"Konsekvensen kan bli att man lämnar ett jobb eller en position för att man inte orkar hålla uppe garden."
Illustration: Getty Images
– Imposter syndrome eller bluffsyndromet kan ta sig olika uttryck. Till exempel att man jobbar över alldeles för mycket, överpresterar och är extremt noggrann så att ingen ska kunna komma med kritik. En chef kan blir extremt skrytsam, en annan drar sig undan och blir försiktig. Det kan bli svårt att sätta gränser eftersom man vill leva upp till allas förväntningar, säger psykologen Siri Helle.
Bluffsyndromet kan få långt gående konsekvenser för arbetskulturen och hela företag eller organisationer.
– Det kan påverka relationer, ledarskap och arbetskulturer, ytterst kan konsekvensen blir att man lämnar ett jobb eller en position för att man inte orkar hålla uppe garden längre, säger Siri Helle.
Låg självkänsla, ångest och besvikelse över att man inte klarar att nå sina egna, högt uppsatta, mål kan vara några av symtomen på fenomenet som kallas Imposter Syndrome eller Bluffsyndromet.
– Det handlar om att gå runt med känslan av att vara en bluff eller en inkräktare. Alla andra verkar kompetenta, medan man själv inte känner sig tillräckligt kvalificerad och tror att man när som helst ska bli avslöjad.
Man vill verka perfekt men i själva verket bär man på massor av känslor av att vara otillräcklig och inkompetent.
Siri Helle
Släpp ner garden och lägg av med dina säkerhetsbeteenden. Du har en plats även om du inte jobbar över flera dagar i veckan och även om dina rapporter inte är perfekta.
Träna på att ”göra fel”. Du kan till exempel svara ”jag vet inte” när någon frågar om din expertis, för att se vad som händer. Oftast händer ingenting.
Ta det stegvis, börja med lågt hängande frukter och fortsätt förändringen successivt. Du kanske börjar med att inte korrekturläsa ett mejl fyra gånger innan du skickar det. Längre fram kanske du vågar säga rakt ut att du har begått ett misstag.
Prata om det! Du är inte ensam om det här. Om du tar upp frågan på en aw är det flera som kommer dra en lättnadens suck över att inte vara den enda bluffen på kontoret.
Siri Helle påpekar att det inte är en diagnos utan en populärpsykologisk beteckning på ett psykologiskt fenomen som många har erfarenhet av. Undersökningar visar att så många som 8 av 10 har den här känslan från och till och att 1 av 10 har det så ofta att det orsakar problem och man mår dåligt av det. Trots det tror de flesta att de är ensamma om känslan.
– Det ligger i sakens natur att man försöker dölja sitt självtvivel och att man egentligen ”är en bluff”. Konsekvenserna på en arbetsplats blir att väldigt många går runt och känner sig tvungna att upprätthålla en fasad. Man vill verka perfekt. I själva verket bär man på massor av känslor av att vara otillräcklig och inkompetent.
När vi känner oss osäkra vidtar vi olika slags säkerhetsåtgärder, det är därför fasaderna kan se lite olika ut, syndromet visar sig till exempel i form av överprestation, skrytsamhet eller återhållsamhet. För att bli kvitt bluffsyndromet måste vi sluta upp med våra säkerhetsbeteenden, släppa garden och sluta skydda oss själva från att ”bli avslöjade”. Siri Helle menar att chefen har en en viktig roll här.
– Vi vet att den psykologiska tryggheten är jätteviktig i team och på arbetsplatser. Då måste man kunna erkänna fel och misstag. Det går massor av energi till att upprätthålla fasaden. Energi som istället skulle kunna gå till att fokusera på att göra ett bra jobb.
– Jag tror det är viktigt att öppna upp och prata om det här. Som chef kan man gå spetsen och visa vilken kultur som ska råda. Om man som ledare själv kan erkänna sina misstag är det lättare för medarbetarna att visa sig sårbara. I en arbetskultur där det är okej att erkänna att man gör fel, behöver man ju inte vara osäker kring sin egen osäkerhet.
