Sahar el-Nadi har varit med om att skriva historia. Precis som hon drömde om när Chefstidningen träffade henne för två år sedan. Under 18 dagar kämpade hon tillsammans med tusentals andra egyptier för att fälla en grym diktator. Kampen lyckades till slut.

Text Agneta Nordin

Tidigt på morgonen den 11 februari gick 20 miljoner egyptier, från Aswan i söder till Alexandria i norr, ut på gator och torg och krävde att presidenten skulle avgå. Samma eftermiddag kom meddelandet de väntat på i 18 dagar. I ett 30 sekunder kort tal meddelade Hosni Mubarak att han lämnar presidentposten efter 30 år. Hemma i Kairo sjöng Sahar el-Nadi på Tahrirtorget med sina vänner hela natten.
– Jublet visste inga gränser. Det var en helt obeskrivbar känsla av glädje och eufori. Sida vid sida stod vi, män, kvinnor och barn. Vi ömsom sjöng och ömsom grät.

Sahar el-Nadi är uppvuxen i ett land styrt av män, där kvinnors främsta uppgift är att gifta sig och föda barn. Men Sahar har alltid velat något mer. Hon är utbildad kommunikatör vid universitet i Kairo och har sedan 2006 drivit sajten Zero-Net tillsammans med en handfull data- och internetkunniga medarbetare.
Sedan starten har intresset för sajten vuxit och verksamheten belönats med både nationell och internationell uppmärksamhet. Meningen är att människor ska kommunicera, ta del av varandras tankar och funderingar och mötas i ökad förståelse. Under devisen ”Don´t hate, educate”, arbetar Sahar el-Nadi också med att föreläsa på universitet, företag och på institutioner. Hon vill förändra med kommunikation mellan väst och den muslimska världen

Sedan vi träffades i Kairo tidigt på våren 2009 har hon hunnit föreläsa på en rad amerikanska universitet och startat ett bokprojekt. När vi pratar med varandra sitter hon hemma i lägenheten i utkanten av den egyptiska huvudstaden. Hon berättar att hon var mitt uppe i en personlig kris när revolten i Tunisien tog fart. Hon hade svårt att ta in allt som hände. Det gick så fort. Och politiska analytiker världen över skrev att det aldrig skulle kunna ske i Egypten.
– Ärligt talat trodde jag nog inte heller att det skulle kunna bli revolution här. När jag fick höra att de första demonstranterna på torget skulle stanna kvar för att sova där, blev jag rädd. Jag trodde att polisen skulle döda alla.
Men det var i det ögonblicket Sahar förstod att något större höll på att hända.
– Det här var inte bara en vanlig demonstration. Det kändes i luften. Men föga kunde vi då ana att våra drömmar och förhoppningar skulle gå i uppfyllelse.
Hundratusentals egyptiska facebookers, twittrare och youtubare drog igång en revolution som ingen väntat sig. De första dagarna av demonstrationer satt Sahar framför sin dator och kommunicerade med vänner runt om i världen om vad som hände. Hon ville inte oroa sina gamla föräldrar genom att åka in till centrum. Men när folkmassorna på fredagen den 28:e januari, vredens dag, gick nedanför hennes balkong, in mot staden, kunde hon till slut inte stå emot.
– Det var stort. Jag klädde mig i vattentäta kläder eftersom polisen använde vattenkanoner och anslöt mig till demonstrationstågen.
Sedan höll hon sig ute på gatorna. Och hon beskriver hur känslomässigt stark upplevelsen var, så till den milda grad att hon knappt kunde skriva på sin blogg.
– Det var muslimer och kristna, män, kvinnor och barn. Och alla hjälpte varandra, sida vid sida. Det var stort, mycket stort, säger hon och rösten darrar till.

