DET ÄR TORSDAG MORGON i Botkyrkas kommunhus och klockan närmar sig nio. Socialdirektören Marie Lundqvist hämtar en kopp te i fikarummet och småpratar med ett par medarbetare på väg till mötesrummet lite längre ner i korridoren. Det är dags för dagens första möte, ordförandeberedning inför socialnämndens sammanträde.
Ekonomichefen går igenom förvaltningens delårsrapport. Prognosen visar underskott. Det har blivit fler placeringar av barn än beräknat och kurvan för försörjningsstöd pekar uppåt.
– Det är som i resten av Sverige. Kostnaderna för barn och unga ökar och vi vet inte varför. Vi ska diskutera frågan på nästa möte med Sveriges kommuner och landsting, säger Marie Lundqvist.
När mötet är slut vill många fortsätta stämma av och diskutera. En medarbetare dyker upp med en fundering.
– När man pratar styrning och ledning så tänker många på mål och budget. Den verkliga styrningen sker här, i möten och genom informellt prat. Små samtal som det jag precis hade kan landa i en stor förändring för hela kommunen, säger Marie Lundqvist när medarbetaren försvunnit vidare.
Det är sju år sedan hon blev förvaltningschef för Botkyrkas socialtjänst. Hon beskriver det som sitt roligaste jobb hittills.
– Det här är en vänlig kommun. Jag upplever att alla är så lösningsfokuserade.
UNDER FLERA ÅR har hård kritik riktats mot de styrmodeller i offentlig sektor som fått samlingsnamnet New public management, NPM. Överdrivet fokus på kvantitativa mål har resulterat i meningslös administration och ren avprofessionalisering, menar kritikerna. Som en reaktion tillsatte regeringen 2016 Tillitsdelegationen, med målet att skapa en mer tillitsbaserad styrning och ledning i offentlig verksamhet.
– Tillit är en ledningsfilosofi som innebär att vi väljer att lita mer på varandra i allmänhet, och på de medarbetare och medborgare som möts i kärnverksamheten i synnerhet, säger Louise Bringselius, forskare inom organisation och ledning på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och forskningsledare i Tillitsdelegationen.
Mer tillit i styrning och ledning kan till exempel vara att ge medarbetare och första linjens chefer ökat handlingsutrymme. Att låta dem jobba utifrån sina professionella omdömen istället för utifrån centralt beslutade mått och mål. Det kan handla om att rensa bort onödiga regelverk, att i högre grad involvera medarbetare i beslut och att lägga administrativa resurser närmare medarbetarna så att de kan fokusera på sitt kärnuppdrag.
– Idén är att en större del av uppföljningen ska ske i kollegiala former jämfört med idag, så att det sker en kollegial kvalitetsutveckling. Mer ”peer review”, att man besöker varandras verksamheter och ger feedback, säger Louise Bringselius.
Att det nu finns ett starkt fokus på tillit är ingen tillfällig managementtrend, menar hon. Snarare handlar det om en självklar utveckling i ett kunskapssamhälle där människor ställer allt högre krav på inflytande.
– Vi har kommit till kulmen på en kritik som eskalerat under många år, rentav decennier. En kritik som handlar om att människor i offentlig sektor har små möjligheter att påverka och göra ett gott arbete, eftersom de drunknar i styrsignaler från olika håll.
Vikten av tillit i samhället och dess institutioner är belagd i en mängd forskningsstudier. Högre tillit till medarbetarna förbättrar deras prestationer. Ändå finns ett motstånd mot att släppa på tyglarna, tycker Louise Bringselius. Inte så mycket bland chefer ute i verksamheterna, utan i de styrande skikten. I centrala staber och hos staten i relation till kommuner och landsting.
– De som mest omfamnar tillit är kommunerna. De ser att om de ska kunna göra allt mer med allt mindre pengar så kan de inte detaljstyra.
I BOTKYRKA TAR Marie Lundqvist en kort promenad till förmiddagens nästa session, ett möte med alla socialförvaltningens chefer i en lokal några hundra meter från kommunhuset.
Byte av personlarm och en ny brukarundersökning är två punkter på dagordningen. Internkontroll och dokumentation en annan. Att saker görs på rätt sätt men inte dokumenteras som externa granskare vill är ett återkommande problem.
Och så ekonomin igen. Förvaltningen går back. Ekonomichefen klickar fram en bild på skärmen bakom sig: ”Effektiviseringar, 2 %, ca 10 mkr.” Nedanför, en punktlista med planerade åtgärder.
– Effektiviseringar och effektiviseringar, det är snarare besparingar och avveckling i vissa fall, säger ekonomichefen.
Några svaga suckar hörs i lokalen. Inte uppgivet, mest lite trött.
KOMMUNERNA HAR DET TUFFT. En fjärdedel av dem går back, enligt Sveriges kommuner och landsting Dessutom tycks en konjunkturnedgång vara nära förestående. Tillfällig? Kanske inte.
– Vi hade en enorm tillväxt under övergången från bondesamhälle till det postindustriella samhället. Nu börjar den mattas av. Det här kanske är den nya ekonomin, säger Mats Tyrstrup, forskare på Center for Advanced Studies in Leadership och Stiftelsen Leading Health Care vid Handelshögskolan i Stockholm.
Han ser Tillitsdelegationen och pratet om tillitsstyrning som ett tecken i tiden, en naturlig reaktion i början av en massiv strukturomvandling som omfattar allt från ekonomin till hur vi ordnar samhället gemensamt.
