”Börja inte med brainstorming – det är en fälla”

George Newman berättar i sin bok ”How Great Ideas Happen” om dem vi känner som några av de mest kreativa och framgångsrika konstnärerna, forskarna, musikerna och uppfinnarna. Historiens mest hyllade och exceptionella skapare.

George är kognitionsforskare och associate professor i organisationsbeteende vid University of Toronto, Rotman School of Management. Hans forskning rör bland annat kreativitet, identitet och hur mening skapas.

Den gemensamma nämnaren hos mycket kreativa personer är att de är metodorienterade utforskare av möjligheter. Kreativitet är en utforskande- och upptäckandeprocess. Värdefulla idéer grävs snarare fram än uppstår som blixtar från klar himmel.

George använder arkeologi som metafor för hur man når fram till värdefulla idéer: surveying, gridding, digging och sifting, alltså att söka av terrängen, strukturera, gräva och sålla.

Det handlar också om viljan och förmågan att umgås intensivt med rätt problem. Här krävs en skicklighet i att inte veta, och samtidigt kunna förhålla sig öppen, mäkta med osäkerheten och vistas i det tillståndet under lång tid. Det är ”jobbet som ska göras”.

En ton som jag uppfattar genomsyrar boken är att organisationer bör tala mindre om kreativitet och mer om idéer. Att be människor vara kreativa riskerar att skrämma dem och därmed hämma kreativiteten. Att bygga en kultur för idéer är något annat.

Vi får många tydliga råd, ett är: börja inte med brainstorming. Det är en fälla. Satsa på ett gediget grundarbete som börjar långt före idégenereringen. Idéer kräver en kunskapsbas, en grund att stå på. De kräver ett hårt problemdefinieringsarbete, ett starkt och tydligt ”varför” och ett systematiskt förhållningssätt till utforskning.

Varje kapitel avslutas med konkreta tillämpningsmoment. Många av dem är smarta, kluriga och känns, även för en van läsare av kreativitetsböcker, både fräscha och väl underbyggda.