Pandemin har förändrat människors arbetsvanor för alltid. Medarbetare ser inte längre distansarbete som en förmån, snarare en rättighet.
Det råder inga tvivel om att var vi utför vårt arbete har förändrats. Framtidens kontor är en plats dit vi går ibland. Under pandemin såg medarbetare att de kunde samarbeta trots att de fysiskt inte befann sig på samma plats, att de kunde vara innovativa och prestera virtuellt.
Att tro att medarbetare vill tillbaka till samma liv med pendling och kontorsliv är ett misstag. Kärnan i debatten om kontorets framtid är att arbetsgivare behöver sälja in varför medarbetare blir ombedda att återgå till kontoret för att kunna göra sitt jobb, när de vet att det går lika bra att göra någon annanstans.
Låt oss utforska chefens varför.
”Vi vill träffa medarbetarna” hör jag många chefer säga. Samtidigt ställer sig medarbetarna frågande till varför chefen post-covid plötsligt vill träffas, ett frekvent klagomål på chefer är nämligen deras otillgänglighet. Andra vittnar om att de kommer till kontoret bara för att ha möten på Teams hela dagen då ingen annan är där.
Kärnan i debatten om kontorets framtid är att arbetsgivare behöver sälja in varför medarbetare blir ombedda att återgå till kontoret.
Maria Ergül
Ett oroväckande varför jag hör ofta är: Hur vet jag att medarbetare jobbar när de är hemma?
Bara för att du ser dina medarbetare behöver inte det betyda att de jobbar. Det enklaste sättet att veta om medarbetare jobbar är att mäta resultat. Vet du vad dina medarbetare ska leverera, kommer du också att veta när de har gjort sitt jobb. Att behöva se medarbetare för att tro att de jobbar handlar om kontrollbehov snarare än ledarskap.
Förlorad produktivitet anges också som ett varför. Produktiviteten kanske har gått ner, men inte för alla. Varför ska då allas möjlighet till distansarbete dras in? Jag tror på ett situationsanpassat ledarskap där man särbehandlar alla medarbetare, det vill säga utgår ifrån medarbetarens behov och förmåga, inte ledarens. I Sverige pratar vi om ”rättvisa” och ”behandla alla lika”. Men att behandla alla rättvist och alla människors lika värde är två vitt skilda begrepp som ska hållas isär. Rättvisa innebär inte samma sak för alla. Medarbetare som inte är produktiva hemma ska beordras tillbaka till kontoret, inte hela arbetsgruppen, det är det som är rättvisa.
Istället för att sträva efter det omöjliga work-life-balance, fokusera på det möjliga work-life-flexibility. Flexibilitet i var vi utför jobbet ökar engagemanget, och nöjdhet som medarbetare ökar viljan att prestera.