Mottaglighet för korruption och nepotism var ett villkor för en lyckad politisk karriär i Egypten under Mubaraks 30 år vid makten. Få kvinnor syntes i de styrande leden och Egypten beskrevs och beskrivs fortfarande som ett ojämlikt samhälle. På de allra flesta plan är kvinnor inte i närheten av de rättigheter männen besitter, unga flickor omskärs och förhindras att delta i skolundervisning. Men under demonstrationerna skedde stora förändringar, berättar Sahar. Och hon är övertygad om att revolutionen inte hade genomförts om det inte hade varit för kvinnorna.
– Det faktum att kvinnorna tog plats i leden och höjde sina röster skickade starka signaler till polisen, armén och landets ledare. Det var på allvar nu, när vi stod sida vid sida med männen.
Och enligt Sahar är det en alldeles för förenklad beskrivning, att påstå att Egypten är totalt ojämlikt. Sahar hävdar att man inte kan säga att Egypten är det ena eller det andra.
– Det är ett enormt stort land. Det går inte att generalisera, för att komma vidare måste man komplicera resonemangen. Vad är det som säger att västs syn på det ena eller det andra, är det korrekta sättet att tolka världen.
Men flickor omskärs och förvägras gå i skolan, det är inte direkt jämställt?
– Nej, men jag tycker att ni i väst ser det ni vill se. Sällan lyfter ni fram framgångsrika kvinnor i den muslimska världen och i de familjer där flickor förvägras att gå i skola tvingas också pojkarna stanna hemma.

Nu leder Sahar kurser i kvinnligt ledarskap på universitet i Kairo och hoppas inom en snar framtid se kvinnor på ledande positioner i samhället. Men det kommer nog att dröja ett tag, erkänner hon.
– Förändring tar tid, det ligger i dess natur. Därför ser jag de kurser jag håller, som ett viktigt led i att göra skillnad, för att skapa förändring på lång sikt.
Val till underhuset ska hållas den 21 november i år, rapporterar tv-kanalen al-Arabiyya. Det blir det första valet i landet sedan Hosni Mubarak avsattes från presidentposten för sju månader sedan. Men det finns de som är bekymrade över att islamistiska rörelser som Muslimska brödraskapet kommer att få starkt inflytande. Men Sahar är inte orolig.
– Brödraskapet är inget problem, det stora problemet är att vi har så lite erfarenhet av praktiskt politiskt arbete. Och för tillfället känns den politiska situationen osäker. Jag hade hoppats på mer stabilitet.
Hon skrattar högt när hon säger ordet stabilitet och fortsätter.
– Men vad kan man vänta sig efter så många år av förtryck? Flera generationer egyptier har sett så mycket korruption. Nu börjar vi om. Nu skriver vi historia.

//slut text//



Fakta: Arabrepubliken Egypten

Egypten är en republik med en president som statschef. Trots ett parlament har statschefen i princip varit enväldig. Landets tidigare president Hosni Mubarak lämnade presidentposten 11 februari 2011 efter våldsamma demonstrationer. Landets leds av ett militärråd fram till valet i november 2011.


Fakta: Arabiska våren

En serie demonstrationer och uppror i arabländer i Nordafrika och på den arabiska halvön. Började i Tunisien i december 2010 när grönsakshandlaren Mohammed Bouazizi tände eld på sig själv. Händelsen blev startskottet för upproret som ledde till att president Ben Ali avgick.
Massdemonstrationerna spred sig till andra länder. 11 februari 2011 tvingades Egyptens president Hosni Mubarak avgå efter omfattande demonstrationer.
I Libyen pågår väpnad konflikt mellan president Kadaffis anhängare och oppositionen. Konflikter pågår också i Jemen, Syrien, Algeriet och Bahrain.



Fakta: Muslimska brödraskapet

Grundades i Egypten 1928. En islamistisk rörelse vars mål är att skapa en islamistisk stat för alla världens muslimer, grundat på Koranens sharialagar.
Islam är enligt brödraskapet det perfekta samhällssystemet.
I Egypten fick brödraskapet i valet 2008 30 procent av platserna i parlamentet, trots att de kandiderade som oberoende kandidater eftersom rörelsen är förbjuden.
Rörelsen bedriver ett omfattande socialt arbete i de länder där de är verksamma.