"En brittisk studie som många refererar till i debatten om 4-dagarsveckan, visar upp smått fantastiska resultat."
Illustration: Kristian Ingers
Många, kanske till och med de flesta, skulle nog arbeta mindre om de bara fick. Och om de samtidigt fick behålla sin lön. Och kunde räkna med fortsatta löneökningar varje år.
Om det bara var så – då skulle nog de flesta räcka upp handen.
Men frågan är om det är så enkelt?
Mats Essemyr har forskat i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Bakom sig har han en 25-årig karriär som arbetsmarknadsutredare på TCO och han håller med om att det finns skäl att se över arbetstiderna.
– För det första finns det yrken där det kanske inte är hållbart att arbeta 38 – 40 timmar i veckan ett helt arbetsliv, konstaterar han.
– För det andra. Fyradagarsvecka kan vara ett sätt att attrahera arbetskraft och ska vi få välutbildad arbetskraft att vilja flytta norrut till framtidsbranscherna där, kan kanske arbetstidsförkortning vara ett sätt att styra arbetskraften dit man vill ha den?
– För det tredje, om arbetstidsförkortning kan vara ett sätt att minska konsumtionskraften och därmed våra klimatavtryck – då måste vi kanske göra det här? Men det hänger ju på att vi samtidigt minskar konsumtionskraften, säger han.
Men. För här finns ett stort men. Det är inte så lätt. Och beslut har konsekvenser.
Två svenska, och en brittisk, studie visar ganska tydligt på utmaningarna.
Toyotas bilverkstad i Mölndal införde 6 timmars arbetsdag 2002.
Beslutet innebar att verkstadspersonalen jobbade sex timmar om dagen, men fick betalt för åtta. Samtidigt infördes tvåskiftsarbete.
Syftet var att utnyttja lokaler och utrustning bättre samtidigt som man ville korta de långa köerna till verkstaden.
Jag undrar ofta om det är tiden eller organisationen som är problemet i de branscher där vi har stora problem med stress och sjukskrivningar.
Mats Essemyr
Tvåskiftet gjorde att verkstaden kunde ha öppet från 6 på morgonen till 18 på kvällen, köerna försvann och lönsamheten ökade mer än vad arbetstidsförkortningen kostade. Alltså permanentade man lösningen.
Så, om man har icke optimalt utnyttjat realkapital och kunder på kö tycks en arbetstidsförkortning vara fullt genomförbar. Och kanske ett sätt att locka anställda?
Ett annat svenskt exempel är Svartedalens äldreboende i Göteborg. Försöket som pågick 2015 och 2016 innebar i korthet en arbetstidsförkortning till sex timmars arbetsdag med bibehållen lön för personalen vid äldreboendet.
Utvärderingen visade att den upplevda hälsan och välbefinnandet förbättrades. Sjukskrivningarna minskade också något.
Men kommunens kostnader för verksamheten ökade. För att upprätthålla bemanningen var äldreboendet tvunget att anställa 17 nya medarbetare som fick täcka upp för de arbetstimmar man inte längre kunde lägga ut på den ordinarie personalen.
Den notan hamnade så klart hos skattebetalarna. Vilket politikerna i kommunen inte var villiga att fortsätta med.
Det finns också en brittisk studie som många refererar till i debatten om 4-dagarsveckan då den visar upp smått fantastiska resultat.
Alla i studien fick en bättre upplevd hälsa.
Stressen minskade med 39 procent.
Utbrändheten minskade med 71 procent
Personalomsättningen sjönk med 57 procent.
56 av de 61 företag som var med i studien valde att fortsätta med 4-dagarsveckan efter studiens slut. 18 av dem avser att permanenta den.
De tuffaste jobben, där sjukskrivningarna når rekordnivåer i år, där tycks det svårast att genomföra en arbetstidsförkortning. Trots att det kanske är där det behövs mest?
Mats Essemyr
Mats Essemyr konstaterar att det finns svaga punkter i den brittiska studien.
Företagen som deltog i studien är i huvudsak små företag inom marknadsföring, konsultverksamhet och ideell verksamhet. Studien är också mycket sparsmakad när det gäller redovisning av förändringar i företagens intäkter och lönsamhet. Och eftersom den brittiska arbetsmarknaden inte fungerar som den svenska där kollektivavtal slår fast hur vi ska jobba kan cheferna här – när de vill – gå upp till 40-timmar i veckan igen. I ett sådant sammanhang är inte heller beslutet att gå ner i arbetstid lika stort.
