"Jag var jättedålig på att säga nej."
Foto: privat
I juli 2015, sjukskrevs Emma Harrysson, enhetschef på Migrationsverket, för utmattning. Det satt långt inne.
Idag kan hon le åt att hon den där dagen hos läkaren hade ett telefonmöte som hon inte avslutade förrän hon satte sig i hans besöksstol.
– Efter den uppvisningen var det väl ingen tvekan. Han sjukskrev mig i tre månader, suckar hon.
Så Emma Harrysson sjukskrevs, men hade väl egentligen inte riktigt landat i vad det var som hände. Hon använde sjukskrivningen till att träna och göra ”roliga saker” för det skulle ju vara bra. Satte upp mål för sig själv – och blev förtvivlad när hon inte klarade att hålla dem, gick till och med på anställningsintervjuer…
Det tog henne fem månader att varva ner. Efter det skulle det ta ytterligare ett år innan hon var tillbaka på jobbet. Idag, flera år senare, kan hon se tillbaka på den där tiden och tydligare se vad det var som hände.
Läs också: ”Vi måste hjälpas åt och vara varandras väckarklockor”
– Jag blev chef 2012 då jag gick in på ett vikariat som förlängdes flera gånger. Till slut fick jag tydligt besked om att tjänsten inte skulle förlängas, och kort därpå svängde de helt och hållet och jag fick en tillsvidareanställning. Så här i efterhand tänker jag att den där osäkra anställningen påverkade mig. Jag var ny som chef och ville visa vad jag kunde, säger hon. Samtidigt expanderade myndigheten kraftigt, vilket kulminerade 2015 i samband med flyktingkrisen, så det fanns gott om saker att ta tag i.
Jag var jättedålig på att säga nej. Det har jag fått arbeta mycket med efter utbrändheten
Emma Harrysson
Emma uppvisade ett klassiskt duktig flicka-beteende. Hon hade höga krav på sig själv och var en typisk ja-sägare. Hon sa ja till alla projekt som erbjöds henne.
– Jag var jättedålig på att säga nej. Det har jag fått arbeta mycket med efter utbrändheten, konstaterar hon och tillägger att det inte är lätt. Ofta är det ju de där extra projekten som tillför energi och något nytt i arbetsvardagen. För henne har de varit viktiga för arbetslusten.
Läs också: ”Chefer är lite som föräldrar, de blir lätt over-achievers”
– Men idag är jag erfarnare som chef och vet att man kan jobba hur mycket som helst som chef. Man blir aldrig klar. Man måste lära sig att prioritera, till och med prioritera bort saker helt och hållet för att hinna med sådant som ger energi. Till exempel att arbeta nära mina medarbetare.
När du ser tillbaka; vad hade kunnat göras för att förebygga din krasch?
-Det är inte helt enkelt att svara på. Det var ju många delar som ledde fram till att jag inte bara gick i väggen utan borrade mig djupt in i den. När jag hade kraschat var det många som hörde av sig och sa att de inte var förvånade. ”Du tar ju alltid på dig så mycket”. Samtidigt utnyttjades ju det, jag sa ja till det mesta, svarade snabbt på alla mejl och fick därför också nya frågor. Vi borde ha pratat om min och alla chefers arbetsbörda, vad som är rimligt och vikten av återhämtning. Idag upplever jag att vi har en annan kultur på myndigheten och att det är okej att stänga av telefon och mejl på kvällar och helger.
Men vi som chefer behöver vara lyhörda för upplevelsen och minimera känslan av orättvisa.
Emma Harrysson
Emma Harrysson poängterar att utbrändhet ofta handlar om mer än bara arbetsbörda. Att inte känna sig sedd och värderad kan också vara en del av problemet och orsaka utmattning.
– Jag bar på mycket frustration över hur saker och ting fungerade. En omorganisation och det jag upplevde som ojämlikhet var en ständig källa till irritation och det tärde på energin.
Emma Harryssons råd till andra chefer är att på riktigt se över jämlikheten på arbetsplatsen.
– Känslan av orättvisa och ojämlikhet kan vara knäckande. Jag har ett ganska starkt rättvisepatos, det är väl därför jag sökt mig till det här yrket, men att det inte kändes rättvist på arbetsplatsen tärde på mig, säger hon.
Det är inte så att hon efterfrågar total rättvisa, säger hon, någon sådan finns ju inte.
– Men vi som chefer behöver vara lyhörda för upplevelsen och minimera känslan av orättvisa.
För att återgången till jobbet efter en utbrändhet ska lyckas poängterar Emma vikten av att det får ta tid och att man som chef lyssnar in medarbetarens behov. Varje resa är unik. Som sjuk är det viktigt att arbeta med sin egen acceptans av att det blivit som det blivit, och kanske hitta nya vanor.
Hon berättar om en god vän som också varit sjukskriven för utbrändhet och som när det begav sig delade med sig av tre goda råd inför återgången till arbetet.
När det blir för mycket – gå och sätt dig på toa. Det är ingen som vågar knacka på där. Sitt där i lugn och ro ett tag.
Ät lunch i lugn och ro – själv.
Efter lunchen – gå en promenad. Om du känner dig stressad och känner att du måste skynda dig tillbaka – tänk på din manliga kollega som tjänar betydligt mer än dig och gå ett kvarter till.
– Punkt ett och tre återkommer jag till fortfarande, fyra år senare, när jag känner att stressen kryper på. Precis som jag alltjämt tränar på att acceptera det jag inte kan påverka.
