Illustration: Getty Images
Louise Bringselius tipsar om boken:
”The Selfless Leader: A compass for collective leadership” av Stephen Brookes
Allt hänger samman. Tillit, det agila, distribuerat eller kollektivt ledarskap, organisatoriskt medborgarskap, kundorientering, leading without authority…
Forskare och debattörer har de senaste åren presenterat en rad nya begrepp som alla pekar åt samma håll. Louise Bringselius själv kallar det medledarskap.
Vad man än kallar det – allt landar i samma resonemang.
Så får du kontroll på distansarbetet – utan att vara kontrollerande
En ny syn på ledarskap och organisation. En ny karta där det inte är beslutslinjer och delegationsordningar som styr, utan där man samarbetar som ett enda team med fokus på kunden. Informella ledare, medarbetare som tar ansvar för att saker och ting blir gjorda. Det handlar om roller, inte titlar.
– Det är ju lätt att svänga sig med alla de här fina orden men det är en ganska stor förändring som måste göras i somliga organisationer, säger Louise Bringselius.
Låt oss konstatera att den gamla ordningen har satt oss i en position där vi har onödigt trögrörliga organisationer.
Louise Bringselius
Hon säger somliga för en del är redan där menar hon. Inte minst tech-branschen. Globala jättar som Spotify, Google och Tesla arbetar redan så här.
– Elon Musk ska ha sagt att beslut ska färdas kortast möjliga väg om det handlar om att göra kunderna nöjda, säger hon.
Med andra ord, medarbetare som ser att ett beslut behöver fattas för att göra kunden nöjd ska göra det, istället för att klättra upp i hierarkin, fråga chefen hur det ska göras, för att sedan bege sig till kund med ett svar från chefen. Eller bara strunta i allt.
Han eller hon ska praktisera medledarskap. Ta beslut. Inte sätta sig på läktaren och tänka att det där får någon chef reda ut sen.
– Låt oss konstatera att den gamla ordningen har satt oss i en position där vi har onödigt trögrörliga organisationer. Det gör både medarbetare och chefer frustrerade och är inte bra för någon, säger Louise Bringselius.
Men vad menar hon då med medledarskap?
Jo, alla medarbetare ska vara med och ta ansvar.
Jag måste säga att många chefer är uppgivna. De har det tungt i sina organisationer där man är kvar i det gamla tänket.
Louise Bringselius
Sveriges främsta expert på tillitsbaserad styrning och tillitsbaserat ledarskap. Var 2017 till 2019 forskningsledare i den statliga utredningen Tillitsdelegationen.
Till vardags filosofie doktor, docent och lektor vid Lunds universitet. Hennes inriktning är organisation och ledning.
Har skrivit flera böcker, bland annat ”Tillitsbaserat ledarskap – från pinnräknande till samskapande” (Komlitt, 2021).
Ingen ska kunna ”sätta sig på läktaren” och tänka att det här är chefens problem.
Medarbetare tar beslut, de har kompetens och vet många gånger exakt vad som måste göras. Utan att fråga någon chef.
Men cheferna då? Vad gör de?
– Jag brukar säga att man som chef ska vara kompass, coach och vägröjare. Kompass i den meningen att man ska sätta riktningen (men man behöver inte peka i vardagen). Coach som i att vara nära sina medarbetare och se till att teamen fungerar. Vägröjare i meningen skapa förutsättningar för den verksamhet man ägnar sig åt.
I den gamla ordningen – där många fortfarande befinner sig – är det ofta lite si och så med vägröjandet menar Bringselius.
– Det här är en stor fråga som inte minst handlar om stödfunktioner för chefer. Har chefen förutsättningar att i sin tur skapa förutsättningar för sin personal? Jag ser ofta att man inte har det, inte minst bland första linjens chefer. De får själva inget stöd och har dåliga förutsättningar att bedriva ledarskap.
Betyder det nya medledarskapet att man helt ska strunta i beslutslinjer och delegationsordningar?
– Nej då, de ska ligga där som ett raster i bakgrunden. Naturligtvis är det chefen som ska fatta beslut när det uppstår konflikter eller när man ska göra viktiga prioriteringar. Men i jobbvardagen kan medarbetarna fatta egna beslut.
Intresset för medledarskap och tillit är stort, säger Louise Bringselius. Själv är hon mycket ute och föreläser och träffar många chefer.
– Jag måste säga att många chefer är uppgivna. De har det tungt i sina organisationer där man är kvar i det gamla tänket. Och det blir inte bättre av att de ofta möts av cynism. Jag tycker att det ibland finns en tråkig attityd till chefer som grupp. De möts ofta av misstänksamhet och det gör ju deras uppdrag ännu svårare.
