I flera år tävlade Carolina André, platschef inom Stora Enso, i extremsporten Adventure Racing. En sport som ofta beskrivs som världens mest komplexa tävlingsform. I lag med fyra personer ska man ta sig igenom en flera dygn lång bana. Teamwork är avgörande för resultatet.
– Tävlingen innefattar i grunden löpning, cykling och paddling i olika former i terrängen. Men man kan också behöva fira sig nedför berg eller krypa i grottor. Arrangören får använda geografin fritt. Det är supertufft, en extrem uthållighetsidrott. Och det som gör det ännu mer komplext är att laget hela tiden måste hålla ihop.
Första laget i mål vinner. Hoppar någon av blir hela laget diskat. Kan det finnas något sympatisk med det – en för alla, alla för en?
– Ja, så är det verkligen. Det mest komplexa är att få laget att ständigt röra sig framåt i samma takt. På en tävling i Frankrike fick jag och en lagkamrat i oss en bakterie från lortigt vatten, vi blev väldigt dåliga och orkade egentligen inte fortsätta. Men laget slöt upp omkring oss. Vi gick i mål som ett lag även fast vi kräktes, var fruktansvärt trötta och i princip gick sovandes vissa sträckor.
Vad tar du med dig från extremloppen in i jobbet?
– Dels att en individ klarar mer än den tror om man jobbar tillsammans med andra. Men också att en organisation tjänar på att ha ett arbetsklimat där människor vågar visa sig sårbara och där det finns en vana att be om hjälp och stöttning från sina kollegor när man behöver. Det skapar en trygghet som gör att organisationen får mycket lättare att lösa problem, driva igenom förändringar och komma framåt, säger Carolina André och fortsätter:
– Det kanske låter enkelt, men är i själva verket ganska svårt. För att lyckas krävs närvarande ledare som är duktiga på att förstå hur grupper fungerar och som vet att även den starkaste i teamet kan bli den svagaste. Ledare som förstår att allt är dynamiskt, men att gruppen behöver gå åt samma håll i samma tempo. Alla ska med!
En tävling i Adventure Racing kan pågå i tre upp till sju dagar. Rörelsen framåt är ständigt i fokus, ett felbeslut sinkar hela gruppen och någon längre sömn är inte att tänka på. Att lita på varandra även när det är som tuffast är nyckeln till att komma framåt, berättar Carolina André.
– Olika moment kräver olika kompetenser. Vem som leder beror på situationen. Den som kan en sak bäst tar befälet och då får vi andra lita på den personen. Men så klart blir det många missar under en tävling. När vi vid ett tillfälle efter flera timmars felnavigering kom till en klippavsats behövde vi göra en förändring och utse en ny navigatör. Det kanske sved för den som blev bortvald, men det var nödvändigt för lagets bästa där och då.
Hur översätter man det till arbetslivet?
– Att en organisation måste vara flexibel för att hänga med i en snabb föränderlig värld. Vem är bäst lämpad för just det här uppdraget? Fungerar det inte som tänkt, utse en annan. En prestigelös kultur där teamet är viktigare än individen kan nå långt. Men då måste det finnas en chef som fångar upp allas styrkor och egenskaper och pusslar ihop de i teamet.
Måste teambuilding handla om att springa upp och ner för berg?
– Nej, men jag tror det finns något i att kämpa tillsammans genom tuffa utmaningar, det stärker en grupp. Det blir inte samma sak att sitta i ett konferensrum och workshopa tillsammans. Samtidigt måste man ju känna av gruppen – hur extremt får det vara? Jag stötte av en slump på ett företag uppe i fjällen som vandrat sent på hösten i orkanvindar. Alla var dyblöta, vissa hade blivit ovänner, någon hade gett upp och bett om att få åka hem och stämningen var minst sagt kylig. Det hade varit kul att följa upp hur det gått för dem efteråt!