Ingen kan säga att hon inte var förvarnad. Och det från nära håll. När Ann-Marie Begler erbjöds jobbet som generaldirektör för Försäkringskassan sa hennes egen dotter: ”Men mamma, du som har haft en så framgångsrik karriär, varför ska du ta det jobbet?” Det berättade Ann-Marie Begler själv på ett möte med Socialförsäkringsklubben en höstkväll 2015. Nu, knappt tre år senare, tvingas hon lämna jobbet.
På presskonferensen den 27 april sa socialminister Annika Strandhäll (S) att Ann-Marie Begler hanterat det uppdrag hon fått väl, men att det ändå behövs ett nytt ledarskap för Försäkringskassan. Med chefsbytet hoppas ministern uppnå ett bättre samarbete med andra myndigheter och bättre individstöd.
Kritiken mot omplaceringen har varit kraftig. Flera höga chefer på Försäkringskassan har i ett brev till regeringen krävt att hon återinsätts. De betecknar regeringens beslut som en valtaktisk manöver som saknar grund.
Enligt Rita Koskinen Lundström, ordförande för Saco-föreningen på Försäkringskassan, har beslutet även väckt förstämning bland de anställda på myndigheten.
– Hennes avsked kom väldigt hastigt och oväntat och många av oss blev tagna på sängen. Utifrån de signaler som kommit till vår kännedom har hon utfört sitt uppdrag väl och handläggarna har känt att de haft stöd av henne i sitt uppdrag, säger hon.
Även från den politiska oppositionen har det kommit kritik. Liberalernas gruppledare i riksdagen, Christer Nylander, har anmält ministern till konstitutionsutskottet. Han menar att Begler har följt regeringens riktlinjer, bland annat i den uppmärksammade frågan om besparingar inom den personliga assistansen.
Sten Heckscher, tidigare ordförande i Högsta förvaltningsdomstolen och vän med Ann-Marie Begler, menar att petningen av henne kan vara ett brott mot 33:e paragrafen i Lagen om offentlig anställning. Där sägs att regeringen får flytta på en generaldirektör ”om det är nödvändigt av hänsyn till myndighetens bästa”. Men detta är, betonar Heckscher på Svenska dagbladets debattsida, en undantagsregel som bara kan användas vid ohållbara situationer och grunda sig på objektivt goda skäl.
Annika Strandhäll försvarade dock återigen beslutet när hon frågades ut i socialförsäkringsutskottet i slutet av maj. Efteråt var kritiken hård från flera av ledamöterna. Johan Forssell (M), vice ordförande i utskottet, anser att bilden av att regeringen sparkat Begler i stället för att försvara sin egen politik stärktes vid utfrågningen.
– Socialministern driver tesen att det funnits ett långvarigt missnöje med Begler, men när man går tillbaka och tittar i dagordningar och protokoll så finns det inget stöd för det. Tvärtom verkar man vara överens om det allra mesta, säger han till Chefstidningen.
Även Rossana Dinamarca (V), ledamot i socialförsäkringsutskottet, är starkt kritisk.
– Det är ett spel för gallerierna. Man tar bort Begler för att verka handlingskraftig, men i verkligheten fortsätter politiken som vanligt. Begler används i ett politiskt spel och det tycker jag är förkastligt.
Svensk chefsförenings förhandlare Rolf Löfberg, som anlitats i hundratals förhandlingar om utköp av chefer, ser beslutet som olämpligt.
– Under alla mina år har det bara vid två tillfällen förelegat saklig grund för att göra sig av med chefen. Samtidigt har cheferna i de 500 ärenden vi hanterat gått vidare till nya jobb strax efter att de fick snöret. Det visar att det rört sig om kompetenta personer. Därför ser jag det som ett enormt resursslöseri att byta ut chefer så ofta som man gör, säger han.
TEXT: BENGT ROLFER, KARIN PERSSON
Blåser politiska vindar
”Det är valtider nu, nu blåser de politiska vindarna, vilket jag då personligen får erfara.” Det sa Ann-Marie Begler i en film på Försäkringskassans intranät strax efter beskedet om att hon förflyttas från sin tjänst. Chefstidningen har inte lyckas nå henne för en kommentar.
