Jag brukar alltid säga att jag älskar ”grå kompromisser”. Jag tycker att det är något vackertmed att lyckas hitta en överenskommelse som alla parter kan leva med när man inte är helt eniga i en sakfråga. Visar du som chef att du lyssnar, tar dina medarbetares åsikter på allvar och är villig att kompromissa så ökar medarbetarnas respekt för dig.
Att kompromissa är också det mest effektiva sättet att lösa konflikter. Det kräver dock att alla inblandade är villiga att bidra. Samtidigt är det vanligt att medarbetare som är involverade i en konflikt vill lägga över ansvaret på sin chef att lösa konflikten. Ibland behöver såklart chefen agera domare, exempelvis när det handlar om oacceptabla beteenden. Men handlar det om oenigheter eller att man låter personliga tyckanden om varandra påverka samarbetet negativt så behöver medarbetarna ta eget ansvar. Är någon inblandad inte villig att bidra till en kompromiss så måste du som chef fundera på möjliga konsekvenser. Kanske är omplacering den enda vägen framåt?
Det går att kompromissa om det mesta, men det är också viktigt att landa i vad du inte kan kompromissa om. Misskötsamhet, kränkande beteenden och trakasserier exempelvis. Den typen av beteenden måste få konsekvenser och det måste vara tydligt för arbetsgruppen. Det låter säkert som självklarheter men jag har alltför ofta varit med om att chefer förklarar bort oacceptabla beteenden med hänvisning till att det pågår en konfliktsituation. Men oavsett om det pågår konflikter i en arbetsgrupp eller inte så får en chef aldrig acceptera beteenden som kränker och utsätter andra.
Marcus Gustavsson, föreläsare, utbildare och författare till boken ”Guide till snällare arbetsplatser”.