Läs forskningsstudien från Ohio State University här.
Det finns en förlegad klichébild av chefer, de är arroganta, kan allt och de gör aldrig fel. Chefer begår inte själva misstag, de tar hand om andras.
Misstag och ledarskap är på agendan. I september släpper Amy Edmondson, professor vid Harvard Business School, boken ”Right kind of wrong”. I den identifierar hon hur man som ledare gör för att misslyckas på rätt sätt – det sätt som gör att man utvecklas i sitt ledarskap.
I en ny forskningsstudie från Ohio State University framgår att chefer som inte försöker framstå som felfria, utan reflekterar över sina snedsteg och floppar, och lär av dem, uppvisar större ödmjukhet – vilket ger bättre förutsättningar för ett mer effektivt ledarskap, och ökad prestation hos medarbetarna. Studien visar att chefers attityder till sina egna misstag kan påverka både deras egen arbetsinsats och teamets. Enligt en av författarna bakom studien, får chefer som är benägna att se sina egna svagheter och är intresserade av att lära sig och utvecklas genom misstag, en bättre relation med sina medarbetare, och uppfattas som bättre ledare.
Chefstidningen bad fyra toppchefer att dela med sig av några av sina värsta misstag – och vad de lärt sig av dem.
Hélène Barnekow, fd Microsoft-chef
Glöm aldrig kunden
– Jag skulle lansera en grymt efterfrågad mobiltelefon innan kvaliteten var säkrad. Att känna en otrolig hype, att inte kunna leverera tillräckligt och sedan få känna konsekvenserna av det när kvalitetsproblemen kom och produkterna började returneras. Det här blev en erfarenhet som jag tagit med mig på vägen, och en stor anledning till min ”kundbesatthet” – att det alltid är hur kunden uppfattar vad vi gör som avgör om det är en framgång eller inte
Felrekryteringar
– Ett annat misstag handlade om talanger och befordringar. Jag har varit ledare och chef i över 25 år. Och trots alla tillsättningar jag har gjort så har jag fortsatt att göra felbedömningar av vilka personer som passar på vilka positioner – speciellt när det gäller seniora positioner med höga och komplexa krav. Jag gjorde misstag i min tidiga chefspositioner – men jag har också gjort misstag de senare åren . Att hålla sig väldigt ödmjuk som ledare i de här situationerna tror jag är avgörande, att ha stort fokus på att förstå ledaregenskaper och att se till att personer med olika bakgrund är involverade i processerna är några av de saker jag tagit med mig.
Företagskulturen jätteviktig
– Ganska tidigt i min karriär blev jag erbjuden ett fantastiskt jobb på pappret – med större och roligare ansvarsområde, och bättre kompensation. Jag kände redan i anställningsintervjun att jag inte gick igång på kulturen men ignorerade det för att de ”yttre attributen” var så lockande. Det blev en väldigt kort karriär för mig där och jag kunde varken känna tillhörighet på företaget eller att jag kunde vara den bästa ”performern” som de behövde. Efter det har jag alltid fattat beslut på att det antingen är en kultur som jag vill vara del av, eller att man vill skapa en kultur som jag vill vara med att skapa. Om jag inte känt det genuint så har jag tackat nej till jobbet. Det har även gällt jobb som karriärsmässigt sett fantastiska ut.
Jag kände redan i anställningsintervjun att jag inte gick igång på kulturen men ignorerade det för att det ”yttre attributen” var så lockande.
Hélène Barnekow
Karin Zingmark, ledande befattningar inom främst media- och IT-branschen, fd marknadschef på Microsoft
Missbedömde riskerna
– För många år sen jobbade jag som presschef, och såg en möjlighet till ett stort genomslag i media. Jag pitchade en nyhet exklusivt till SVT som nappade, och valde att göra ett inslag på Rapport samma kväll. Problemet var att jag agerat på tok för snabbt samtidigt som jag fullständigt missbedömde riskerna. Journalisten valde att vinkla åt ett annat håll än det vi diskuterat och jag hade inte hunnit medieträna vår stackars vd för dessa olika scenarier. Resultatet blev ett katastrofalt inslag under kvällens sändning. Jag har sällan känt mig så misslyckad som då.
