Har medarbetares inre utveckling någonting med deras jobb att göra?
För David Ekelund, vd på skoföretaget Icebug, är svaret ett självklart ja. Han talar utifrån egen erfarenhet. Under pandemiåren – när allt var upp och ner – tvingades han själv blicka inåt för att få ordning på saker och ting i tumultet.
– Det blev ohållbart att hålla fast vid en vd-roll där jag ville framstå som den som hade de smartaste lösningarna och koll på läget. Det blev snarare: jag vet inte vad som kommer att hända, vi får försöka bena ut det här tillsammans, säger han och tillägger att den där perioden påverkade honom starkt.
– Det var lite läskigt, men jag märkte ganska snart att jag inte blev svagare i min roll som vd när jag visade mig sårbar. Tvärtom låste det upp saker, jag märkte att jag inte i alla lägen behövde vara så drivande. Jag kunde delta i glädje på jobbet och visa tacksamhet. Och det gjorde ju inte att medarbetare ansträngde sig mindre, snarare tvärtom, säger han.
– Jag blev nog lite skönare att jobba med. Och vi fick mer gjort tillsammans.
Idag jobbar alla på Icebug med sin inre utveckling. Som start jobbade man i två och ett halvt år med Inner Development Goals som ramverk. Där identifieras 23 olika inre förmågor och arbetet har gått ut på att stärka medarbetarnas självmedvetenhet, deras mod, empati, kommunikationsförmåga och perspektivtagande. Målet? En arbetsplats där individen – och därmed teamen – kan nå närmare sin fulla potential. (Och på köpet blev det en bok, Inner Growth as a Team Sport.)
Det var ingen som gjort något liknande tidigare så de flesta landade i att de ville göra ett ärligt försök
David Ekelund
Hur togs satsningen emot av medarbetarna när ni drog igång?
– Det var ingen som gjort något liknande tidigare så de flesta landade i att de ville göra ett ärligt försök, säger David och tillägger att det såklart kom frågor om ”flummigheten” i projektet.
Och visst, att jobba med sin inre kompass, sitt mod och sin ihärdighet kan förvisso kännas lite flummigt.
– Jag gjorde motsatstestet för att värdera vad det fanns för substans i konceptet. Om människor i en organisation skulle bli fegare, mindre empatiska och sämre på att ta olika perspektiv – då är det ganska tydligt att saker och ting skulle funka sämre. Då följer det logiskt att om vi blir bättre på de här sakerna – då funkar vi också bättre som företag.
Han poängterar att man hela tiden strävar efter att vara arbetsnära. Övningar och samtal har kopplats till jobbet.
– I början möttes vi av ”ska vi verkligen göra det här på jobbet? Vi har ju annat att göra?” Med tiden har vi nog alla sett att det faktiskt ger produktivitetsvinster.
Idag har man siffror på att 83 procent av medarbetarna tycker att programmet ledde till ökad självkännedom. Vilket förbättrat färdigheter som empati och förmågan att lyssna. Vidare uppger 88 procent att programmet stärkt deras koppling till Icebugs vision och syfte, vilket har gjort dem modigare och mer proaktiva i sitt arbete.
Frågar man David är det viktigaste projektet lett till:
1. Ökad tillit och öppenhet.
– Man behöver inte gå till jobbet och lägga energi på att visa sin bästa sida. Det är okej att säga att man inte vet eller kan saker, vilket gör att vi mycket snabbare kan lära oss.
2. Ett stärkt ömsesidigt engagemang.
– Icebug bryr sig om medarbetarnas välbefinnande och utveckling. Medarbetarna bryr sig om Icebugs välbefinnande och utveckling. Det här går lång bortom det mest transaktionella förhållandet; att byta tid mot pengar.
3. Ökad psykologisk motståndskraft.
– När tiderna är osäkra som nu, känner jag att vi hanterar det utan att det tär särskilt mycket på oss.
Under tiden man arbetade med projektet tredubblade man dessutom vinsten.
– Men det kan vi naturligtvis inte koppla enbart till inre utveckling…
Till sist; varför avslutades projektet med en bok?
– Det stämmer bra överens med vilka vi är. När vi lär oss saker som vi tänker är riktig bra så vill vi också dela med oss.
– Att lära sig saker och utvecklas borde vara en naturlig del på alla arbetsplatser. Hos oss lever det vidare som en del av en kultur med fokus på utveckling.