Oavsett visar studien att det, i alla fall i dessa branscher, är relativt enkelt att minska arbetstiden utan att arbetsbelastningen ökar. Här tog man ju bort en hel arbetsdag – och ändå hann man med allt man skulle. Hur gick det till egentligen?
Enligt studien genom att:
Organisera arbetet bättre.
Ha färre sammanträden.
Inte blanda in fler än nödvändigt i ärenden.
Avsätta tid för ostört arbete.
Så, vad kan vi dra för lärdomar från de tre studierna?
1. Det är lättare att rationalisera på en bilverkstad än bland multisjuka gamlingar.
Det är också lättare att rationalisera på kontor än inom kontaktyrken. (Det finns som bekant inte lika många möten att dra in på för undersköterskor och hemtjänstpersonal.) Här finns i stället en risk för ökad arbetsintensitet om man minskar antalet arbetade timmar – vilket kan leda till stress och sjukskrivningar.
2. Om man lyckas minska kostnaderna för sjukskrivningar så hamnar den besparingen hos staten, inte hos arbetsgivaren som gör jobbet. Eftersom det är staten som ansvarar för sjukförsäkringen. Det är problematiskt.
3. De tuffaste jobben, där sjukskrivningarna når rekordnivåer i år, där tycks det svårast att genomföra en arbetstidsförkortning. Trots att det kanske är där det behövs mest?
– Jag undrar ofta om det är tiden eller organisationen som är problemet i de branscher där vi har stora problem med stress och sjukskrivningar. Det är någonting i arbetsinnehåll och organisation som inte är vettigt ordnat. Jag önskar att stressforskare skulle börjar gräva i detta, säger Mats Essemyr.
4. Finansieringen! Vem ska betala om inte kostnaden kan hanteras med hjälp av rationaliseringar?
– Risken med den utveckling vi ser nu är att vissa branscher kommer att kunna ge sina medarbetare kortad arbetstid med samma lön. Andra får betala med löneutrymme, det vill säga de får avstå löneökningar för att få arbetstidsförkortningen. Andra branscher kommer inte ens erbjudas någon arbetstidsförkortning då ingen vill betala, alternativt det finns ingen personal som kan hoppa in i stället, säger Mats Essemyr.
Vill man införa 4-dagarsvecka finns två vägar att gå. Lag eller kollektivavtal. Det vill säga, antingen bestämmer sig arbetsmarknadens parter för att ta in arbetstidsförkortningen i kollektivavtalen, eller fattar riksdagen beslut om arbetstidsförkortning, det vill säga politiken beslutar om det löneutrymme arbetsmarknadens parter i vanliga fall förhandlar om.
– Och det kommer inte arbetsmarknadens parter att gilla. För vad ska de förhandla om när politikerna bestämt att löneutrymmet ska gå till ledig tid? Facken kommer att försvagas i ett sådant scenario då de inte har lika mycket att erbjuda sina medlemmar. Hela partsmodellen kommer att ifrågasättas. Jag tror inte att alla förstår att det kan bli konsekvensen, säger Mats Essemyr.
Fler konsekvenser man kanske inte tänkt på handlar om BNP och personalbrist.
– Antalet arbetade timmar i landet kommer att sjunka vilket gör landet fattigare räknat i BNP. Dessutom är det ju så att alla dessa verksamheter måste fortgå som vanligt trots att medarbetarna arbetar mindre. Man måste med andra ord snabbt ha fram ny personal. Den personalen – med rätt utbildning – finns inte i landet idag.
Men det finns ju länder som lyckats med arbetstidsförkortningar. I Frankrike till exempel sänkte man med start 1998 den lagstiftade arbetstiden (heltid) från 39 till 35 timmar i veckan. Vad gjorde de för att det skulle lyckas?
– För det första har de ingen partsmodell som styr arbetsmarknaden, som vi har. Därför påverkades inte den.
– I Frankrike var syftet med arbetstidsminskningen att skapa fler arbetstillfällen. Man ville minska arbetslösheten bland unga. Det funkade först, men sen ökade arbetslösheten igen. Varför? Jo, det visade sig att folk använde sin lediga tid till att … jobba! För att de ville, eller för att de var tvungna för att få ekonomin att gå ihop. Det mönstret måste man se, får man lägre lön finns det de som måste jobba mer.
Läs också om det kommunala bostadsbolaget i Malmö, MKB, som arbetar aktivt för att införa 4-dagarsvecka:
