För den som har släkt eller vänner i krigsområden kan oron vara svår att stänga av – även under arbetstid. Foto: Getty Images
Binaji Marouf. Foto: Poxen
För chefer kan det här innebära en ledarskapsutmaning, att möta medarbetare som påverkas starkt av något som sker långt bort.
– Vi är många i Sverige som har rötter i Mellanöstern, en del av oss har också vänner och familj kvar i regionen. Så det som händer nu har stor påverkan på många. På mig också, säger Binaji Marouf, kommunikationschef på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.
Hon konstaterar att man på många arbetsplatser ofta talar om vikten av mångfald och olika perspektiv.
– Vad det betyder i praktiken blir väldigt tydligt nu, för det som händer i Mellanöstern och Ukraina, det är många medarbetares perspektiv, säger hon.
Jag tror att chefens närvaro och omtanke kan göra stor skillnad för många. Det signalerar omtanke, inte att man är påträngande.
- Var uppmärksam på att det kan finnas medarbetare som påverkas av det som nu händer i Mellanöstern. Är det någon som är tystare än vanligt? Frånvarande och mycket i mobilen?
- Våga fråga och visa omtanke.
- Lyssna och erbjud stöd om det behövs.
- Skapa utrymme för flexibilitet när livet utanför jobbet blir svårt.
För den som har familj, släkt eller vänner i konfliktområden kan vardagen snabbt förändras. Nyhetsflöden följs intensivt och oron kan vara svår att stänga av – även under arbetstid.
– Många med rötter, familj och vänner i Mellanöstern lever i en bubbla just nu. Man hänger över telefonen, följer nyhetsbevakningen dygnet runt och försöker få kontakt med släkt och vänner. Och jag kan säga att det är ganska fruktansvärda grejer som delas i sociala medier. Mitt i detta befinner man sig på jobbet och förväntas leverera som vanligt. Det kan vara svårt.
Binaji Marouf konstaterar att många chefer nog inte riktigt förstår hur mycket krisen påverkar somliga av deras medarbetare.
– Jag vet också att många chefer är rädda för att trampa fel i detta, man vet inte vad man ska säga, kanske är man inte riktigt säker på varifrån alla medarbetare kommer. Men jag tänker att en modern arbetsplats ska kunna, och våga, hantera sådana här saker. Man måste ha en kultur där man kan ställa öppna och enkla frågor. Jag tror att chefens närvaro och omtanke kan göra stor skillnad för många. Det signalerar omtanke, inte att man är påträngande.