– Jag lärde mig flera saker på det där. Jag är en snabb och resultatorienterad person, det är oftast bra, men utan en god riskbedömning kan man hamna riktigt snett. Att utgå från sig själv och anta att andra funkar på samma sätt – i detta fall tar frågor på volley – är sällan en bra idé. Av det här snedsteget lärde jag mig att tvinga mig själv att ta lite tid att tänka igenom ”worst case scenarios” och göra en klok avvägning av fördelar och nackdelar i denna typ av lägen. Om risken för bakslag är för stor är den där möjliga vinsten helt enkelt inte värt det. Att lyssna in och på riktigt förstå personen jag jobbar med och inte utgå från att människor funkar som jag är en annan.
För många järn i elden
– När jag var ny som chef i en global miljö där människor jobbade varifrån och när man ville hade jag oerhört svårt att hitta balans i livet. När man ständigt är uppkopplad, försöker delta på alla möten man förväntas delta på, och samtidigt svara på alla mail snabbt blir man en oerhört dålig medarbetare och chef. I mitt fall fattade jag snabba och ogenomtänkta beslut och agerade på ett sätt som skapade oro och frustration i teamet.
– Det tog mig ett bra tag att inse detta samt att hitta strategier för att skapa den där viktiga distansen som gör att man kan reflektera och diskutera saker i lugn och ro för att bejaka olika perspektiv. Att rent fysiskt distansera mig från tekniken, dvs att lämna dator och mobiltelefon i handväskan i hallen hemma, var ett sätt för mig att koppla bort. Att ta ett djupt andetag och gå en kort promenad för att reflektera och avsätta tid för input från andra var ett annat, och om en diskussion uppstår per mail/chatt eller liknande löser man det allra bäst genom att slå en signal och prata. Dessa lärdomar har jag haft nytta av många gånger sen dess – mina bästa idéer kommer sällan framför datorn utan snarare i de små pauserna i skogen med hunden, på gymmet eller i avslappnad dialog med andra på olika sätt. Och beslut behöver få ta tid att mogna, det gör sällan något om vi avvaktar en stund innan vi kör.
Våga släppa taget om ”jante”
– I början av mitt liv som egenföretagare fick jag feedback att jag inte sålde mig själv. När jag i början av en föreläsning skulle berätta om mig själv brukade jag hasta igenom delar av mitt cv för att sen komma till det jag trodde att publiken var intresserad av, dvs mitt budskap. ”Sen sitter jag i några styrelser också” kunde jag säga, för att snabbt skynda vidare. Att sälja mina böcker på scen var det inte tal om, jag ville inte att folk skulle känna sig tvingade att köpa.
– Kloka branschkollegor förklarade för mig att om jag avsätter tid på att berätta vad jag åstadkommit hittills i min karriär bygger jag förtroende för det jag vill förmedla. Sannolikheten att mitt budskap landar och gör skillnad blir större om jag släpper JANTE och faktiskt tar i när jag ska inleda mina dragningar.
– Alla de styrelseuppdrag jag har haft och innehar samt det jag åstadkommit genom åren ger åhörarna många fler anledningar till att spetsa öronen, och ambitionen är ju att de ska göra just det. Och att kanske ta med en bok eller två kan ses som en service jag ger publiken, eftersom det jag talar om på scen faktiskt står i de två böcker jag skrivit. Den sista kämpar jag fortfarande med, ärligt talat. Men att vara stolt över det jag åstadkommit hittills och inte dölja det är ett löfte jag givit mig själv, något jag hoppas kan inspirera
Sannolikheten att mitt budskap landar och gör skillnad blir större om jag släpper jante och faktiskt tar i när jag ska inleda mina dragningar.
Karin Zingmark
Jan Carlzon, fd SAS-chef och författare till ”Riv Pyramiderna”
Struntade i att ”lyssna in”
– Vid ett tillfälle, när jag jobbade på SAS, samlade jag 50 chefer för att presentera en ny vision. Jag fick inte medarbetarna med mig men struntade i det. Det var ett stort misstag. Världen var i gungning, Saddam Hussein gick in i Kuwait, hela flygbranschen gick dåligt och där stod jag med en vision som medarbetarna inte stod bakom. Det gick så klart inte leda ett team genom en förändring de inte trodde på i en bransch som var i gungning. Det var ett hårt slag och jag lärde mig att de bästa idéerna sällan är de egna utan andras. Jag missade att lyssna in därför att jag kände tidspress, men det blev inte värt det i slutändan ändå, jag borde ha tagit mig tid och fått mitt team med mig istället för att skynda.
