Anna Möller
CEO PeopleProvide
– Egentligen tror jag att 4-dagarsveckan redan har landat i många svenska företag och organisationer där medarbetarna arbetar på distans. I alla fall i bemärkelsen färre arbetstimmar per vecka. Det som saknas är väl en tydlighet från arbetsgivarna. Om de som redan nu har en hybrid organisation skulle säga att från och med nu jobbar vi färre timmar per vecka, kanske bara 36 timmar i veckan, då skulle de nog inte märka av någon produktionsminskning jämfört med idag. Om medarbetarna stryker ett par onödiga möten i veckan så är man ju i princip där.
Men det skulle bli tydligare för arbetstagarna om man slog fast att nu jobbar vi bara 32 eller 36 timmar i veckan. Och då skulle de må bättre.
– Jag har inte koll på alla försök som gjorts runt om i världen men jag misstänker att vi ibland jämför äpplen och päron när vi pratar fyradagarsvecka. Det är bättre att prata arbetstimmar. Fyra tiotimmars-dagar i veckan är nog inte bra för någon, misstänker jag.
– Kanske kunde 32-timmarsvecka vara något för offentlig sektor där ju många har arbetsuppgifter som kräver att de är på plats. För dem skulle en 32-timmarsvecka göra stor skillnad. Det kunde också vara ett sätt att locka talanger till offentlig sektor. En slags employer branding.
Och visst, det skulle bli ökade kostnader till att börja med, men i förlängningen kan man säkert räkna med lägre sjukfrånvaro, lägre personalomsättning och dessutom ökad lojalitet och engagemang hos medarbetarna. Men det kommer att krävas modiga arbetsgivare som vågar vara långsiktiga.
Tove Jarl, vd Axiom Insight
tillträdande vd för Ung Företagsamhet
– Jag tror att många människor sitter med drömmar om att starta eget på ett eller annat sätt. De funderar under semestern när de har tid att reflektera men sen tar vardagen över. I teorin skulle ju en 4-dagarsvecka ge många människor tid och möjlighet att förverkliga sina drömmar. Det skulle skapa nya företag och arbetstillfällen.
– Samtidigt är det ju så att hela samhället är byggt för 40 timmars arbete fem dagar i veckan, och sen några veckors semester. Skulle man förändra synen på arbete och ledighet skulle det krävas samhälleliga strukturer för att hålla produktivitet och välfärd uppe. Men visst, företag som behöver bemanning varje dag kunde ju till exempel plocka in unga medarbetare för att fylla på med personal de dagar det behövs. Det skulle samtidigt öppna dörrar för många unga.
– Det kan också vara ett sätt att locka talanger. Branscher som har svårt att locka folk skulle kunna locka med 4-dagarsvecka.
– Jag frågade Ung Företagsamhets stora alumni-nätverk, där tusentals unga människor som drivit UF-företag är med, vad de tycker om 4-dagarsveckan. 73 procent svarade att de var positivt inställda till kortare arbetsveckor. Nätverket består ju av morgondagens företagare och ledare så det kanske säger något om vad som komma skall.
Lydia Engholm
CEO Skinome
– Jag tänker att vi i Sverige har en lång historia av arbete måndag till fredag, 40 timmar i veckan. Vi är präglade av våra kollektivavtal och den synen på arbete och ledighet. Få ifrågasätter den. Jag som arbetat mycket utomlands ser att det är en skillnad från andra länder.
Men, något har ju hänt efter pandemin. Vi börjar få en annan syn på arbete.
– När jag pratade med mina medarbetare om 4-dagarsveckor så var vi ense om att det nog skulle vara svårt att helt stänga en dag i veckan. Kunder och leverantörer rullar ju på som vanligt. Däremot tror jag på flexibilitet. Man ska inte behöva vara på kontoret 9 till 17 varje dag. Behöver man fokusera i fred ska det vara okej att jobba hemma. Vill man gå och träna på eftermiddagen och sen jobba någon timme hemma på kvällen ska det vara ok. Vill man hämta barnen tidigt någon dag och sedan jobba i kapp när de lagt sig – då kan det funka.
En del veckor kanske man jobbar mindre än 40 timmar, andra mer. Och vill man jobba en vecka från Frankrike – så går ju ofta det också att ordna. Att få möjlighet till flexibilitet i när och var man arbetar tror jag motiverar oss alla och jag är helt övertygad om att det påverkar hela bolaget positivt, inte minst lönsamheten.
Min generation har nog alltid jobbat mycket. Vi har jobbat hårt och en massa övertid. Jag ser att de yngre generationerna tänker annorlunda, de har mer fokus på balans i livet.
Kanske borde den här flexibla synen på arbetstid till och med synas i kollektivavtalen? Det skulle kanske göra det enklare för chefer att hantera de rättvisefrågor som lätt uppstår i ett flexibelt arbetsliv.
Så får du kontroll på distansarbetet – utan att vara kontrollerande
