Illustration: Pia Koskela
Vad? En ny doktorsavhandling: Understanding and Managing Coopetition for Sustainability: Process and Outcomes
Vad mer? Den ger en modell för samverkan konkurrenter emellan och mekanismer för att beräkna utfallet för varje företag som deltar.
Varför? Frågan om hållbarhet är för komplex för enskilda företag att hantera, samverkan med konkurrenter är nödvändig för att skapa lösningar.
SAMARBETE}
Det kallas coopetition och det är vad det låter som – en sammanslagning av orden ”competition” och ”cooperation”. Konkurrens och samarbete. Det är i sig ingenting nytt. Exempelvis teknikbolag samarbetar sedan länge för att skapa ny teknik som ger alla inblandade parter en skjuts på marknaden. Det nya är att företag samarbetar för att uppnå hållbarhet, exempelvis inom bostads-, bygg- och fordonsindustrin.
– Vissa frågor klarar inte ens de stora företagen att lösa på egen hand, därför behöver de samarbeta med dem som kan frågorna lika bra eller bättre: alltså konkurrenter på samma marknad. Men sådana samarbeten är otroligt svåra att genomföra, berättar Siarhei Manzhynski.
Han är forskare vid Handelshögskolan vid Umeå universitet, och han har i sin doktorsavhandling ”Att förstå och hantera coopetition för hållbarhet – process och utfall” nyligen presenterat en modell för organisering av coopetition. Modellen är byggd för att lösa de spänningar och motsättningar som finns i sådana samarbeten, och den utgår från den allra svåraste inriktningen: coopetition för hållbarhet. Här finns inte bara pengar – utan också det kollektivt goda för miljön – att tjäna, och hur mäter man då framgången i samarbetet?
Många företag kämpar för att hitta ett sätt att komma framåt i de här frågorna, vi vill ge redskap som företagen kan använda i praktiken.
Siarhei Manzhynski
Modellen består av fyra mekanismer som ska bidra till att företagen inte kör fast i sitt samarbete: särskilja, sammanfoga, kalibrera och fixera. De är relaterade till fyra olika faser. Det ser, enkelt uttryckt, ut så här:
Särskilja: Stora projekt delas upp i mindre bitar som tilldelas arbetsgrupper. Kom ihåg att arbetsgrupper riskerar att arbeta alltför oberoende av varandra, vilket leder till att resultaten inte kan matcha varandra.
Sammanfoga: Alla dellösningar behöver integreras i den övergripande visionen. Som exempel kan nämnas ett av Siarhei Manzhynskis case, där använde företaget fredagsmöten då arbetsgrupperna steg för steg involverades i det stora projektet.
Kalibrering: antingen målet eller lösningarna behöver korrigeras för att en bra kompromiss ska ta arbetet vidare – det kan innebära en rundgång mellan de tre förstnämnda mekanismerna.
Fixera: För att komma vidare krävs gränser, en deadline eller en agenda. Det kan innebära att man bestämmer sig för en lösning som i sig inte är superbra, men som alla kan gå med på.
Att konkurrerande företag samarbetar för att uppnå det kollektivt goda, snarare än för egen vinning, är än så länge underforskat. Siarhei Manzhynski är pionjär, motsvarande forskning finns bara i Frankrike och i Australien.
– Det är ett nytt fenomen. Många företag kämpar för att hitta ett sätt att komma framåt i de här frågorna, vi vill ge redskap som företagen kan använda i praktiken. Gensvaret har varit fint, vi ser att det finns ett stort intresse för vår forskning.
Varför gå in i ett samarbete där jag förlorar ekonomiskt medan andra företag kanske vinner på det?
Siarhei Manzhynski
Funderar du själv på, eller vill veta mer om, coopetition?
Här kan du läsa hela avhandlingen:
http://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1610471/FULLTEXT01.pdf
Förutom modellen för att organisera coopetition, har han presenterat en mekanism för att i förväg beräkna utfallet av coopetition. Exempelvis kan nyttan av ett visst samarbete vara stor för planeten, men innebära ekonomisk förlust för något eller samtliga av de deltagande företagen.
– Varför gå in i ett samarbete där jag förlorar ekonomiskt medan andra företag kanske vinner på det? Här kan man skapa utjämnande mekanismer för en rimlig fördelning.
Att beräkna utfallet är också ett sätt att avgöra vilken coopetition det är rimligt att ge sig in i. Ingen är betjänt av misslyckade samarbeten, och coopetition är som tidigare nämnts mycket svårt.
Men faktum är att alla företag måste överkomma svårigheterna, konstaterar han. Frågor som rör klimat, biodiversitet och vattenkvalitet är för komplexa för enskilda företag att lösa, men lösas måste de.
Själv står han redo att hjälpa till. Siarhei Manzhynski vill göra konkret skillnad. Han började forska om hållbarhet, och förstod snabbt hur betydelsefullt näringslivet var. Sin första doktorsavhandling skrev han i ämnet ekonomisk förvaltning, i hemlandet Belarus.
Om någon vill prova hans modeller, rekommenderar han att läsa avhandlingen. Men han står i begrepp att påbörja ett nytt projekt och vill komma i kontakt med företag som brottas med, eller funderar över, coopetition.
– Den som har frågor eller söker råd får mycket gärna höra av sig direkt till mig. Jag och mina kollegor vill gärna få direktkontakt!
