Vi står inför höjd pensionsålder och ett brett, samstämmigt forskningsunderlag visar att jobbstress får ogynnsamma effekter på både hälsa och produktivitet.
Samtidigt finns det många som väljer att arbeta vidare efter pensionen och som anger glädje som en anledning till att de fortsätter jobba. Det visar en ny studie från Högskolan i Gävle.
Marie Bjuhr, forskare inom vårdvetenskap vid Högskolan i Gävle, har undersökt varför många väljer att arbeta vidare efter 65 år. Trots variation i utbildning och yrken finns en gemensam nämnare:
– Vi ser en tydlig röd tråd, att den främsta drivkraften är den livsglädje som arbetet medför. Det upplevs som meningsfullt att fortfarande, fast man är gammal, vara efterfrågad på grund av sin kompetens och erfarenhet.
Vi lever allt längre och friskare liv, i alla fall om man studerar demografi på gruppnivå. Allt fler jobbar i högre åldrar och äldre som fortsätter att arbeta efter pensionen är ett ämne som berör.
Det pratas ofta om det i termer av ekonomiska incitament.
– Den här studien visar att det inte enbart handlar om pengar, utan att det finns andra värden med att förlänga arbetslivet, menar Marie Bjuhr.
Kan du ge några exempel?
– Det handlar bland annat om hur arbetet kan kännas gynnsamt för hälsan. Flera av deltagarna i studien uppgav att det var positivt att vara aktiv i stället för passiv, till exempel genom att gå eller cykla till jobbet, kanske vara i rörelse under arbetsdagen.
Vi förväntas jobba allt längre, och många kanske vill jobba längre, men då måste vi se; vad är det som fungerar?
Marie Bjuhr
Att fortsätta jobba innebär också att ha kvar ett socialt sammanhang och träffa kamrater, och kollegor i olika åldrar, i stället för att vara ensamma eller umgås med andra pensionärer om dagarna.
Samtidigt framkommer i studien att många av de äldre fortsätter att jobba men kan välja i vilken omfattning, och att de i större utsträckning kunnat välja bort arbetsuppgifter som upplevts som stressande eller betungande.
– Intervjupersonerna beskriver det som att de på så sätt kände sig friare och att jobbet kändes roligare. De faktum att man hade kunnat sluta men inte gjorde det gör också att man upplevde sig få en ny syn på sitt jobb.
Det väcker frågor om arbetslivsnormer generellt, menar Marie Bjuhr.
– Vi förväntas jobba allt längre, och många kanske vill jobba längre, men då måste vi se; vad är det som fungerar? Hur kan vi tänka kring arbetstid för att arbetstagare ska ”hålla” längre och för att arbetet ska kännas glädjefyllt? Hur kan arbete gynna ett hälsosamt åldrande?
Slutligen anser Marie Bjuhr att vi här i Sverige bör fundera över vår syn på äldre personer.
– Vi tenderar att se det som att ”batteriet är slut” i stället för att värdera den erfarenhet och kunskap som äldre besitter och som kan vara en stor tillgång.
