In i kaklet
Vi står vid kaffemaskinen och pratar bettskenor. Huruvida det går att sova med dem eller inte. Att det kan vara bättre att slipa till tänderna så man inte kan bita till så förbaskat hela natten, så att man slipper att vakna varje morgon som om man var kraftigt bakis – utan att ha druckit en droppe. Tinningarna och käkarna ömmar. Jo tänderna också.
Vi skulle kunna stanna upp här. Fråga oss om det är bettskenan vi ska fokusera på eller om det är hur vi jobbar. Vi skulle kunna om vi hade tid, men det har vi inte så vi dundrar på.
Det här, mina vänner, är vad allt kommer handla om framöver. Hur arbetslivet ska bli hållbart. Vi ska arbeta längre, det är både ett samhällsekonomiskt och privatekonomiskt faktum.
Ett stort steg skulle vara att fler människor redan idag orkade arbeta fram till pension. Bara det skulle vara en enorm vinst. Pensionsåldersutredningen visar att 40 procent av kvinnor inte går från arbete till ålderspension vid 65, de kommer från sjukersättning, tidigare förtidspension, till pension. Från ett system till ett annat. Tre av tio män gör det. Förstörda i kropparna av arbete i industrin och inom vården. Ofta lågavlönande, ingen eller kortare utbildning, inte sällan MED utländsk bakgrund.
Medan den fysiska arbetsmiljön trots allt blir bättre, blir den psykosociala sämre. Den grupp där sjukskrivningar och psykisk ohälsa ökar är bland unga högutbildade kvinnor. Hur det påverkar själva utträdet ur arbetslivet vet vi inte än. Men att det orsakar lidande vet vi.
Medan vi slänger skit på dessa duktiga kvinnor, som inte prioriterar, som tar på sig för mycket, som inte lever jämställt, som inte förstått att de inte kan baka bullar OCH arbeta heltid, som inte lever här och nu, som inte springer tillräckligt med maraton, inte bygger ryggmuskler, som spänner axlarna när de skriver på sin dator (som de tillbringar på tok för mycket tid framför) kan vi ta en minut och titta på lite siffror. De enligt Pensionsåldersutredare Ingemar Bengtsson som arbetar allra kortast tid som grupp, är välutbildade, högavlönade friska män inom staten och privat sektor. I snitt arbetar de till 57 år, de utslitna kvinnorna till 58.
I det här numret av Chefstidningen ägnar vi oss åt frågan hur vi ska orka jobba hela vägen in i kaklet.
Eva Brandsma
Chefredaktör
