Kompassrosen, Konungens Stiftelse Ungt ledarskaps stipendium, delas varje år ut till tre till fem unga ledare.
Kompassrosen är Konungens Stiftelse Ungt ledarskaps stipendium på 50 000 kronor som varje år delas ut till tre till fem unga ledare som visar mod, omtanke och handlingskraft i sitt ledarskap.
– För oss handlar ledarskap inte främst om titel eller position, utan om förmågan att ta ansvar, stå upp för sina värderingar och få andra att växa. Det är den typen av ledarskap vi vill lyfta fram med Kompassrosen, säger Ida Hennerdal, Verksamhetschef för Konungens Stiftelse Ungt Ledarskap.
Chefstidningen ställde en fråga till de tio toppkandidaterna; vad gör du annorlunda än äldre generationers ledare?
Jemira Mamba
Jemira Mamba, 20 år från Rågsved, är grundare av Limitless Potential och arbetar med unga som lever nära våld, kriminalitet och psykisk ohälsa.
– Många äldre ledare pratar om principer men viker sig så fort det kostar pengar eller blir obekvämt. De dömer människor efter siffror i stället för att se människan bakom.För dem är moral något man pratar om vid middagsbordet, men som de sen begraver när det blir allvar. I min verklighet fungerar det inte så.
– Jag växte upp med begravningar och vänner som tog sina liv. Psykisk ohälsa är ingen siffra i en rapport för mig, det är på riktigt. Därför spelar det ingen roll vad du säger att du står för, det enda som räknas är om du står rak eller böjer dig när pressen ökar.
– Jag leder inte ovanför människor, jag leder bredvid dem. Status och pengar kommer aldrig förändra hur jag möter en annan människa. Jag lever mina värderingar som mest när det är som svårast.
– För i mörkret syns inga titlar och där räddar inte din framgång någon utan din karaktär. Jag är inte här för att glänsa när det är lätt, jag är här för att stå kvar när ljuset är som svagast för andra.
Milad Findakli
Milad Findakli, 19 år från Södertälje, är scoutledare, musikledare och fotbollsdomare. Skapar trygga sammanhang för barn och unga i en vardag där otrygghet och kriminalitet finns nära.
– Jag försöker leda på ett mer inkluderande sätt. I stället för att enbart ge direktiv uppifrån vill jag skapa en öppen dialog där teamet känner att deras idéer och erfarenheter verkligen räknas. Kommunikationen är direkt, ärlig och tvåvägs. Det gör att vi kan ta bättre beslut tillsammans och agera snabbare när situationer förändras.
Andjela Aleksic
Andjela Aleksic, 24 år från Malmö, är lärare på folkhögskola och undervisar på SFI och allmän kurs för unga som står långt ifrån arbete och studier, där många har erfarenhet av krig, trauma och psykisk ohälsa.
– Jag ser ledarskap som något som utvecklas hela tiden och jag försöker leda både med erfarenhet och nya perspektiv. Mitt ledarskap bygger mycket på att skapa sammanhang där alla får vara sig själva och alla röster får höras. Men också på att lyssna, ställa frågor och se till att fler får möjlighet att vara delaktiga. Jag vågar nog också vara mer öppen och sårbar i mitt ledarskap. I stället för att alltid försöka ha alla svar vågar jag visa osäkerhet och vara mänsklig. Det leder också till helt andra möjligheter att tänka, skapa och hjälpas åt tillsammans. Jag lär mig hela tiden nya saker tillsammans med andra.
Brendan R. Joseph
Brendan R. Joseph, 25 år från Sollefteå, är Sveriges ungdomsrepresentant till UNESCO och företräder fler än 600 000 barn och unga i frågor som rör vetenskap, utbildning, kultur och kommunikation.
– Jag prioriterar mångfald och inkludering långsiktigt, även när det inte är trendigt eller möter motstånd. Alltför ofta behandlas området i projektform i stället för som en del av kärnverksamheten. Ska vi på allvar sänka trösklar krävs ett intersektionellt perspektiv som genomsyrar hur vi fattar beslut, leder och organiserar. Först då kan vi nå talanger från hela samhället och börja komma åt diskriminerande och exkluderande strukturer i grunden.
Sundus Mostafa
Sundus Mostafa, 23 år från Linköping, är verksamhetsledare för KFUM Bollihop och blivande lärare.
– I mitt ledarskap strävar jag efter att vara en del av ungas vardag och förstå de trender och forum där de befinner sig. Jag möter dem där de är, med en närvaro som skapar förtroende och verklig förståelse. Jag försöker alltid vara tillgänglig och jag vill vara en förebild genom att skapa sammanhang och forum för flickor som jag själv saknade när jag växte upp. Mitt mål är att öppna dörrar för fler, särskilt tjejer, så att de får en självklar plats i föreningslivet.
Safa Al-Amirtaha
Safa Al-Amirtaha, 21 år från Angered, startade Offentlig i Förorten som 15-åring när hon tröttnat på tillfälliga satsningar i området och ville skapa något långsiktigt. Idag leder hon verksamheten vidare.
