vår uppmärksamhet hela tiden. Till exempel en lugn stund, ett trevligt samtal eller en längre lunch med kollegan, säger Micke Darmell.
– Stressrelaterade sjukdomar ökar. Vi effektiviserar våra organisationer så att vi går sönder men produktiviteten går ner, enligt ekonomer i världen bland annat Dan Nixon på Bank of England. ingen pratar om det, säger Micke Darmell.
Läs också: Ditt hjärta avslöjar dig: stressar du för mycket?
Forskning visar att relationer är det viktigaste vi har. Relationer är bra för välmåendet, hälsan, till och med minnet. Men relationer kräver tid och kan vara knöligt och jobbigt, menar Micke Darmell.
– Medarbetarna är företagets viktigaste resurs och samtidigt lägger man väldigt lite tid på de relationerna. Man hinner inte lära känna medarbetarna och missar att se i tid hur de mår.
Hur ska vi ha det? Någon måste gå i bräschen, ska vi ha arbetssätt som gagnar syftesdrivna organisationer, samvaro och mellanmänskliga relationer?
Micke Darmell
2 råd att arbeta med i organisationen:
Skapa en intern kommunikationsstruktur. Var, när och hur kommunicerar vi vad? De interna kommunikationskanalerna blir allt fler och tjänstepersoner lägger allt mer tid på att hitta informationen. Vi måste börja ta bort. Skapa trygghet för alla i vilka kanaler vi skall kommunicera i. 1993 kom den första studien på ”information overload” när det gällde mejl. 29 år senare är det ett fåtal organisationer som tagit tag i sin mejlkultur.
När vi rett ut vilka kanaler vi kan använda till information, avrapportering och statusuppdateringar så kan vi använda våra möten till vad möten är till för. Samverkan, kreativitet, relationsskapande, utveckling, skapa arbetsglädje, motivation och engagemang.
2 råd till dig själv:
Reflektera över dina relationer med kollegor och nära & kära. Vilka skulle du vilja ge mer tid åt?
Reflektera över din fritid, vad du gör utanför arbetet. Vad skulle du vilja göra mer av? Vad skulle du vilja göra mindre av?
Istället rusar man mellan olika möten, diskuterar effektivisering och omorganisationer. Kanske tar man in en stressföreläsare på lunchen och sen fortsätter man att stressa, menar Micke Darmell.
– Det som går förlorat är trygghet, mänsklig kontakt, sammanhang och mening. Många chefer och medarbetare saknar i dag mening och i och med det förlorar företag i engagemang. Det riskerar, i sin tur, att påverka produktiviteten.
Boken innehåller övningar och reflektionsfrågor som ger insikt och kunskap som hjälper till att reflektera över vad man gör med sin tid.
Läs också: ”Mycket att göra” eller farlig stress? Lär dig känna igen varningssignalerna
– Vissa saker kan man lätt ta bort själv, som tiden man lägger på sociala kanaler. Bland annat för att fomo (fear of missing out) är så utbrett, men sociala medier är ju en uppenbar tidstjuv. En till grej är att jobba fram en bra och tydlig struktur för kommunikation, många företag har i dag alldeles för många kanaler för internkommunikation. Där behöver många renodla. För att kunna jobba bra tillsammans behövs tydlig kommunikation.
Micke Darmell menar att det är en fråga som måste lyftas högre.
– Hur ska vi ha det? Någon måste gå i bräschen, ska vi ha arbetssätt som gagnar syftesdrivna organisationer, samvaro och mellanmänskliga relationer? Det räcker inte med en kickoff om året och nån aw då och då. Vi måste börja prata om tidsbristen på riktigt.
