”Att alltid be andra om hjälp kan bli en dyr vana”

Är vi för snabba att ta in konsulter? Chefstidningens krönikör Johan Ivari efterlyser lärande organisationer som tar hand om sina egna utmaningar - och därmed skapar arbetsglädje.

Johan Ivari, militär lärare och agil teamcoach, Försvarshögskolan.

Foto: press

Min farfar Emil Ivari var en mångsidig person med en fascinerande bakgrund som bland annat officer, mäklare, fastighetsägare och författare. När han, på ålderns höst, kämpade med följderna av en stroke fick jag möjlighet att lära känna honom bättre. Varje dag efter skolan besökte jag hans lägenhet på Köpmangatan i Luleå. Precis som jag älskade han att läsa, och nu låg en hög med ”Lär dig programmera-böcker” vid hans säng. Dessa var tunna vilket gjorde det svårt för honom att hålla isär uppslaget med en hand, även när de låg på landstingets läsplatta (i trä, detta var 1982). Jag tog då hans läsplatta och försåg den med en magnetisk plåt, sedan köpte jag en algmagnet som skulle hålla fast bokuppslaget. Åter hos farfar Emil, som förundrat undersökte och provade den modifierade läsplattan, för att sedan allvarligt men också kärleksfullt spänna blicken i mig och konstatera:

– Utmärkt Johan! Det är viktigt att lära sig att klara av saker själv, för att alltid be andra om hjälp kan bli en dyr vana.

Strax därefter gav han företrädare för landstinget en mindre kärleksfull utskällning av den typ som endast en officer av det gamla gardet kan ge, om hur hans 12-årige sonson lyckades göra det som landstinget borde ha listat ut för länge sedan.

Vi riskerar att fastna i en labyrint av administrativa arbetsuppgifter som kretsar kring konsultupphandling och konsultnyttjande.

Johan Ivari

En känsla jag har, efter drygt 30 år i statlig tjänst och med viss insyn i konsultvärlden, är att vi, påskyndade av byråkratiska processer och tydliga (stela) arbetsbeskrivningar, generellt underskattar vår egen förmåga när det gäller kapacitet och kunskap att själva lösa problem.

Kanske ännu allvarligare är att vi underskattar den långsiktiga betydelsen av det organisatoriska lärandet som uppstår när vi själva får brottas med problem.

Samtidigt har vi en överdriven tilltro till konsulternas kompetens och tenderar att förbise den tid det tar att föra tillbaka konsultens förvärvade kunskap till organisationen. Det sistnämnda leder ofta till ett nytt konsultuppdrag.

Här riskerar vi att fastna i en labyrint av administrativa arbetsuppgifter som kretsar kring konsultupphandling och konsultnyttjande. Istället för att förstå vår egen verksamhet för att på så sätt kunna lösa våra egna problem. Successivt minskar förmågan till självständig problemlösning och ett osunt konsultberoende uppstår. Ett beroende som utarmar värdorganisationen på både kunskap och ekonomi.

Samtidigt står vi där och undrar varför vi inte kan rekrytera eller behålla kvalificerad personal som väljer att gå till konsultbyråerna. Lönen är en delfaktor i detta dilemma. En konsultbyrå har en relativt enkel affärsmodell och ramavtal som hindrar mindre aktörer från att komma in och konkurrera. Genom relativt små investeringar, stabil efterfrågan hos offentliga kunder och låg ekonomisk risk kan de enkelt erbjuda en högre lön jämfört med en anställning inom en offentligt finansierad verksamhet. Detta är en delfaktor som bidrar till att successivt utarma verksamheten på kompetens. Det mest tydliga exemplet kanske vi ser inom vården med hyrläkare och vårdpersonal, som utgör ett ekonomiskt omättligt slukhål av de offentliga medlen.

Men lönen är kanske inte den viktigaste faktorn i detta dilemma. David Deutsch ger i Sam Harris’ bok Making Sense sin definition av en lycka:

”En lycklig människa är en person som står inför ett antal svåra problem som är tillräckligt intressanta för att hon ska vilja lägga ner stora ansträngningar på att lösa dem, men inte så svåra att hon inte kommer någonvart med dem.”

Om vi inte ges tillräckligt med tid att förstå vårt eget system och utveckla vårt yrkeskunnande – så att vi själva kan lösa huvuddelen av de problem som uppstår – riskerar arbetsglädjen och yrkesstoltheten att försvinna. Vi har därmed hamnat i en nedåtgående spiral eller snarare ett beroende som kräver ansträngning, detox eller rehabilitering för att komma ur.

En sådan process är aldrig smärtfri och kan inte lösas med ett enkelt piller eller genom att anlita en konsult. Detta är en avgiftning som vi själva smärtsamt behöver genomlida när vi successivt navigerar oss ut ur den labyrint av byråkrati och konsultbereonde vi förvirrat in oss i.

Johan Ivari, militär lärare och agil teamcoach på Institutionen för ledarskap och ledning, Försvarshögskolan.

Läs även

Annons