Bringselius: Psykologiseringen är på gott och ont

Psykologins modeller kan lära chefer mycket, men de kan också missbrukas och överutnyttjas, menar Chefstidningens krönikör Louise Bringselius.

Louise Bringselius är docent och forskare i organisation och ledning, författare, föreläsare och debattör.

Foto: press

Många människor mår psykiskt dåligt idag och som chef har du ett stort ansvar för att upptäcka och motverka psykisk ohälsa bland dina medarbetare.

Medan människor var hårt belastade fysiskt i den gamla tidens ekonomi är de hårdare belastade psykiskt i dagens. Först nu börjar samhället exempelvis reagera mot den förödande perfektionismen.

Psykologin erbjuder många bra verktyg och perspektiv i denna tid. Därför tränas chefer på ledarskapsutbildningar i en lång rad modeller och teorier från psykologin. Men psykologins paradplats på dagens arbetsplatser rymmer också flera risker, i synnerhet i händerna på lekmän.

För det första riskerar psykologin att användas som alibi för att sprida modeller utan vetenskaplig förankring. Ett exempel är användningen av personlighetstester. De flesta har fått utstå skarp kritik i forskningen, däribland Thomas Eriksons modell. Ett annat exempel är modellen med förändringens fyra rum, även kallad ångestsvackan. Här reduceras människors synpunkter vid förändring till övergående motstånd eller ångest. Modellen utvecklades för att beskriva sorgearbete, men har sedan omtolkats.

Med rigida digitala system, ständiga krav på rapportering samt en oändlig mängd riktlinjer att följa spelar det ingen roll hur goda beteenden du har som chef. Uppdraget blir ändå omöjligt.

Louise Bringselius

För det andra riskerar psykologin att skymma andra viktiga frågor, såsom styrning och strukturer. Därmed står chefer med enbart beteenden som verktyg, samtidigt som väggarna faller in mot dem. Med rigida digitala system, ständiga krav på rapportering samt en oändlig mängd riktlinjer att följa spelar det ingen roll hur goda beteenden du har som chef. Uppdraget blir ändå omöjligt.

För det tredje riskerar psykologin att bryta ned den psykologiska tryggheten på arbetsplatsen, när den blir ett verktyg för envar. När anställda ger sig själva mandat att tolka varandras känsloliv och psykologiska drivkrafter gör de sig till auktoriteter över sina medmänniskor. Alltför ofta riskerar detta att träffa fel och ett bättre alternativ hade varit att fråga den anställde, om man är osäker. Ofta känner vi oss själva bäst. Idén att vi förstår en annan människa bättre än den själv gör är i grunden auktoritär.

Psykologins modeller är viktiga för att vi ska kunna orientera i vår tid, men de kan också missbrukas och överutnyttjas som förklaringsgrund när organisationer och individer vacklar. Därför får området aldrig användas slarvigt.

Louise Bringselius är docent i organisation och ledning.

Läs även

Annons