Redan under åttiotalet och början av nittiotalet kom uppfattningen att offentlig sektor inte levererade, enligt Mats Tyrstrup. Skattetrycket upplevdes som högt och välfärden som trög och byråkratisk. Reaktionen från offentlig sektor blev en växande granskningsiver med hårdare kontroll av verksamheterna, ökade rapporteringskrav och annat som brukar få gå under förkortningen NPM. Men kritiken har inte tystnat – tvärtom. Som en ny reaktion har därför idéer om tillit och mer makt till de professionella ute i verksamheterna dykt upp.
Mer tillit är bra, betonar Mats Tyrstrup. Men det krävs radikalare förändringar än så för att hantera samtidens utmaningar: religiös extremism, klimatförändringar, psykisk ohälsa, gängkriminalitet. I dagens samhälle är det beteenden och horisontella samarbeten som är avgörande. Vi står inför fenomen som är omöjliga att styra uppifrån med industriella och vertikala metoder, enligt Mats Tyrstrup.
Ändå är det fortfarande så offentlig sektor ser ut. Hierarkisk och uppdelad i stuprör. Uppdelningen skapar organisatoriska mellanrum – ett begrepp Mats Tyrstrup är upphovsman till, och som syftar på gap mellan ansvarsområden där människor riskerar att falla mellan stolar, rakt genom välfärdsnätet.
Hur en alternativ organisation av välfärden skulle se ut vet han inte. Men dagens sätt att utvärdera vård och omsorg passar inte i det nya samhället, menar han.
– I en värld där saker är det viktiga så är pengar ett rimligt sätt att mäta värde. I en värld där det istället är beteenden som är värdeskapande så blir pengar successivt en allt sämre uppskattning av det som görs. Om det enda verktyg du har är en hammare så kommer du se alla problem som en spik.
ÅSA PLESNER ÄR en av två ideellt engagerade eldsjälar i tankesmedjan Balans. En plattform grundad som en reaktion på den höga arbetsrelaterade psykiska ohälsan inom välfärdsyrkena. Tankesmedjans namn syftar på vad de ser som problemets lösning: bättre balans mellan krav och resurser. Tillit eller ej, räcker inte resurserna till måste kraven helt enkelt sänkas.
– Materiella förutsättningar spelar också roll. Man måste analysera tillit i en kontext av gradvis åtstramade resurser, säger Åsa Plesner.
Risken är annars att politiker och chefer avsvär sig ansvar för de effekter resursminskningen får, menar hon. Ansvaret lämpas neråt i organisationen, så att chefer på lägre nivå lämnas att göra svåra avvägningar.
Dessutom finns ju själva grunden för det hårt kritiserade New public management kvar, påpekar hon.
– På så sätt är tillit inget som ersätter New public management. Ekonomistyrningen är i praktiken, fortfarande, väldigt hård. Ekonomistyrningen är en jätteviktig del av NPM och jag ser ingen rörelse bort från det tankesättet. Då har man ju bara lagt till en nivå av bullshit.
TILLBAKA I BOTKYRKA. Socialdirektören Marie Lundqvist skulle gärna se ett större genomslag för tillitsbaserad styrning och ledning. Hon lägger stor vikt vid att arbeta tillitsbaserat, försöker stötta och underlätta för medarbetarna snarare än att bestämma exakt hur de ska göra. Men hon gör samma iakttagelse som Åsa Plesner.
– Jag har inte sett någon skillnad i hur man från politiskt håll tänker kring mål och budget, ekonomistyrning och effektiviseringar. Man jobbar fortfarande efter NPM. Det är som ett självspelande piano. Ekonomi är absolut viktigt, men det finns ju olika sätt att förhålla sig till det.
Själv märker hon av den detaljerade styrningen i sitt arbete varje dag. Det är uppföljningar, årsbokslut, prognoser, nyckeltal och handlingsplaner. En administrativ karusell som snurrar allt snabbare samtidigt som resurserna nu krymper.
– Genom mina 20 år i socialtjänsten har staten hela tiden lagt på oss fler arbetsuppgifter, utan att vi får mer resurser. Det har varit en effektivisering i det tysta, som ingen pratat om. Och nu ska vi effektivisera ytterligare.
Marie Lundqvist är dock inte typen som ger upp och gräver ner sig. Det är inte hennes förvaltning heller. Kanske är det som Tillitsdelegationens forskningsledare Louise Bringselius säger – vissa kommuner lär sig trolla med knäna.
Under våren sjösattes en stor omorganisation av hela socialtjänsten. Behandlare och utredare bildar team, så att varje person ska träffa färre handläggare. Det nya sättet att jobba har redan väckt uppmärksamhet. På chefsmötet i Botkyrka närmar det sig lunch, men en av cheferna vill berätta om ett studiebesök från Tyresö.
– De hade bett att få komma och höra om den nya organisationen. De var så imponerade, hade jättemånga frågor, berättar chefen som också haft flera personer som sökt vikariat med hänvisning till det nya sättet att jobba.
Socialtjänsten har sedan tidigare ett gott samarbete med den lokala polisen. Nu är ett våldspreventivt centrum under uppbyggnad, med såväl operativ som strategisk och forskningsinriktad verksamhet. Dessutom har socialtjänsten numera en särskild grupp som hanterar organisatoriska mellanrum. Där jobbar en jurist, en it-specialist och två kvalitetsledare. Om två handläggare upptäcker att de skickar ett ärende fram och tillbaka mellan sig får de komma och diskutera situationen med gruppen. Ofta skapas en lösning redan där, annars lyfts problemet till ledningsgruppen.
Ingen ska falla mellan stolarna. De organisatoriska stuprören har lagts på tvären.
I en tuff tid tror Marie Lundqvist på det goda sociala arbetet som en väg framåt. Hon tror på tillit, och på sin kommun.
Text: Emmeli Nilsson