Informera inte – kommunicera!
– Ett annat misstag skedde när jag jobbade på Vingresor. När jag blev vd där var jag inte trygg i min roll. Tyckte de verkligen att jag var det bästa valet? Var jag för ung? För oerfaren? Hade jag fel utbildning? Jag var osäker när jag samlade personalen för att ge dem överblick och insyn i verksamheten. Det blev bara en massa grafer, siffror, budget och resultat. Jag fick feedback från en av medarbetarna, han sa: ”Det där var nog den sämsta presentationen jag hört”. Det var förstås inte så kul att höra, men det fick mig att förstå att jag måste ändra mitt sätt att göra presentationer. Man når inte fram till människor med enbart information, det måste kopplas till emotioner, man måste känna någonting från den som talar, då lyssnar man bättre och tar till sig de ord man hör. Lär dig att kommunicera inte informera!
Inte tillräckligt närvarande
– Jag har hunnit med många misstag under min karriär. Flera av dem har handlat om att jag inte varit tillräckligt närvarande. När man inte lyssnar på sina medarbetare hamnar man snett. Många lägger alldeles för stor vikt vid enkäter, och undersökningar. Lyssna istället. Skapa kontakt, ta till dig vad dina kollegor har att säga, vad de har för kunskap och drömmar. Ju mer du kan ge människor av förståelse, tillit och ansvar, desto mer kommer varje individ kunna ge och laget spelar en bättre match tillsammans.
Tyckte de verkligen att jag var det bästa valet? Var jag för ung? För oerfaren? Hade jag fel utbildning?
Jan Carlzon
Kjell A Nordström, SEO, rådgivare till stora multinationella företag globalt och författare till ”Funky Business”
Krokig väg blev stor tillgång
– Jag har misslyckats så många gånger – det är bara att hacka i sig. En grej som har stannat kvar hos mig är att jag upplevde väldigt starkt att alla runt mig lyckades med att komma in på ”finuniversitet” i bland annat USA. Jag kunde inte få iväg någon ansökan. Jag tyckte det var svårt, tvivlade, prokrastinerade. Senare hamnade jag istället i Pakistan och Kina på olika uppdrag och projekt. Det fick mig att växa och jag tror att det odlade en slags originalitet hos mig, som jag inte fått om jag gått på ett amerikanskt universitet. Jag fick mod och en stark drivkraft av det, och jag fortsatte att ha egna idéer och gå min egen väg. Det är ett misslyckande som ledde till någonting väldigt värdefullt, att ta reda på vad jag ville och se vad som kunde få mig att växa och utvecklas.
Kommersiellt ”failure” som gav viktiga erfarenheter
– Jag gick in i ett företag i Norge som jag trodde var ett stort framgångsrikt företag – men det visade sig vara ett litet skruttföretag, inte värt någonting alls. En total missbedömning och en jobbig flopp. Hur skulle jag hantera det? Jag bestämde mig då för att, istället för att försöka backa ur, stanna och engagera mig. Längre fram blev bolaget väldigt framgångsrikt. Jag hade jobbat jättemycket men knappt tagit betalt för arbetet. Jag misslyckades helt med att vara kommersiell, se värdet av mina idéer. Men jag lärde mig flera viktiga saker, att våga stanna kvar trots att allt var mörkt och dystert, och tack vare misslyckandet och att jag ändå fortsatte fick jag möjlighet att testa, problemlösa och lyfta ett företag. Det blev en otrolig lärandeprocess som jag fortfarande har stor glädje av.
Familjeliv en bra skola i ”trial and error”
– Slutligen tror jag att det finns mycket att lära av misslyckanden i privatlivet, relationer som behöver ordnas upp, omvårdnad, ödmjukhet. Vänner, familjeliv, att leva med andra människor, ha barn. Där misslyckas jag hela tiden, det är en pågående process av ”trial and error” som jag tror att man har stor nytta av privat och i sitt yrkesliv.
