Tack, men nej tack. Det blev svaret på alla jobbansökningar som Ahmed Abdirahman skickade i väg. Det spelade ingen roll att han precis hade tillbringat sex år i usa. Fått ett stipendium av den amerikanska mångmiljardären Mrs Courtney Ross och tagit en masterexamen i internationellt humanitärt arbete. Att han hade bott hos Mrs Ross i en paradvåning på Park Avenue. Ätit middag med Stephen Spielberg, Paul McCartney och prinsessparet Christina och Tord Magnuson.
Arbetsgivarna såg ett namn de inte kunde uttala. Någon som hade en utbildning från ett universitet de inte kände till. Någon som bodde i Tensta. Ett område som vissa kallar för en no-go-zon och dit inte ens polisen vågar sig in.
– Jag undrade om jag hade fattat rätt beslut när jag flyttade hem igen, borde jag ha fortsatt min internationella karriär i stället? säger Ahmed Abdirahman.
I dag regnar utmärkelserna över honom. Under 2018 har Ahmed Abdirahman utsetts till en av årets supertalanger, superkommunikatörer och framtida ledare och i somras sommarpr0atade han i P1.
Mest känd är han för att ha startat Politikerveckan Järva, ett alternativ till Almedalsveckan med syfte att minska avståndet mellan politiker och människor utsatta områden.
För ett år sedan värvades Ahmed Abdirahman som näringslivsexpert med fokus på integration till Stockholms handelskammare.Varje morgon tar han tunnelbanan från Tensta, där han fortfarande bor, till Östermalmstorg och Stureplan.
Texten ”Handelskammaren” glänser gyllene i den kyliga höstmorgonen. I foajén finns en tidningshylla med olika skrifter som handelskammaren har tagit fram. Ahmed Abdirahman sträcker sig efter sin första rapport Hårda fakta – Så segregerat är Stockholm som kom i maj.
Rapporten visar att även högutbildade i utsatta förorter har svårt att få jobb, vilket bland annat beror på avsaknaden av nätverk. Det är just de nätverken som Ahmed Abdirahman vill skapa. Han vill försöka koppla ihop innerstaden med förorterna. Men mötesplatserna och broarna saknas.
– Det svåra är att låta de här världarna möta varandra. Det brottas många företag med. Hur gör vi det på bästa sätt? Och hur gör vi för att det inte bara ska ske en gång, utan bli något som händer naturligt? Det måste vi komma fram till gemensamt, och det tar tid.
Han tror starkt på mellanmänskliga möten.
– Det är det som har påverkat mig, att se någon i ögonen och försöka förstå deras perspektiv. Du kan inte lära dig integration i en bok, integration måste skapas mellan människor. Ju mer vi kan mötas i vardagen desto större samhörighet och gemenskap känner vi.
Ja, personliga möten har förändrat Ahmed Abdirahmans liv.
Han föddes i Somalias huvudstad Mogadishu 1986. Två år senare rasade inbördeskriget i landet med statskollaps, klankrig och svält som följd.
Mamman försörjde både sina barn och syskon, totalt 15 personer, genom att åka runt i olika städer och byta grönsaker, pasta och socker mot andra varor.
I Somalia är alla entreprenörer, förklarar Ahmed Abdirahman, särskilt kvinnorna. De bestämmer ofta över ekonomin och hushållet, även om de befinner sig i ett patriarkalt system. Men i Sverige ses somaliska kvinnor ofta bara som förtryckta, personer som det svenska samhället ska ta hand om.
– Det förlamar många entreprenörer. Vi måste se genom den bilden, se vilka styrkor dessa personer har med sig och vilket stöd de behöver för att utveckla dem.
När Ahmed Abdirahman är runt tio år skjuts mammans man ihjäl i en vägspärr. Hon bestämmer sig för att återförenas med Ahmed Abdirahmans pappa, som bor i Sverige sedan tio år. Familjen flyttar till Tensta.
Elvaårige Ahmed Abdirahman kan varken läsa eller skriva, men förstår snabbt att språket är nyckeln till det nya landet. När skolan är slut för dagen lägger han upp sitt eget schema för att lära sig svenska, matte och engelska. Snart är han så vass att folk börjar kalla honom Ahmed Svensson.
I gymnasiet skriver han ett projektarbete om hur vattenbristen i Somalia skulle kunna lösas genom en metod som gör saltvatten till sötvatten. Projektet utses till Tensta gymnasiums bästa och han får åka till Ross School i New York och presentera det. Där fångar han Mrs Courtney Ross intresse. Hon är änka efter affärsmannen Steve Ross och skapade den collegeförberedande skolan Ross School. Ahmed Abdirahman får sommarjobb som hennes assistent och Mrs Ross blir hans amerikanska mamma. Med stipendier från Ross Foundation kan han ta både en kandidat- och en masterexamen i New York.
Ahmed Abdirahman vill göra världen bättre. Han inser att all förändring börjar på lokal nivå. Det är därför han återvänder till Tensta. Men de amerikanska universiteten och praktiken vid en internationell fredsorganisation i Genève biter alltså inte på de svenska arbetsgivarna. Det är en jobbig tid.