– Det jag gör annorlunda är att jag utgår från ungdomarnas verklighet, inte från hur vuxenvärlden tror att den ser ut. Jag kommer själv från samma miljö, jag har samma erfarenheter och jag vet vilka behov som faktiskt finns. Därför bygger jag inte tillfälliga projekt som försvinner efter några månader, utan långsiktiga initiativ som ungdomar själva känner ägandeskap över.
– En annan skillnad är att jag ger unga ansvar på riktigt. I många traditionella strukturer pratar man om ungdomsinflytande, men besluten tas fortfarande av vuxna. I vårt arbete är ungdomar med och planerar, organiserar och genomför. De får möjlighet att utveckla ledarskap, ta ansvar och vara en del av lösningen. Jag tror också på handling. När jag var 15 år såg jag att något saknades, och i stället för att vänta på att någon annan skulle lösa det började jag själv. Samtidigt handlar det inte om att unga ska ersätta vuxna. Det handlar om att vuxna måste våga tro på unga, stötta deras idéer och investera i dem. För när barn och ungdomar får förtroende och rätt stöd kan de skapa förändring som ingen annan kan.
Kenny Dos Santos
Kenny Dos Santos, 19 år från Göteborg, förenar folkrörelse, teknik och samhällsengagemang i sitt ledarskap. Bland annat som ordförande för Navet i Bergsjön.
– Ingenting, faktiskt. Jag tror inte att generationstillhörighet avgör hur man leder. Det som skiljer ledare åt är inte födelseår, det är nyfikenhet, mod att lyssna och förmågan att se människan bakom rollen.
– Det jag alltid försöker göra är att uppmuntra till eget ansvar. Inte för att delegera bort problem, utan för att jag genuint tror att människor växer när de får äga sina beslut. Min roll som ledare är att skapa förutsättningar. Inte att ha alla svar. Och det är faktiskt just den insikten som gjort det möjligt för mig att ta på mig ledaruppdrag i första hand. Hade jag väntat tills jag kände mig ’klar’ eller tillräckligt erfaren, hade jag aldrig börjat.”
Jens Bergold Knabe
Jens Bergold Knabe 20 år från Örebro, startade sitt första skivbolag som 12 åring när han och en kompis saknade en punkscen för unga. I dag driver han, helt ideellt, Kulturföreningen 019 (Music for Pennies) och Ung & Punk och har byggt upp en scen där hundratals band fått spela sina första spelningar.
– Kort och gott: jag drivs av att våga chansa och utmana invanda arbets- och tankesätt. Under mina tidiga år var vi ofta i kontakt med chefer inom kommun och region, och fick många nej till våra idéer och satsningar, ofta på grund av vår unga ålder. Samtidigt visste vi varför vi gjorde det – för att skapa fler möjligheter och en meningsfull fritid för unga. Det gjorde att vi lovade oss själva att alltid våga satsa och tro på det vi gör, även när vi möter motstånd. Inget eldar på oss mer än när vi kan motbevisa. Idag försöker jag leda på samma sätt. Man måste ibland våga gå först, innan vägen visar sig.
Hasti Khodabakhshi
Hasti Khodabakhshi, 24 år från Solna, är generalsekreterare för Astronomisk Ungdom och bär det högsta operativa ansvaret för ungas rymdrörelse.
– Skillnaden mellan mitt ledarskap och mina föregångares springer ur att vi verkar i olika tider och därmed under olika förutsättningar. I mitt fall tar den skillnaden sig tydligast uttryck i lyhördhet, som alltid har varit en naturlig del av mitt sätt att leda. Kanske är det också därför mitt ledarskap passar särskilt väl i en tid präglad av större mångfald och fler perspektiv. Därtill finns en vana vid att lära, ompröva och snabbt orientera sig i det nya, till följd av att samhället i dag förändras i allt snabbare takt.
Cecilia Samuelsson
Cecilia Samuelsson, 18 år från Eskilstuna, är vice förbundsordförande för Elevernas riksförbund och en tydlig röst för elevers rättigheter.
– Jag arbetar aktivt för att modernisera engagemangsformer och skapa lågtröskelengagemang som alla känner att de kan ta del av, oberoende av deras kunskap om mötestekniska frågor och svensk byråkrati, som föreningslivet tenderar att stanna upp i. Engagemang ska i bästa fall vara lustfyllt och utvecklande för individen, samtidigt som det utvecklar samhället. Dessa delar samverkar som bäst i forum där frågor, kreativitet och okunskap välkomnas som en grundläggande del av förändringsprocessen.
– Min (stereotypa) uppfattning är att äldre ledare inte ser samma behov av att utforska nya former för demokratiskt deltagande då den standardiserade svenska föreningsstrukturen i teorin agerar som garant mot antidemokratiska krafter, och dessutom historiskt har fungerar mycket bra. Men i och med samhällsutvecklingen ser vi nya trender inom ungas engagemang som vi behöver förhålla oss till, och för att förvalta det engagemanget behöver vi utforska nya, moderniserade arbetssätt och strukturer.
