"Som arbetsgivare kan du följa dina medarbetare i de digitala verktygen hela dagarna."
Foto: Henrik Mill
– Vi pratar inte mycket om etiken i datadriven HR. Men det borde vi, konstaterar Nina Bozic som forskar i innovationsledarskap och framtidens arbetsliv på RISE.
Diskussionen om datadriven HR är däremot i full gång. Verktygen finns och många av dem samlar redan in data även om vi inte använder den. Och frågan är om vi ens får använda den utan medarbetarnas godkännande?
– De flesta medarbetare vet inte om deras arbetsgivare samlar in någon data eller inte, konstaterar Nina Bozic.
– De lagliga aspekterna i detta är fortfarande luddiga. Vi har GDPR och ”the right to be informed” borde gälla här också. Det vill säga medarbetarna måste nog informeras om arbetsgivaren samlar in data om dem. Men än så länge finns det ingen etablerad praktik runt det här.
Datadriven AI – råd till chefen
Nina Bozics råd är att man som chef tar den här diskussionen med sina medarbetare och att man tillsammans bestämmer vilken data som arbetsgivaren kan ta del av, och varför.
– Som arbetsgivare kan du följa dina medarbetare i de digitala verktygen hela dagarna. Hur många digitala möten är de med på, hur många mejl skickar de…
– Jag kan förstå att det är lockande om man funderar på produktiviteten, men jag manar till eftertanke. Som medarbetare kan man känna sig övervakad och sårbar. Varför vill arbetsgivaren ha den här datan, vill man använde den emot mig?
medarbetarna måste nog informeras om arbetsgivaren samlar in data om dem.
Nina Bozi
Nästa stora grej på AI-området, de så kallade AI-assistenterna, komplicerar frågan ytterligare, menar Nina Bozic.
En AI-assistent är vad det låter som. En digital assistent som ska hjälpa dig i din arbetsvardag. För att bli riktigt bra måste den ha mycket data om dig. Men vem äger den datan? Medarbetaren? Arbetsgivaren?
– Vi behöver verkligen ha etiken på plats innan den här tekniken blir vardag då det ju är en teknik som kan samla oerhört mycket data om mig som användare. Till exempel vad jag skriver i mina mejl, vad söker jag på i Google. Den gör ju heller ingen skillnad på privat och professionell sfär. Den noterar om jag ringer privata samtal, passar på att uträtta ärenden på nätet under arbetspausen eller skickar ett privat mejl.
– Här finns stora utmaningar kring data-etiken, konstaterar hon.
Nina Bozic ser ett stort behov av ny kunskap på HR-avdelningarna.
Så kan det bli att jobba med AI i framtiden
– Ingen är ju tränad i detta. Jag tror att HR behöver arbeta tätare med IT, men man kommer också behöva medarbetare som arbetar med etik som ju är ett svårt ämne, besläktat med filosofin.
– I framtiden måste medarbetarna veta vem de ska prata med om de har undringar om just etiska frågor.
Nina Bozic varnar också för en övertro på vad datan kan lära oss.
– Jag ser framför mig hur chefer sitter där med massor av data som de inte kan analysera. Tänk så här, att du har tio grafer som visar hur dåligt du sover hjälper dig ju inte att sova bättre. Du blir bara stressad av att se hur dåligt du sover. Datan erbjuder inga lösningar.
– Och data om hur medarbetarna beter sig i de digitala verktygen ger ju inte hela bilden av arbetsvardagen. Insamlad data kan antyda att medarbetare är i balans, medan de i själva verket är stressade. Vi ska vara medvetna om att den data vi samlar in måste kombineras med annan kunskap för att ge en sanningsenlig bild. Vi borde också diskutera rättigheterna att få data raderad eller ändrad.
– Min förhoppning är att vi i framtiden använder data som ett verktyg, inte för övervakning. Men då krävs att tillgången till data flyttas från ledning till medarbetare. Den måste bli medarbetarnas verktyg för att förbättra verksamheten.
Övervakning eller effektiv hjälp – hur datadrivet ska HR bli?