När Ahmed Abdirahman inte får jobb börjar han gå på seminarier om olika samhällsfrågor. Säger hej till politiker och
tjänstepersoner på stadsdelar och förvaltningar. Det tar ungefär tre seminarier innan de börjar känna igen honom. Han ser till att hälsa på Erik Ullenhag, som är integrationsminister vid den här tiden. Femte gången kommer Erik Ullenhag själv fram och hälsar. Kan de inte ta en fika?
– Det var mäktigt. Fast jag inte hade jobb kunde jag få en timme av hans tid.
Det enträgna kontaktsökandet gav resultat. Ahmed Abdirahman landade till slut sitt första jobb, som projektledare på Spånga–Tensta stadsdelsförvaltning.
Vänskapen med prinsessparet Christina och Tord Magnuson som han träffade
i New York håller i sig. På middagen hos Mrs Ross i New York kom det fram att Ahmed Abdirahman aldrig hade blivit
bjuden på middag i ett svenskt hem. Det ska vi ändra på! sa Tord och Christina, och tillbaka i Sverige blev det middag hos dem på Slottsbacken.
När Ahmed Abdirahman senare startade en alumniförening för Tensta gymnasium hjälptes de åt att ordna en nätverksmiddag. Prinsessparet bjöd 50 av sina vänner och släktingar, Ahmed Abdirahman bjöd 50
av sina. Träffen ledde till jobb för flera av ungdomarna.
Sverige måste våga experimentera mer, tycker han. Men här ligger också Ahmed Abdirahmans största rädsla; att göra misstag.
– Den dag jag gör fel, kommer människor då att se att det är Ahmed som gjort fel? Eller kommer de att säga att det
är Ahmed somaliern, Ahmed muslimen eller Ahmed från Tensta som har gjort fel? Allt kan raseras så lätt när du har en viss bakgrund.
I arbetet med rapporten Hårda fakta – Så segregerat är Stockholm har han satt siffror på segregationen. Till exempel bor 90 000 personer under 26 år i stadens så kallade utsatta områden.
– Det här är nästa generation. Om vi inte ser dem som möjligheter riskerar vi att missa framtida talanger, kollegor och arbetsgivare, säger han.
Rapporten lyfter fram den belgiska staden Mechelen som gott exempel. Här bosatte sig många gästarbetare och på
1990-talet ökade arbetslösheten och kriminaliteten i staden. Medelklassen flydde och en av tre butiker stängde.
Men så kom borgmästaren Bart Somers. Han såg till att stötta organisationer som jobbar för integration, till exempel kompisprogram där nykomlingar kopplas ihop med personer som känner Mechelen bra. Staden har också ökat videoövervakningen, infört nolltolerans mot småbrottslighet, satsat på den lokala skolan och rustat upp den fysiska bostadsmiljön.
I dag bor muslimer sida vid sida med assyrier och ortodoxa armenier. De belgiska medelklassfamiljerna har börjat komma tillbaka.
I rapporten ger Handelskammaren fyra förslag för att stötta Sveriges utsatta områden: Satsa på skolan, se till att få fler kvinnor i arbete, bygg nytt för medelklassen och – sist men inte minst – skydda företagen. Företagen behöver stärkas för att de är viktiga integrationsmotorer då de i stor utsträckning anställer personer med utländsk bakgrund och låg utbildning.
Entreprenörer i utsatta områden bjuds nu bland annat in till handelskammarens möten. En nyckel, säger Ahmed Abdirahman, är att fokusera på det gemensamma: passionen för företagande.
– Vi ska inte bjuda in människor för att de kommer från förorten, tyvärr låter den allmänna debatten så i dag. Vi ska bjuda in personer som brinner för våra frågor. På Handelskammaren försöker vi se människor som entreprenörer, föräldrar och framtida arbetstagare, inte som stackare med offerkofta.
För Ahmed Abdirahmans egen del har uppmuntran från vuxna spelat stor roll. Lärarna i skolan som sa: ”Vi tror på dig!”. Hans somaliska mamma och hans amerikanska mamma Mrs Ross som båda sa: ”Tro på människor. Alla är olika. Ge inte upp!”
– Det är det vi behöver förankra hos unga som växer upp i utanförskap. Att tro på människor, även när det känns tungt och svårt att tränga in i den svenska själen. Jag vill skapa det första steget för att de ska kunna få det där första mötet.
JENNIE AQUILONIUS
MER OM AHMED ABDIRAHMAN
Född: 1986 i Mogadishu, Somalia.
Gör: Näringslivsexpert med fokus på integration på Stockholms handelskammare. Ordförande för föreningen The Global Village.
Hämtar kraft: Genom att titta på naturvetenskapliga dokumentärer och science fiction-filmer samt genom möten med människor. ”Jag älskar att tala med människor, så får jag de flesta av mina idéer. Jag får också energi av att våga, särskilt när jag inte har en aning om hur man gör det jag vill göra.”
Är som person: Social och nyfiken.
