Hon är yngst på jobbet – och chef

Sedan hon tillträdde chefsjobbet har hon hunnit med att hantera det komplicerade sommarschemat med många vikarier, hastiga sjukskrivningar och korrigerande samtal med medarbetare.

– Ska jag vara ärlig så har inget varit svårt. Det handlar mest om hur man är som person. När jag pratar med medarbetare så tänker jag inte att jag är chef utan att jag är här som ledare och bemöter dem som jag själv vill bli bemött.

Hon säger att hon själv bland annat har jobbat inom hemtjänsten och på en skola, att hon därför har haft många chefer och vet hur det är att inte bli hörd och sedd.

– Jag tror att det har gjort att jag lyckats hittills.

En annan framgångsfaktor heter Katarina Malmborg, enhetschef inom vård och omsorg i Lunds kommun och Ece Gülyars handledare när hon var socionomkandidat under utbildningen. Hennes ledarstil har gjort starkt intryck.

– Hon lyssnar på brukarna och på personalen och är ödmjuk. Det är nog det viktigaste jag har lärt mig; att man kan vara ödmjuk och snäll men ändå sätta gränser. Dessutom krävs det mycket mod för att rekommendera att en 21-åring ska anställas som chef. Alla vågar inte det.

För 27-åriga Mikael Wekim är det tvärtom: han har ingen mentor, ingen tydlig förebild som har ledsagat honom genom den karriär som tagit honom till jobbet som huvudrektor med det yttersta ansvaret för fyra verksamheter i Gällivare.

Samtidigt framhåller han betydelsen av sitt nära samarbete med kollegorna (”jag är tväryngst, de är i snitt dubbelt så gamla som jag”) och att han kan dela sådant med dem som han inte skulle kunna dela med någon mentor, eftersom mycket i verksamheten är kringgärdat av strikt sekretess.

Det händer att även Mikael Wekim möter kommentarer om sin ålder men precis som Ece Gülyar tar han lätt på det.

– Jag bottnar i att jag har fått den här tjänsten utifrån kunskap och erfarenhet och att arbetsgivaren har tillit till att jag kan utföra uppdraget. Vissa kan säga: ”du är lika ung som mina barn, jag skulle kunna vara din förälder”, och det ligger ju en sanning i det. Men jag tänker att alla har sina roller och är superviktiga – jag skulle inte klara mig utan mina medarbetare, så det känns inte förminskande.

Jobbet i Gällivare som Mikael Wekim har haft sedan i somras innebär inte bara ett större ansvar än på hans förra arbetsplats, en förskola i Danderyd utanför Stockholm där han också hade en rektorstjänst. Det medförde också en flytt drygt hundra mil norrut till trakter där han inte varit tidigare och där han saknar all förankring.

– Jag lämnade familj, vänner, lägenhet. Jag hade det väldigt stadigt och bra, men ville ha nya äventyr och kände att det här kommer att utveckla mig både som människa och i min rektorsroll.

Enligt Christina Björklund, docent vid Karolinska institutet (KI), är lust att utvecklas en av de egenskaper som kännetecknar unga chefer. Andra karaktärsdrag är viljan att bolla nya idéer, behovet av att känna ledningens stöd och förtroende samt en motvilja att kastas in i ledarroller utan att stegvis bli introducerade.

Christina Björklund leder en forskningsstudie som undersöker unga chefers upplevelser av att leda, vad som motiverar eller hindrar dem från att ta sådana roller, vilka förutsättningar som krävs och vad organisationer kan göra för att bli mer attraktiva för dem. Bakgrunden till forskningen är ungas generellt minskande intresse för att ta ledande roller.

– Mycket tyder på att krav och förväntningar som organisationer ställer på chefer gör att det inte upplevs som eftersträvansvärt för yngre att ta på sig en chefsroll, säger Christina Björklund.

Studien ska vara slutförd 2023 men en redan publicerad vetenskaplig artikel som bygger på självskattningar gjorda av nästan 8 000 chefer i privat och offentlig sektor, visar bland annat (möjligen inte överraskande) att chefernas självkritik minskar med åren.

Ju äldre chefer desto varmare känslor för den egna förmågan – i synnerhet gäller detta män.